Det är bara att lägga in den i hörnet...
En krönika om Wolves oförmåga att sätta straffar
11 meter. Vad säger det dig? Ett misslyckat trestegshopp? En hyfsad stöt i kula av en Carolina Klüft? Kön till Café Opera en lördagskväll vid ett-tiden på natten? Elva meter, det är en förhållandevis kort sträcka som har skapat hjältar och syndabockar genom hela vår fotbollshistoria. Anekdoterna är många om straffarnas strålande glans eller dystra baksida.
Visste ni att MFF fått sig tilldelade två straffar i samma match 15 gånger under sin allsvenska existens? I bara åtta matcher har man gjort mål på båda straffarna. Man har även missat två i samma match, exempelvis mot Hammarby 1955.
Varför minns man Ravellis straffräddning mer än Cantonas 1-1 kvittering den 28:e april 1993? På plats i Paris, på arenan Parc de Prince, njöt jag försiktigt i den svenska klacken då guden Cantona kvitterade på en tvivelaktigt dömd straff. Cantona - han kunde slå straffar! Målvakten Ravelli han kunde väl ta en och annan straff, men att det var Miodrag Belodedici som missade den har väl alla glömt, men det finns ju en hel hög med andra syndare.
Hungersnöd med tiotusentals döda, jordbävningar och krig med oerhört lidande för civilbefolkningen, inget kommer i närheten av straffarnas klimax, nämligen den katastrofala missen. Baresi, Platini, Elkjaer, Baggio, varenda holländare utom Neeskens, Southgate, Waddle och Staffan Tapper kommer att gå till historien som syndare, helt klart i paritet med Judas, Charles Manson eller Josef Stalin när det gäller odödliga förbrytare.
Sedan har vi ju Wolves...suck...
Man har helt makalöst missat sex (!) straffar redan den här säsongen och september månad är ej slut. I Carling Cup passade Wolves dessutom på att missa fyra stycken, varav två var under matchens ordinarie speltid och de missades under en treminutersperiod.
Skall man se positivt på saken så genererar spelet situationer där det döms straff, att sedan spelarna inte kan förvalta guldläget är en annan femma. Skall man se negativt på saken så är det en hel hög "overpaid wankers" som rimligtvis borde få straffexercis i Sahara eller dylikt. Välbetalda divor som ej tar sitt yrke på allvar och inte kan göra vad vilken amatör som helst kan - sätta dit skottet. När t.o.m. Herr Finspång kan sätta en stramare så...
Carl Cort och Seyi Olofinjana har numera skrivit in sig i den sorgliga, patetiska rad av misslyckade straffläggare som gjort livet betydligt svårare för redan hårt prövade Wolves-supportrar. Fast det är kanske inte deras fel?
- Det fungerar bra på träning!
Detta var manager Jones uttömmande svar på frågan varför man ej kan förvalta straffar. Jaha, med tanke på Wolves oförmåga att hantera skador undrar jag om man hanterar straffar likadant dvs med en viss slapphet, angränsande till dumhet! Det finns nämligen enligt mig bara fem olika sätt att slå in en straff:
Man kan smeka in en straff som tjecken Antonin Panenka i EM-finalen 1976, gå på kraft som Ronald Koeman, ha en teknisk briljans som Maradona eller en klinisk skärpa a la Lineker. Det finns även Pidde Plåtares alternativ: häng in den i hörnet! Denna enkla metod har fungerat utan besvär i över 30 år.
Undertecknad har aldrig missat en straff i tävlingssammanhang och kommer aldrig att göra det heller! Har jag då en nordisk kyla i avgörande ögonblick? Nej! Har jag en teknisk briljans kombinerad med ett starkt psyke? Nej! Varför missar jag då aldrig en straff? Förutom när en viss Finspång stjäl mina straffar, är svaret är väldigt enkelt: Det är ju bara att hänga in den i hörnet...Förresten, vad är telefonnumret till Wolves tränarstab?
