Lagbanner

Matchrapport: Tottenham-Wolves 5-2

Nu ligger vi sist igen. I två månader lyckades vi hålla oss från jumboplatsen, men nu är vi där igen.

För andra gången på fem dagar åkte Wolves nerför M1 för att spela i London, den här gången var det Spurs som stod för motståndet. Att spela mot Spurs låter lite mindre respektingivande än Arsenal, men historiskt sett så är det en väldigt svår motståndare för Wolves. Efter katastrofen i ligacupen på Highbury (1-5) hade man ändå stora förväntingar på en förbättring, inte minst då vår mittfältsmotor Colin Cameron var tillbaka i startelvan.

Taktiken blev 4-5-1 med Nathan Blake ensam i anfallet, och med Mark Kennedy och Henri Camera på varsin ytterkant. Det inre mittfältet bestod av Alex Rae, Paul Ince, Colin Cameron. En laguppställning som såg bra ut på pappret. I princip det bästa lag Wolves kan erbjuda, bortsett från att vi som vanligt saknar målvakten Matt Murray och vår bästa försvarare Joelon Lescott. Murray har spelat en (1) ligamatch i år, Lescott ingen..

Två före detta Wolvesspelare "välkomnades" på två helt olika sätt av de ditresta Wolvesfansen. Robbie Keane fick ett mottagande som han knappast kunde ana, han hyllades enormt innan matchstart och tackade mer än en gång för detta. Dean Richards blev däremot sedvanligt utbuad.

Matchen startade i ett högt tempo och denna gång hade Wolves inga problem att delta i spelet. Det största hotet från Spurs kom när de skickade långbollar mot Kanoute och Keane, men de sprang nog offside tio gånger var. Linjemannen var hela tiden på sin vakt och tur var väl det. Bästa chansen Spurs fick var när bollen damp ner hos Richards inne i straffområdet, han var ensam med vår keeper Michael Oakes, men lyckades inte få bollen förbi honom. Wolves hade en del långskott, framför allt genom Rae och Ince. Wolves starka del av planen var mittfältet där Rae jobbade hårt och där Kennedy på kanten ofta var spelbar.

Matchen närmade sig en halvtimme spelad när vår optimism fick sig en rejäl knäck. Ett inlägg gick över Joey Craddocks huvud och KEANE var först på bollen. Paul Butler försökte täcka men det var för långt fram och bollen satt i nät bakom Oakes. 1-0 Spurs. Keane höll sitt löfte, han hade lovat att inte fira några eventuella mål idag mot den klubb han har i hjärtat och det gjorde han inte heller. Keane såg ju en del av Wolves matcher från läktaren förra säsongen när vi låg i division 1 - när de inte kolliderade med hans egna.

Fantastiskt nog kvitterade Wolves bara några sekunder senare. Kennedy hade bollen utanför straffområdet, hans passning blockerades men bollen rullade vidare till INCE som sköt ett hårt lågt skott i mål. 1-1. Vilket känsla! Ince blev helt tokig av lycka att jämföra med Keanes avmätta gester när han gjorde sitt mål. Resultatet stod sig till paus och det var rättvist. Spelet hade böljat fram och tillbaka. Bästa chansen som inte blev mål var Spurs, men på det hela taget så var 1-1 en bra beskrivning av första halvlek.

Forfarande går det lite för sakta när Wolves anfaller, men det får man tillskriva taktiken 4-5-1, vi hinner inte flytta upp tillräckligt med folk. Fortfarande slarvar vi en del med passningarna också, vilket medför att vi får jaga i onödan. Henri Camara spelade ofta korta passningar istället för att slå inlägg, och Blake hade svårt att finna någon hjälp i anfallet. När Blake väl fick bollen såg han farlig ut och han vände bort sin motståndare Richards vid mer än ett tillfälle.

Andra halvlek hade inte hunnit få någon profil då ett inlägg från Anderton mot vårt straffområde gick över Butlers huvud och fann KANOUTE som förpassade bollen i nät. 2-1 Spurs efter 50 minuter. Detta betydde att Wolves var tvunga att anfalla och flytta upp spelet, och det var precis vad vi gjorde. Mycket överraskande byttes Blake ut, han ersattes av Dean Sturridge. Sturridge två första bollkontakter visade att han inte var van vid tempot i Premier League, och han fick inte nån tid på sig att behandla bollen. Naylor flyttade fram sin position från vänsterbacksplatsen, och eftersom Rae och Ince fortfarande höll mittfältet vid liv så hade vi inte gett upp hoppet.

Sturridge verkade målfarlig runt straffområdet, där han ju trivs allra bäst. Hans "brottning" skapade en riktigt bra chans från dålig vinkel. Han fick inget lyft på bollen utan målvakten Keller räddade med benen. Returen gick rakt ut till Camara som bara hade att slå in bollen i tomt mål, men lyckades få den över ribban från sex meters håll. OFÖRLÅTLIGT i ett sådant läge av matchen.

Innan Wolves supporters hade hunnit lyfta upp huvudet ur händerna efter vansinnesmissen hade Spurs skickat iväg ett inlägg. Det nådde KEANE vid bortre stolpen och han slog in 3-1 till Spurs. Femton minuter kvar och 3-1. Precis som i matchen mot Newcastle för en vecka sedan hade vi haft ett givet läge att göra mål, som i anfallet efter omvandlades till mål för motståndaren. Välkommen till Premier League.

Spurs fick Anderton varnad och det var på tiden, domaren Uriah Rennie hade visat stort tålamod med honom länge. Anderton hade orsakat frispark ungefär var tionde minut och borde nog redan varit varnad. Rennie är annars inte direkt min favoritdomare, men han höll hyfsad klass idag. Bara Anderton och Richards blev varnade i en väldigt "ren" match.

Wolves försökte anfalla igen, de hängde inte med huvudena. Avslutningarna var inte de bästa, vi har helt enkelt inte den klassen på anfallarna att de kan göra enkla mål. Vi får inga "billiga mål ur ingenting", varje mål måste jobbas fram. Eftersom Wolves pressade på var vi vidöppna för kontringar och det är Spurs mycket bra på. Om ett lag har bra anfallare som får jobba mot ett litet antal försvarare så kan det verkligen springa i väg målmässigt, det såg vi i ligacupmatchen mot Arsenal i tisdags och det fick vi även se här.

Ett nytt läge uppstod i vårt straffområde och KEANE var sist på bollen. 4-1 till Spurs och hat-trick av "Wolvesaren" Robbie Keane. Kan det göra mer ont? Knappast. Det blev ingen mål-saltomortal av Keane nu heller, han firade inget av sina mål idag - det ska han ha stor respekt för. Man har aldrig sett en spelare varit mer reserverad sedan han gjort hat-trick! Keane är en fantastisk målskytt, jag önskar honom lycka till i framtiden.

Rae jobbade vidare som om matchen var mållös och blev belönad när Sturridge gick runt sin försvarare och bollen kom fram till honom vid bortre stolpen. Det var inget givet målläge men RAE sköt ett lågt skott och det var 4-2. Rae blev omedelbart utbytt som "tack" och Kenny Miller kom in för att spela de sista fem minuterna. Ont om tid kvar, men Wolves hann ändå med att släppa in ett femte mål då Spurs inhoppare DALMAT gick emellan två försvarare och sköt ett grymt skott i nät. Ett vackert mål, det måste man säga.

Sammantaget: en ny förlust och på nytt fem mål i baken. Lescott, where are you?! Kom tillbaka NU, vårt försvar läcker! Men det var trots allt elände en helt annan känsla än senast mot Arsenal. Då blev vi totalt utklassade spelmässigt och målmässigt. Vi spelade bra idag och matchade Spurs på de flesta ställen på planen, åtminstone i 75 minuter. Vi saknar klass längst fram och när vi inte hinner med att täcka upp bakåt så är vi för dåliga även i försvaret. Många av våra matcher har varit jämna efter en timme eller så, men sen har vi tappat rejält och det är dä

Truls Månsson2003-12-07 12:14:25

Fler artiklar om Wolves