Inför Wolves-Wigan
Får vi se en historisk match?
Ordinarie matchartikel-författaren Truls Månsson har fått förhinder så jag får det tvivelaktiga nöjet att skriva denna "inför"-text.
Det är dags för hela ligasystemets två formsvagaste lag att mötas och spontant får man känslan att det kanske kan bli en historisk match. Båda lagen är såpass under isen att det inte vore en jätteskräll om matchen slutar 0-3 med Wolves siffror först samt 3-0 med Wigans siffror sist - dvs båda lagen förlorar. Skulle det teoretiskt kunna hända? Tja, i Sverige hade fotbollsförbundet säkert kunnat ordna till ett sådant resultat men i England är det nog svårare. Om båda lagen lyckas med konststycket att få fem spelare utvisade varav den siste för båda lagen i samma situation så blir nog resultatet 0-3 för båda lagen, eftersom man automatiskt förlorar med de siffrorna om man måste avbryta en match - och är man färre än sju spelare så händer alltså just det. Realistiskt? - njaä.. men med tanke på hur dålig form lagen alltså har så är det trots allt mer realistiskt än att något av lagen skall kunna vinna matchen..
Lagen har haft en säsongsupptakt som varit väldigt lika varandras. Båda inledde med tre matcher utan förlust och därefter har poängskörden för lagen varit totalt en poäng, dvs den poäng Wolves fick till skänks av Swansea för ett tag sedan. Skall man försöka se på lagen med positiva ögon så blir dom sällan utspelade i matcherna utan brukar tvärtom vara spelmässigt mycket bra med, men med måltorka framåt och korkade misstag bakåt så förlorar man gång efter gång med ett eller ett par mål.
Wigan är ett lag som spelar i Premier League på "lånad tid". Det menar i alla fall många förståsigpåare och det är inte så konstigt att man tycker så. Att spela i högsta serien i en stad som nästan enbart tänker rugby och med en egen publik som är långt ifrån femsiffrig är liksom dödsdömt i längden. Visst kan man fortsätta leva på ägare som dumpar in pengar i klubben men tyvärr kommer nog snart den tiden när Wigan åker ner i de lägre serierna igen. Jag skriver "tyvärr" för Wigan är en klubb som sedan länge egentligen ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Man spelar en ganska trevlig fotboll och har många spelare som är kul att se. Minustecken för att man har så många icke-européer i laget. Det känns så långt ifrån brittiskt man kan komma när Wigan spelar fotboll, och det är kanske därför man har så svårt att locka rugbypubliken till sina hemmamatcher.
En av Wigans "specialiteter" är att motståndarna alltid är helt under isen när man möter just Wigan. Jag har sett tillräckligt många matcher med laget för att konstatera att så är fallet, men inser naturligtvis samtidigt att det inte är en slump. Man har en mycket duktig manager i Roberto Martinez som är taktiskt överlägsen t ex den managertyp som Wolves Mick McCarthy representerar. Det skulle förvåna mig mycket om Wolves gör en riktigt bra match - visst kan vi vinna men då kommer det nog mer bero på tillfälligheter eller att Wigan gör bort sig än att Wolves presterar publikvänlig drömfotboll.
Wolves har skador på en del spelare, där framförallt Fletcher saknas. Att McCarthy skulle spela med bästa laget av de spelarna som är tillgängliga är tyvärr inte speciellt troligt - det blir det vanliga gänget. Varför ändra på något som "fungerar"?...
Förbered er på frustration, uselt spel, publik som buar, mer frustration osv.
Ta hellre en promenad i det härliga höstvädret än att sitta inne och se på eländet...
Lägger förresten ut en bild från förra höstens möte mellan lagen som illustrerar Wolves inte så väl organiserade försvar..
ATT HOPPAS PÅ
Att Wolves plötsligt börjar slå bra sistapass och inlägg, sätter åtminstone hälften av målchanserna, samt slutar göra korkade misstag bakåt.
ATT SE UPP FÖR
Samtliga spelare i Wolves - alla har en förmåga att då och då göra jättemisstag. Är det dags för Ward denna gången?
SWEDEWOLVES TIPPAR
Ett rimligt tips är väl ungefär 0-0... fast jag har trots allt en känsla för att vi skräller och faktiskt vinner med 2-0.
TROLIGT WOLVESLAG:
WOLVES (4-5-1, fr.h.): Wayne Hennessey - Richard Stearman, Roger Johnson (c), Christophe Berra, Stephen Ward - David Edwards, Karl Henry, Jamie O’Hara, Adlene Guedioura, Stephen Hunt - Kevin Doyle.
