Premiär!
Engelska ligan börjar nu på lördag och allt känns precis som det ska.
Det är tidig augusti månad, fåglarna kvittrar i olika tonarter, sniglarna krälar oskyddat kaxigt på trottoaren, den svenska sommaren har svalnat något men det är fortfarande 18 grader varmt ute och bollen är i rullning.
Bollen är i rullning. Engelska ligan börjar. It's fucking time to leave the pub och watch the kick-off. Äntligen! Man känner sig som ett litet barn på julafton. Förväntansfull, förhoppningsfull, lycklig. Allt kan hända. Fotbollspaketet ligger oöppnat framför oss. Fortfarande vet vi ingenting om just vårt lags status i jämförelse med motståndarna. Wolves kan rent av vara totalt överlägsna, åtminstone hoppas man på det. Man inbillar sig att denna säsong, just denna, kommer att bli ett enda lyckligt långt segertåg då Wolves utan större problem tar steget upp till det förlovade landet Premier League.
På lördag slipper man dessutom att sitta i soffan med matchtröjan på sig framför text-TV. Southampton vs Wolves ska nämligen visas på TV. Sky Sports och Via Sat 2 sänder och varje sportpub värd namnet kan utan större problem skruva in dessa två kanaler. Vi kommer att få se ligapremiären live på lördag. Vi kommer att få se Wolves ta sig an Southampton. Underbart!
Wolves är favoriter till promotion, detta så svåröversatta ord. Promotion = uppflyttning? Uppflyttning? Promotion är ett mycket starkare ord. Som en läcker chokladbit fylld med smaskig toffeegegga. Wolves är favoriter till promotion. Igen. Alltid samma visa. Men bara vart fjortonde år så infriar vi favoritskapet: sommaren 1989 gick vi upp till näst högsta serien, inte förrän 2003 fortsatte vi vidare upp till Premier League. Jag tror att vi var förhandsfavoriter att vinna serien i snudd på samtliga av dessa 14 säsonger. Varför ska det vara så svårt? Varför måste gudarna trilskas?
Är jag då själv redo för ligastarten och jakten på denna magiska promotion? Jo, nu är det bara de allra sista religiösa förberedelser som återstår. Matchtröjan ska plockas ner från galgen på väggen, flaggorna ska vecklas ut och strykas, turnyckelringen ska letas upp, lyckoknappen från 1974 ska vara på plats.
Det är premiär, det är lycka, det är Wolves. Det är sådana här tillfällen som man förstår hur Alice Timander känner sig. Fram med röda mattan. Må kamerorna blixtra! DET ÄR PREMIÄÄÄÄÄR!
