Dave Jones och jag
En känsla av saknad och av att något är fel.
Wolves manager Dave Jones fick sparken i måndags och visst kan jag erkänna att jag också antytt i mina krönikor och matchrapporter att det varit dags för en förändring vad gäller ledarskapsrollen i Wolves, men jag fick ändå en speciell känsla i kroppen när jag läste nyheten.
En känsla av att något är fel. En känsla av ett förhastat beslut. Ungefär som när småknattar hetsar varandra till att kasta sten mot en husvägg och helt plötsligt inser att man har krossat en dyr fönsterruta. "Va fan har vi gjort egentligen??".
Jag vet: tabellen ljuger inte, men för mig är Dave Jones Wolves bästa manager sedan John Barnwell 1980. Vi i SwedeWolves får nu vara med om vår fjärde manager (Mark McGhee, Colin Lee, Dave Jones, Den Nye Managern) och just nu känns det bara så fel, så fel.
VI MÖTER DAVE JONES
Första gången jag träffade Dave Jones var på medlemsresan i april 2001. Vi guidades runt på Molineux av Harry Davenhill då den ganska nytillträdde Dave Jones dök upp nere vid gräsmattan. Han gav genast ett sympatisk intryck och garanterade att vi skulle satsa stort inför den kommande säsongen 2001/02, hans första hela säsong som Wolves manager.
Redan innan detta möte hade vi fått brev av Dave Jones. SwedeWolves skrev nämligen och önskade honom välkommen till klubben och fick genast svar. Dave Jones var angelägen om att ha allas stöd. Han ville att vi alla skulle dra åt samma håll. Medan tidigare managers som Mark McGhee och Colin Lee fullständigt sket i vad fans och övrig pöbel tänkte så var Dave Jones mannen alla gillade. Man trodde på honom, samtidigt som saker och ting hände.
Portugal är Dave Jones favoritställe och jag har följt Wolves två somrar i detta lite sömniga land nere i sydeuropa. Båda gångerna har Dave Jones varit otroligt vänlig och öppen, och han har varje gång signerat ett vykort som jag sedan skickat till Webmaster-Fredrik.
Ofta tjatade vi på honom att han skulle köpa en svensk. Hans standardsvar var "the best are already taken" och syftade på Freddie Ljungberg och Henrik Larsson. När han signade islänningen Ingimarsson så haffade han oss och sa att "nu var det väl ganska nära en svensk, eller hur?".
2003 var vi i Spanien på Wolves pre-season och när vi planerade ett gruppfoto med alla resenärer kom DJ förbi och erbjöd sig att hålla i kameran. Snacka om att bjuda på sig. En otroligt sympatisk människa.
CARDIFF 2003
Det blev till slut spelmässiga resultat också. Dave Jones lyckades övertyga Wolves styrelse att satsa pengar på nyförvärv och efter att ha missat Premier League med en hårsmån 2001/02 så tog vi steget upp 2002/03. DJ var kungen av Cardiff när han lyfte pokalen på The Millennium Stadium 26 maj 2003 inför mina tårfyllda ögon.
Dagarna senare hyllades laget med en parad i ett Wolverhampton som badade i guld och svart. Playoff-finalen i Cardiff är mitt mest känslosamma sportögonblick någonsin, och då har jag ändå varit på plats och sett fyra svenska OS-guld live samt VM-finalen i fotboll 1998 då hemmanationen Frankrike vann med 3-0.
När Kennedy gjorde 1-0 i playoff-finalen efter sex minuters spel så exploderade allt runt om mig. Det var som om en bomb hade slagit ner på läktaren. Människokroppar flög omkring överallt, halsdukar, ballonger och öl for i luften. Jublande människor. Gråtande, hysteriskt skrattande, sjungande okända människor kastade sig om min hals - kysste mig på pannan. Tack Dave Jones för mitt största ögonblick på en idrottsarena.
ETT NYTT WOLVES
Nu är det dags för LWD. Life Without Dave. Dave Jones är förmodligen den enda manager som fått sparken efter en trematchersstatistik på två vunna och en förlorad. Jämför när Stan Cullis fick sparken 1964. Han hade då statistiken 1-1-9 på de 11 inledande matcherna.
Jag kommer att sakna Dave Jones mycket, både som person och som ledare för mitt kära Wolves. Jag kommer fortfarande sjunga "Dave Jones Gold and Black Army" säsongen ut, för mig är detta Dave Jones säsong, ingen nytillsatt manager kommer att hinna sätta sin prägel på laget under de resterande matcherna. Sånger, ja. Dave Jones har fått oss att sjunga en hel del ramsor:
We are
Top of the League
Say We are top of the League
We are
Top of the League
Say We are top of the League
===
Heeeeeee-eey Jonesy Oh, Ah
We wanna gooooooo
To the Premier League
===
Vilka minnen!
31st of October 2004. It's a sad day.
Tack för allting Dave Jones och lycka till i fortsättningen!
