Inför Wolves - Millwall, ligacupen Rond 3
Dags att lufta reserverna i Carling Cup
Jag har ett antal fina minnen här i livet. Jag blev lagvärldsmästare i bordshockey i Budapest 2009, var på plats vid OS-invigningen i Peking 2008, såg VM-finalen i fotboll live i Paris 1998, var inne på friidrottsstadion kvällen då Holm och Olsson vann dubbla OS-guld till Sverige i Aten 2004.
Har sett Usain Bolt slå världsrekord på 100m, Wolves ta sig till PL genom 3-0 på Millennium Stadium i Cardiff, Norberg & co vinna OS-guld i curling i Turin 2006 bara fyra meter från mig, Sverige-England spela 1-1 i fotbolls-VM i Japan 2002 och jag har bevistat Oktoberfest i München fyra år i rad. Jag har sett sju svenska OS-guld live och varit på de fyra senaste fotbolls-VM, inkluderat Sydafrika i somras.
Men mitt kanske allra största minne är nog framför en svartvit gammal TV, tro det eller ej. Wolves spelar på Wembley i LIGACUPEN 1980 och vinner en gastkramande final mot Nottingham Forest. En storskräll och dessutom härligt orättvist, vi vann trots stormande attacker från Trevor Francis, John Robertson, Kenny Burns och de övriga Europacupmästarna i Forest. Hibbitt, Richards och alla de andra guldsvarta hjältarna vann THE CUP och jag var så lycklig att jag svävade.
1980 var jag nämligen fullständigt Wolvesgalen. Om ni tycker att jag är smått intresserad nu, så var det inget mot 1980. Sängöverkast, vimplar, scarfes, program, biljetter, matchreferat på vinylskiva, idolbilder, tidningsurklipp, jag hade allt i mitt pojkrum. Och när Wolves vann på Wembley, om än bara i min TV, så var jag i extas. Ligacupen, eller Carling Cup som den numera kallas, har därför en mycket stor plats i mitt hjärta.
Nu är det dags igen och även om nämnda cup har degraderats till en träningsturnering för reservlagsspelare, så är det med en viss nerv jag kan konstatera att Wolves går in i tredje omgången och ska möta Millwall hemma på Molineux. Om Millwall vet jag inte mycket, de är (eller åtminstone var) kända för sina bråkiga och stökiga fans. Om man ville se en bortamatch med Wolves så valde man INTE Millwall.
Om huliganismen finns kvar känner jag inte till. För mig tog fenomenet slut i och med Taylor-rapporten 1990 efter Hillsborough-katastrofen då det blev större krav på säkerhet på och utanför arenorna. I England har man numera hyperkoll på fansen. Det räcker att du svär så kommer det en steward och hyschar. Du är filmad överallt och många arenor har egna fängelse där de kan förvara fans som inte sköter sig.
Visst är det ibland stökigt på Lichfield street i Wolverhampton, men polisen har för det mesta bra koll på händelserna när det är dags för match - till skillnad mot i Sverige. Men för att återgå till fotboll: Millwall är ett mittenlag i The Championship, ligan under Wolves. De har väl inga större förhoppningar att gå upp och riskerar heller inte att åka ur. De kom 9:a förra säsongen som nykomlingar från League One, och håller just nu på att stabilisera sig i The Championship.
Formen är inte lysande, de har inte gjort mål på sina tre senaste matcher. I laget spelar Wolvesbekantingen Darren Ward, som spelade 33 matcher för oss mellan 2007-2008. Annars har de väl inte direkt några kändisar. Vi har haft samma managers genom åren: Mick McCarthy, Colin Lee och Mark McGhee har alla varit managers för Millwall.
Wolves har lite stukat självförtroende efter två raka ligaförluster på hemmaplan. Vi började säsongen lysande, och var faktiskt i ett antal timmar i serieledning av Premier League, men på slutet har det gått tyngre och 0-2, 0-3 i de senaste matcherna mot Spurs och QPR hemma på Molineux gör ingen människa glad. Det är svårt att veta var vi står. Förhoppningsvis är vi ett mittenlag, men ännu är det för tidigt att veta.
Berg-och-dalbane-Wolves började säsongen med 8-1 på sina tre första tävlingsmatcher och nu har vi alltså 0-5 på de tre senaste. Som vanligt. Det är antingen himmel eller helvete när man följer Wolves. Förhoppningsvis kan det ”lättare” motståndet imorgon bli vändningen och starta en ny trend som pekar uppåt.
Det är väldigt svårt att lista ut vilket lag manager McCarthy väljer imorgon. Antagligen får hela ”bänken” spela, dvs att det borde bli plats i startelvan för målvakten DeVries, högerbacken Foley, mittfältarna Milijas, Guedioura och Hammill samt anfallaren Vokes. Men vilka de resterande fem spelarna blir är svårt att säga. Förhoppningsvis får någon ”youth” chansen, problemet är att de flesta av dem redan är utlånade till andra klubbar.
Carling Cup Rond 3 är inte speciellt viktig. På lördag väntar Liverpool på Anfield och det mesta av Wolves fokus kommer att vara koncentrerad på den matchen. Vi får se denna match som en möjlighet att lufta de spelare som just nu är på gränsen till den ordinarie startelvan och hoppas att det räcker för vinst.
ATT HOPPAS PÅ
Att någon icke-ordinarie spelare överraskar och visar att han borde vara med på lördag mot Liverpool.
ATT SE UPP FÖR
En tredje förlust i rad hemma på Molineux skulle knäcka hemmapubliken, och då kommer vi att se många tomma stolar framöver.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Vi vinner 2-1, mål av Hammill och Vokes.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-4-2, fr.h. högt osäkert): Dorus De Vries - Kevin Foley, Jody Craddock, Christophe Berra, George Elokobi - Adam Hammill, Adlene Guedioura, Nenad Milijas, Michael Kightly - Stephen Ward, Sam Vokes.
