Wolves fem bästa målvakter genom tiderna. På första plats: Bert Williams
Bert Williams - Ligaguld 1953/54, FA cupvinnare 1949, 24 landskamper för England. VM-målvakt 1950.
THE CAT
Italiens landslag kunde inte tro sina ögon. De kom till England 1949 i egenskap av regerande världsmästare och inför 70.000 åskådare bombarderade de Englands mål, men i vägen stod en akrobatisk kille som gjorde sin fjärde landskamp för England, Bert Williams, Wolverhamptons målvakt.
De italienska tidningarna beskrev den unge blonde mannen lyriskt och döpte honom till "Il Gattone" - den stora katten - efter hans viga gymnastikuppvisning mellan stolparna.
Bert föddes 31 januari 1920 i Bilston strax utanför Wolverhampton och spelade snart för Bilston Boys.
"Jag var ganska bra i skolan, men ville bara spela fotboll. Mitt favoritämne var engelska så jag borde kanske blivit sportjournalist istället!" Men Berts pappa Walter hade själv varit en bra målvakt och uppmuntrade sin son att satsa på fotbollen.
"Jag spelade för mitt lag på jobbet, Thomson Brothers, men min pappa lyckades få mig till Walsall eftersom de behövde en reservmålvakt. Jag var bara 15 år. Kom ihåg att fotbollen var mycket tuffare då.
"Anfallarna fick tackla målvakten och när spelare som Nat Lofthouse och Trevor Ford kom farande så visste man att de skulle träffa en i magen mitt i luften. Och när jag väl fångat bollen gällde det att skicka iväg den, annars blev både jag och bollen intacklade i målet!"
Williams lärde sig alltså målvaktsyrket den hårda vägen. Han skrev på som amatör för Walsall och fick så småningom debutera i division 3 mot Bristol City. Bert Williams karriär hindrades av andra världskriget, men han tog värvning för RAF och var snart sergeant i armén och gästspelade under kriget i diverse klubbar, däribland Chelsea och Forest.
När kriget tog slut gick han tillbaka till Walsall och fick då reda på att "en storklubb" ville signa honom. Det visade sig vara Wolves sekretare Jack Howley som var på besök. Bert tackade nej med anledningen att han hellre ville spela för Chelsea. Men när han kom hem hade hans fru skadat ögat och han förstod då att han inte gärna kunde lämna henne och åka till London. Så Bert skrev på för Wolves, transfersumman sägs vara £3.500.
I september 1945 debuterade han för Wolves och han var under sina 12 säsonger på Molineux en stor anledning till att Wolves kunde bygga upp ett av landets bästa lag under slutet av 40-talet och tidigt 50-tal.
Bert stannade hos Wolves länge och var med om FA cupvinsten 1949, den berömda elljusmatchen mot Honved 1953 och ligaguldet 1954. När Wolves ansågs vara Europas bästa klubblag (december 1953) så var Bert Williams den givna centralfiguren i målet.
Bert första inofficiella landskamp för England som Wolvesspelare var en vänskapsmatch under kriget mot Frankrike i maj 1945. En noterbar sak under 1945 var att när Wales slog England med 1-0 hade båda lagen Wolvesmålvakter: Bert Williams för England och Cyril Sidlow för Wales!
Frank Swift tog tillfälligt tillbaka sin landslagströja, men Bert fick förnyat förtroende i maj 1949 då han gjorde sin "riktiga" landslagsdebut (1-3 mot Frankrike i Paris). Williams höll nu platsen mellan stolparna för England under två och ett halvt år. Därefter tog Gil Merrick landslagströjan, men efter de berömda storförlusterna mot Ungern ersattes Merrick, och Williams var tillbaka i Englandmålet igen.
Efter att ha suttit på bänken och sett Ungerns uppvisning mot England var det därför ett stort ögonblick för Bert att med Wolves få besegra de fruktade ungerska mästarna Honved i december 1953, ett lag som innehöll Puskas, Kocsis, Bozsik, Machos och Czibor.
Bert berättar: "Det var en fantastisk match som direktsändes i TV. Men när en ungrare i slutet av matchen stormade mot mig i ett friläge så avbröts programmet med kommentaren 'Here is the 9 o'clock news'. Det blev folkstorm! Jag störtdök framför hans fötter och vi vann med 3-2."
Laget som slog Honved 1953 och som då ansågs som Europas bästa klubblag var: Bert Williams - Eddie Stuart, Bill Shorthouse - Bill Slater, Billy Wright, Ron Flowers - Johnny Hancocks, Peter Broadbent, Roy Swinbourne, Dennis Wilshaw, Les Smith. Wolves slog även Valencia, Borussia Dortmund, Dynamo Moskva och Spartak Moskva i fantastiska tillställningar. En annan match som Bert aldrig glömmer var FA cupsemifinalen 1949 mot Manchester United på Hillsborough:
"Båda våra ytterbackar skadades och kunde knappt gå. Men vi lyckades hålla oavgjort och i omspelet vann vi med 1-0 på Goodison Park i en fantastisk match. Sen vann vi finalen på Wembley också."
"Mitt värsta minne var förstås VM-1950 i Brasilien när USA slog England med 1-0, en match där vi borde ha vunnit med 10-0! Överhuvudtaget var jag ilsken varje gång jag släppte in mål. Det var en personlig förlämpning. Jag hatade det!"
Bert Williams var en toppidrottsman och inte bara var han en spektakulär målvakt vig som en katt, han var också snabb. Inte många slog honom i sprinterlöpning. Under tiden i armén kom han tvåa i en tävling, bara slagen av världsmästaren McDonald Bailey! Bert övertalades att ställa upp i engelska mästerskapen i friidrott, men diskvalificerades eftersom han var fotbollsproffs.
"Jag tillbringade timmar med att hålla mig i form, jag var besatt! Men jag gillade det. Att spela fotboll är ingen dans på rosor, det är hårt arbete."
Bert lade av efter säsongen 1956/57 eftersom han nu hade startat en sportanläggning (fotbollsskola för målvakter, cricketplan, boxningsring och sportaffär) och kände att han inte kunde träna lika hårt som han skulle vilja. Han var då 37 år. Wolves ville inte att han skulle sluta.
"Det var det värsta beslutet i mitt liv och jag ångrar mig. Jag saknade fotbollen så mycket. Jag var i så bra form att jag kunde ha spelat ett par år till men jag satte min sportanläggning först. Jag slutade på toppen. Jag spelade inte en enda match efteråt. Jag såg nästan inga matcher heller, jag skulle så gärna vilja vara med då!"
Wolvespubliken saknade också sin sevärda målvakt, publikfavoriten nummer 1:
"Jag älskade att komma ut och plocka inlägg. Det var min specialitet, tillsammans med omöjliga räddningar. Jag gillade att göra spektakulära saker - kanske var det därför som publiken tog mig till sitt hjärta så mycket."
Bert Williams är en av Englands bästa målvakter genom tiderna och att utnämna honom till Wolves bästa målvakt är okontroversiellt. Bert var en av hörnpelarna i det lag som startade upp Wolves storhetstid på 50-talet och han var då given som Englands målvakt. Under sina 12 säsonger hos Wolves visade Bert upp makalös smidighet, mod och vilja - "The Cat" hade allt.
==
BERT WILLIAMS
Wolves (1945-57).
420 matcher för Wolves.
24 landskamper för England.
==
Tidigare artiklar i samma serie:
På andra plats: Malcolm Finlayson
På tredje plats: Phil Parkes
På fjärde plats: Paul Bradshaw
På femte plats: Gary Pierce
Källa: "In keeping with the Wolves", Charles Bamforth 1992. Pemandos A&M.
