Matchrapport: Wolves-Arsenal 1-3
Om Chicken Balti Pie, en fet norrman och Cheating Arsenal.
Så var jag äntligen tillbaka på mitt älskade Molineux Stadium, nästan ett helt år sedan sist. Denna gång hamnade jag i South West Corner, dvs den för säsongen nybyggda temporära läktaren mellan South Bank och Billy Wright Stand som rymmer ungefär 800 personer. En biljett där kostar £20 men eftersom jag är Super Truls så hade jag fått fribiljett.
Det här var en ny stormatch på Molineux och det var givetvis helt fullsatt, ca 29.300. Efter att Wolves slagit Manchester United och spelat 1-1 hemma mot Liverpool så var det inte många av stadens innevånare som ville missa kampen mot Arsenal. Kunde vi "göra det" igen? Förmodligen inte...
Lagkapten Paul Ince var avstängd och eftersom Shaun Newton inte var helt kurant så chansade manager Jones med att sätta anfallaren Kenny Miller som högermittfältare i sin 4-4-2-uppställning. Längst fram var nyförvärvet Carl Cort tillsammans med rumänen Vio Ganea. En offensiv och ganska intressant formering av laget. Nästan lite väl kaxig. Planen hade varit täckt av en stor plastpresenning under flera dagar, men trots detta verkade ytan tung och blöt. Vädret var annars bra: tio plusgrader och lite blåsigt, men inget regn. Svensk höst ungefär.
FÖRSTA HALVLEK
Wolves startade som man förväntat. Publiken piskade fram de guldsvarta och det small rejält i närkamperna. Varje gång spelarna kolliderade så kom en Wolvesare ut med bollen. Det är så underbart att se hur fysiskt starka våra spelare är även om de är sämre "bollartister". Det får ju igång publiken dessutom.
Detta fungerade i åtta minuter, då Arsenal för första gången kom loss på vår planhalva. Miller var inte van att jobba tillbaka från sin nya högermittfältsplats och han hängde inte med Ashley Cole. Cole gick även förbi Denis Irwin och skickade in bollen till BERGKAMP som fick felträff (nja eftersom det var Bergkamp så var det kanske avsiktligt, men det vet i fan...!) och bollen gick förbi Jones i Wolvesmålet till 0-1.
Till min stora avsky jublade ett fett äckel sittandes i bänkraden framför mig. Det var en Arsenalssupportande norrman som hade lyckats ta sig in på Molineux, mitt i hemmasektionen. Min delikata Chicken Balti Pie hade jag redan käkat upp, men en kladdig Meat and Potatoe Pie var redo att lämna min hand och försvinna innanför kragen på fettot, men jag lyckades hålla mig lugn.
Wolves svarade bra på Arsenals mål och jobbade stenhårt. Vi slarvade lite med passningarna men vann lätt tillbaka bollen. Ganea hade fin bollkontroll i anfallet medan Carl Cort tyvärr såg ut som en sömngångare och var varken vän med bollen eller planen i det höga tempot. När det nästan gått en halvtimme fick Wolves så en hörna. Colin Cameron slog den, Jody Craddock nickade ner bollen till GANEA som fick på ett tveksamt men välplacerat skott och bollen hängdes in i nätmaskorna. South Bank blev som tokiga och vi på South West Corner var inte mycket sämre. Jag hoppade upp på norrbaggens stolsrygg och vrålade ut min glädje. Fetknoppen var inte speciellt imponerad av min gymnastiska klätterövning, but who cares. WE ARE WOLVES, 1-1!!!
Publiken dansade till högtalarsystemets öronbedövande "Tom Hark". Arsenals fans försökte fylla i texten "Thierry Henry" som de ju brukar använda till samma sång, men överröstades av hela South Bank som vrålade till samma melodi "Champions League? You're having a laugh?" (ungefär "Champions League? Ni måste skämta!").
Alex Rae och Colin Cameron jobbade för tre personer på mitten. Vieria och Pires hade stora problem, och började bli rädda om sina dyrbara ben. Speciellt Pires slängde sig handlöst bara han fick se Alex Rae komma frustande emot sig, vilket publiken givetvis uppfattade och vrålade "CHEAT CHEAT CHEAT". Något annat hemmapubliken ofta sjöng var "ENGER-LAND, ENGER-LAND, ENGER-LAND, ENGER-LAND" eftersom Wolves startelva innehöll 10 britter medan Arsenal bara hade två (tror jag). Värsta filmningen gjorde Bergkamp på kanten, han väntade sig en stenhård tackling och lade sig pladask, men då tacklingen aldrig kom så blev fjanten avslöjad. Han fick varning och publiken vrålade "SAME OLD ARSENAL ALWAYS CHEATING!".
Naylor och Butler gjorde en utmärkt match i försvaret och även om Arsenal anföll med snabbhet och stil så var vi hela tiden samlade mot det namnkunniga anfallet i Arsenal. Speciellt Henry imponerade med sin otroliga förmåga att springa i luckor och att hela tiden vara rörlig. Vår keeper Jones räddade ett skott från Bergkamp och en nick gick strax utanför men över hela taget så höll vi emot bra och hade fina chanser själv. Cort hade bästa Wolveschansen när han blev frispelad i bra läge men hans skott var knallpulver och ingen match för Arsenals målvakt. Även Ganea hade en bra chans men han dröjde för länge med avslutet.
Spelarna fick enorma applåder när de gick av planen. 1-1 med mersmak mot Arsenal, vad mer kan man begära?
ANDRA HALVLEK
Arsenal såg mer peppade ut när andra halvlek började och domaren kände sig plötsligt manad att även ge vårt lag några frisparkar. Ganska snart upptäckte man att Arsenal hade dragit upp tempot och en genomskärare hittade den elegante HENRY som sprang mellan två försvarare och läckert slog in 1-2 för Arsenal. Norrbaggen framför mig flinade belåtet och vände sig om för att diskutera Henrys avslutningsteknik. Vi gav honom en "Fuck Off"-blick och han förstod att det inte var läge med ytterligare kommentarer. Det gjorde han rätt i. Jag är inte speciellt fotbollsintresserad och har inte förmågan att uppskatta en bra prestation av motståndarna. Alla Arsenals mål är fula, felaktiga och orättvisa, alla Wolves mål är vackra, rättvisa och välförtjänta. Jag skiter i fotboll, jag är en Wolfoholic.
När Arsenal strax efter gjorde 1-3 efter att Vieria nästan skjutit skallen av sin medspelare TOURE som nickade in bollen ståendes på mållinjen, så tog jag resterna av min Meat and Potatoe Pie och smörjde in den flinande fet-norrmannens glory huntande huvud så att det rann köttsås över öronen på honom, samtidigt som jag pekade på den stora skylten "Home Supporters Only". Nja, bara i mina tankar alltså. Jag vill ju inte skaka galler i Molineuxs blårandiga (West Brom-färgade) poliscell...
Nu orkade inte Wolvesspelarna fullfölja sin taktik längre. Wolves spelar mycket på vilja och passion, och ligger man under med 1-3 mot ett bolltrillande Arsenal så är det inte lika kul att smälla på i närkamperna. Matchen var förlorad och Arsenal fick tid att hålla bollen inom laget. Wolves bytte ut den misslyckade Cort mot Steffen Iversen, men matchen var sedan länge "död".
Sammanfattningsvis kunde man inte klaga på resultatet. Arsenal var klart bättre i andra halvlek efter en väldigt jämn första. Tillsammans med Chelsea var de det bästa lag som besökt Molineux denna säsong. En poäng i denna match skulle ha varit en orealistisk bonus, nu kan vi koncentrera oss på de följande matcherna: Leeds, Fulham och Leicester, där är det mer troligt att vi tar poäng.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Jones, 7
Irwin, 6
Craddock, 6
Butler, 7
Naylor, 7
Miller, 6
Rae, 7
Cameron, 7
Kennedy, 6
Cort, 6
Ganea, 7
Iversen spelade för kort tid för att betygsättas.
