Vad man pratar om i Wolverhampton just nu.....
Senaste måndagsskvaller från Wolverhampton (6/12).
1 (ny) THE BOO-BOYS
Den största besvikelsen just nu är hemmapubliken. Laget har ryckt upp sig, men publiken har tappat humöret och tålamodet. Bara 25.500 på senaste hemmamatchen, det sämsta på mycket mycket länge och de har dessutom börjat bua. Under hela förra säsongen i Premier League stöttades laget till 100%, nu sjungs det anti-sånger om Fat Moxey och om caretaker manager Gray. När Gray bytte ut Olofinjana mot Naylor senast utbröt ett orkanartat buande följt av "You don't know what you're doing". Att laget fick bättre balans med Naylor som back och med en uppflyttad Kennedy som vänsterytter fattade ingen. Wolves gjorde mycket riktigt två mål till och matchen avgjordes. Men publiken var inte nöjd. Buuuuuuuuuuuuu!!
2 (ny) KEITH ANDREWS
Att vara balansspelare är ingen tacksam uppgift var man än spelar fotboll. En balansspelare i England blir i det närmaste lynchad. Här ska allt gå framåt, det ska smällas på och det ska attackeras. Andrews gör tvärtom. Han håller i bollen, rullar runt eller bakåt, väntar på rätt tillfälle innan han spelar bollen till "the runners", dvs Cameron, Cooper och Olofinjana. När Wolves ledde med 2-1 rullade han taktiskt bollen till egen målvakt och det blev uppror på Molineux. Andrews spelar med hjärnan och det är inte alla som fattar det. Att han heller inte tacklar, nickar eller dribblar gör inte hans sak lättare. Wolves har fått en krabba. Men glöm inte att krabbor kan användas som en läckerhet i en välkomponerad middag. Wolves har gjort sju mål på två matcher sedan Andrews gick in i startelvan. That's a fact.
3 (ny) LEON CLARKE
19 år, två mål på 30 minuter. Vad kan man säga? Vi har följt Leon Clarke i ett par år i ungdomsfotbollen och han har väl aldrig imponerat speciellt mycket. En storvuxen, lite klumpigt tafatt tonåring som bränner rätt många chanser, men som jobbar hårt. Men så i år fick han chansen i A-truppen och helt plötsligt är han en fullfjädrad anfallare i Englands näst högsta serie. Det är märkligt hur spelare har olika svårt att anpassa sig till vuxenfotboll, att "ta steget". Vi har sett otroliga bolltalanger, U15-landslagsspelare, hamna i Conference League och igår satte big Leon Clarke två mål på en halvtimme mot Reading. Fotboll är fascinerande och oförutsägbart. Well done, lad!
4 (1) VEM BLIR NY MANAGER?
Fortfarande har vi ingen manager och supportrarna börjar misströsta. Man bryr sig inte längre. Diskussionerna har avstannat, förslagen poppar inte upp längre. Wolvesfansen vet vid det här laget att jobbet inte är speciellt attraktivt. Harry Redknapp och Stuart Baxter har tackat nej trots direkta förfrågningar och inbjudningar från Wolves. Dom vill inte komma hit. Dom skiter fullständigt i Wolves. Redknapp bor på sin flotta miljonpund-mansion i syd och Baxter jobbar med Sydafrikas landslag i deras långsiktiga förberedelser inför World Cup 2006. Nej, det här med manager för Wolves är inget höjdarjobb som alla slåss om. Det har Wolvesfansen numera insett och därför vill man inte prata högt om det längre. Whatever will be, will be.
5 (ny) WOLFIE
En gång i tiden var mascoten Wolfie hela Molineuxs idol. Även vuxna människor njöt av den uppkäftige Wolfie som satte krokben för motståndarlagets mascot, sköt med vattenpistol, drog lejon i svansen, trixade med bollen i sina jättedojor och slog tre grisar på käften i Bristol. Den svarthuvade Wolfie "was our leader". Han fick kicken efter en match mot West Brom för några år sedan och hans brunhuvade efterträdare är en lallande idiot som vinkar till barnen medan konkurrentens maskot hånar både publik och Wolfie. Senast var det Coventrys elefant som gjorde bort Wolfie. Publiken rasar. Bring back den elake och kaxige Wolfie! Nu!
Ramlat ut från listan sedan förra veckan har: "Sir Bobby Robson", "Harry Redknapp", "Lagkapten" och "Spelarna i laget".
