Lagbanner

Matchrapport: Nottingham Forest-Wolves 1-0

Wolves missade en straff igen och förlorade mot ett Forest som länge spelade med tio man.

Igår kväll mellan kl 20.45 och 22.45 inträffade en historisk händelse. Jag bevittnade den sämsta fotbollsmatch jag någonsin sett mellan två engelska lag. Ett lag totalt utan självförtroende som kickade bollen åt alla väderstreck så fort de fick den vid fötterna (Forest) mötte ett lag som sprang omkring som huvudlösa kycklingar, totalt utan spelidé och finess (Wolves).

Jag har svårt att erinra mig om att jag någonsin sett än sämre fotbollsmatch överhuvudtaget, det skulle möjligen vara när jag satt på pappas axlar som femåring och beskådade Hörby FF mot Brösarp i div 5 mellersta Skåne på 70-talet.

Efter ett tag kom jag tillbaka till verkligheten och insåg att trots pajaserierna på TV-skärmen så fanns det tre poäng att kämpa för, och att man i alla fall kunde hoppas på en vinst i detta möte mellan två riktiga bottenlag. Men ack ack ack så fel man fick. Ojojoj. Wolves sjunde straffmiss för säsongen var snart ett faktum och ja....

Från början då:

Den hårt pressade manager Dave Jones visade upp de första tecknen på desperation när han närmast verkade ha slumpat ihop laget: tre nya i backlinjen och två nya på mittfältet. Nya var Mikkel Bischoff, Keith Lowe, Mark Kennedy, Kevin Cooper och Keith Andrews, vilket betydde att Mark Clyde (skadad), Jody Craddock (petad), Lee Naylor (skadad), Seyi Olofinjana (petad) och Seol (petad) fick vara utanför. Alla Wolvessupporters stod med gapande munnar och med hakan nere vid markytan när laget annonserades ut.

Wolevs (4-4-2 fr.v.): Michael Oakes - Mark Kennedy, Mikkel Bischoff, Joleon Lescott, Keith Lowe - Shaun Newton, Keith Andrews, Paul Ince, Kevin Cooper - Kenny Miller, Carl Cort.

Att vänsterbente Kevin Cooper sattes på högerkanten och den naturlige högeryttern Shaun Newton huserade till vänster var ett annat drag som ingen fattade någonting av. Vad i all världen skulle det vara bra för?

FÖRSTA HALVLEK:
Wolves startade bäst mot ett panikartat Forest och Cooper fick två chanser att få iväg ett skott inne straffområdet, men bollen gick över målet. Att det var två absoluta bottenlag som möttes insåg man snabbt, det var närmast parodi på fotboll. Forest verkade ha otroligt dåligt självförtroende och backade nästan självmant in i eget straffområdet med hela laget. Wolves plottrade mycket och de många nya spelarna hade svårt att hitta rätt löpvägar i sina nya positioner.

Forest flyttade så småningom upp spelet när de märkte att bollen inte var lika varm som en het potatis och det var mestadels mot den snabbe David Johnson som genomskärarna slogs. Lyckligtvis verkade Johnson blunda när han klippte till bollen och Wolvespubliken fick många tillfällen att göra roliga gester åt anfallarens försök.

I nionde minuten kom så matchens jättechans för Wolves. Cort spelade fram Andrews på högerkanten. Han skickade i sin tur in bollen i mitten där den helt fristående Miller kom farande. Hur Miller misslyckades att få bollen i mål från fyra meters håll funderar jag fortfarande över. Han träffade rakt på målvakten i ett läge där det var lättare att göra mål än att missa. NONCHALANT!

Forest ryckte nu upp sig medan Wolves spelare sprang i ett sorts tomrum, där speciellt mittfältet hade svårt. Cooper till höger och Newton till vänster var ett schackdrag som totalt misslyckades. På innermittfältet var en stor tom yta eftersom Ince och Andrews frivilligt backade hem i sina defensiva roller. Matchen var en komedi. Eller ska man säga tragedi? Maken till felpassningar, sneda skott och nervösa ingripande har jag ärligt talat aldrig skådat.

Forest var lite vassare än Wolves och framför allt var det David Johnson som försökte. En Johnson i toppform hade kunnat göra hat-trick utan större problem, så många halv- och helchanser fick han, men nu verkade det vara mer tur än skicklighet om han träffade bollen.

Alan Rogers träffade däremot Wolvesmålet med ett kanonskott men Oakes gjorde en fin parad. Forest tog nu över matchen eftersom de flesta av Wolves spelare yrade omkring i ett ingenmansland. Wolves hade ingen spelidé alls och inget grundspel att falla tillbaka på. Spelarna sprang fel och verkade förvirrande. Man blev deprimerad av att se Wolves spel, helt utan linjer och struktur.

Tre minuter innan halvtid fick så Forest ett ledningsmål. Det kom egentligen ur inget. Bollen var ute på deras vänsterkant när Andy REID plötsligt skar inåt och lyfte upp bollen i krysset. Faktiskt ett väldigt vackert mål och en imponerande prestation av Reid.

Domaren blåste av för halvtidsvila och man hoppades att manager Jones skulle göra ett och annat byte. Speciellt Seol och Colin Cameron ville vi alla ha in på mittfältet istället för Cooper och Andrews.

ANDRA HALVLEK
Wolves gjorde ett byte i paus, och vem gick ut? Jo, lagkapten Paul Ince. Man kunde bara ta sig för huvudet. I alla fall så kom Colin Cameron in - det borde ju medföra en ny offensiv kraft i laget. Wolves tog nu genast tag i spelet och lyckades kämpa till sig en straff i 55:e minuten då Miller kapades av Reid. Domaren flöjtade för en given straff och visade samtidigt ut Reid för frilägesfällningen.

Straff för Wolves? Ha-ha-ha-ha! Om jag inte räknar fel så hade vi redan missat sex straffar denna säsong och när Newton klev fram så var man beredd på den sjunde missen. Och, jovisst, straffen var löst slagen till vänster i "målvaktshöjd". Det går nog inte att slå en mycket sämre straff innanför målramen. Jag var nu tvungen att lämna lokalen och ta en nypa luft. Jag var förbannad, ledsen och uppgiven.

Wolves fick lite senare bollen i mål då Miller petade undan bollen när målvakten Gerrard skulle göra en utspark. Det såg helt korrekt gjort av Miller, men ärligt talat kan jag inte reglerna riktigt. Bollen var i alla fall helt fri i luften när Miller sträckte fram foten. Han petade bollen sidan om keepern och slog in den i det öppna målet. Men domaren blåste ilsket och det var bortdömt.

Halvvägs in i halvleken gick Wolves över till 3-4-3 när högerback Lowe gick ut och Seol kom in, men det blev ingen större förändring. Wolves anföll desperat mot ett Forest som backade hem med sina tio man i ett handbollsförsvar utanför sitt straffområde. Wolves hade varken skicklighet eller fantasi att dyrka upp muren och trots mer än 30 minuter med en man mer så skapade vi inte många målchanser.

Wolves förlorade 0-1 och Forest var givetvis glada åt sina tre viktiga poäng. Men om sanningen ska fram så var det en bedrövlig match mellan två usla lag. Både Forest och Wolves får nog ta sig en allvarlig funderare om man vill stanna kvar i divisionen. Så många individuella misstag som jag såg i denna match har jag aldrig sett på denna nivån.

Wolves manager Dave Jones framtid blir allt osäkrare. Hans märkliga mixtrande av laget i dagens match andas panik och desperation, och snart har han inte många supporters kvar. Hur länge får han stanna?

SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")

Oakes, 7
Lowe, 5
Bischoff, 7
Lescott, 7
Kennedy, 6
Cooper, 5
Ince, 6
Andrews, 4
Newton, 4
Cort, 6
Miller, 6
Cameron, 4
Seol, 5

Truls Månsson2004-10-16 03:27:00

Fler artiklar om Wolves