Projektarbete på Wolves Academy
Reseberättelse från Johan Lundin
Här är min (Johan Lundin) reseberättelse från min vistelse i Wolverhampton under några dagar i februari. Jag går sista året på gymnasiet, vilket innebär att man är tvungen att göra ett så kallat Projektarbete. Istället för att skriva om någon tråkig ekonomi eller historia, har jag valt att ta reda på hur det är att vara ungdomsproffs i Wolves Academy.
Jag ska även göra en liten jämförelse mellan Wolves Academys och mitt eget lag Falkenbergs FF:s sätt att satsa på ungdomar. Min kontaktperson på Wolves Academy är Swedewolves-kände Nick Loftus. Den första tanken var att jag skulle höra med Wolves Academy om att jag skulle kunna få delta på ett träningspass, men dessvärre har jag varit skadad en tid, och möjligheten till detta försvann tidigt. Men förhoppningsvis kommer jag tillbaka i framtiden, och the Academy hade ju väldigt välkomnande personal och spelare, så drömmen lever vidare!
Tidigt på morgonen på fredagen den 10 februari tog jag och farsan flyget från Kastrup till Birmingham. Tidigare har vi alltid flugit till London, och sedan tagit hyrbil därifrån upp till Wolverhampton. Denna gången var det dags för något nytt. Det hela gick väldigt smidigt, trots att jag saknade att åka vänstertrafik uppåt i landet. Väl framme på Birmingham International, var det inte annat än att man tog tåget till Wolverhampton, som gick på en 25 minuter.
Framme i Wolverhampton kände jag ingen anledning att vänta, utan vi tog bussen ut till Compton direkt. Efter en del underliga saker, däribland ett besök på en plantskola, kom vi fram till grindarna till The Sir Jack Hayward Training Ground. Vi fick säga att man skulle träffa Nick Loftus, och vi blev insläppta . I stolarna satt vi och väntade ett tag, där ungdomsspelare ständigt passerade. Efter ett tag kom Nick Loftus och mötte oss, och gav oss en rundtur på anläggningen.
En runda in i a-lagets "bootroom", avslutades med ett besök i a-lagets omklädningsrum. Efter det gick vi till Academydelarna av byggnaden. Först gick vi förbi ett gym där Anthony Forde gjorde rehabiliteringsträning. Vidare gick vi och träffade på James Spray och Nathaniel Mendez-Laing, som hade varit på gymmet under dagen. De låg under mötet och hade några kontakter kopplade till låren, som gav stötar av någon typ. Detta skulle hjälpa återhämtningen. Jag intervjuade de båda, eftersom de gått i Wolves ungdomsled. De gav mig deras egen historia, och jag fick reda på mycket hur livet kan vara för en elitsatsande ungdomsspelare. Jag måste även tillägga att Nathaniel kan ha varit den mest proffsiga människa jag mött. En otroligt välkomnande människa, som är genomsnäll (trots sin karriär som bråkstake i tidigare ålder, som Nick berättade om).
När jag hade pratat färdigt med James och Nathaniel, kom Anthony Forde in i rummet. Vi gick in i pressrummet där jag intervjuade honom. Han var otroligt intressant att intervjua inte minst för att han är ända från Irland, och för att han redan har gjort Premier League-debut. Lite jobbig känsla att ha en som är lika gammal som jag, som redan gjort PL-debut. Man känner sig ganska dålig i det läget. Efter intervjun med Anthony var det dags att snacka med Nick om hur själv skolgången fungerade. Min far jobbar inom skolan, så han och Nick pratade på om otroligt mycket om just den biten. Vi fick en del papper om själva skolgången, och jag kände att den information jag fått var mer än tillräcklig. Det ska även nämnas att vi träffade någon analytiker av något slag, som hade svensk flickvän. Han var också otroligt trevlig, likt alla andra på stället. Vi åkte efter detta in till staden igen för att besöka shopen vid Molineux, äta, och sova. Men innan detta lovade Nick att vi skulle få komma tillbaka nästa dag vid 11-tiden, då a-laget hade träning, som egentligen var stängd för allmänheten.
På lördagen hade vi planer på att se Walsall efter vårt andra besök på träningsanläggningen, men den matchen blev ju uppskjuten. Hur som helst tog vi taxin ut denna dagen. Dagen innan tog vi buss... Taxi kostade ju lika mycket om inte billigare. Vi närmade oss grindarna och taxichauffören rullade ner rutan, och en herre i Wolvesmundering frågade om vi var Sven and Johan. Det var ju korrekt så vi släpptes in. Utanför anläggningen var det även en del supportrar som väntat på att spelarna skulle anlända till anläggningen eller tills de skulle lämna. Inne på anläggningen mötte Nick oss igen, och vi gick ut till träningsplanen. Laget hade faktiskt nyss slutat träna, eller i alla fall morgondagens startelva. Kvar på planen var morgondagens avbytare bla. Hunt, Milijas, Berra, Henry, SEB, de Vries och Hennessey. Tränarna var också kvar. I övrigt var det endast Stephen Hunts kompis som fick närvara. Vi stod utanför dörren in till omklädningsrummet och SEB, Henry, Berra och Milijas hälsade alla vänligt. Antagligen trodde de att vi var viktiga personer då vi fick närvara vid den stängda träningen. Tillslut kom även Terry Connor och Mick McCarthy upp. Jag kände att jag var i stort behov av en bild tillsammans med the Gaffer, och det fick jag. Han var mycket trevlig, men var väldigt fokuserad. Det var nästan så att Nick fick ursäkta att han inte berättat att vi skulle närvara på träningen.
Efter detta möte gick vi återigen på Academydelen av byggnaden. Genom fönstren till läkarrummet hälsade Jamie O'hara och Anthony Forde glatt. Uppe i Academyavdelningen började farsan snacka på igen, och han och Nick började snacka en massa grejer om saker och ting. Det enda jag tar med mig från deras samtal är viljan att ranka alla saker och ting i England. Det var intressant, men i övrigt var jag väldigt nöjd med mitt besök på anläggningen. Jag hade till och med träffat a-lagsspelarna. Det var faktiskt ganska stort för mig. Nick ringde oss en taxi, och medan vi väntade på den i lobbyn, passerade herrar som Edwards, Doyle och Foley förbi och hälsade. Strax efter detta kom Hunt ut med sin kompis, och drog iväg i hans Jaguar (det måste varit en Jaguar). Det tog en stund för taxin att komma så vi gick ut till grindarna istället. Där stod en ensam tapper unge kvar, och väntade på sina hjältar. Han undrade hur det kom sig att vi fick åskåda träningen, och han fick sin förklaring. Han hade varit där förr kan man säga, eftersom han visste vilken bil som tillhörde vilken spelare. Det var ganska intressant...
Tillslut kom taxin, och vi åkte återigen in till stan för att äta, och på något halt bananskal få en privat visning av Molineux. Det var faktiskt inte första gången det hände. Där skrev vi i gästboken, och kollade så att gräset var klippt bra nog. Kul! Sen var det dags att ladda inför kommande match mot WBA.
På söndagsmorgonen rådde det ingen stress, och efter frukosten gav vi oss ut på stan, och besökte shopen som ligger i city. Väl där inne var det en man som gick runt med den fetaste kameran på länge. När han och hans kollega hörde att vi pratade ett annorlunda språk, ville de intervjua oss. Vi förklarade att vi var från Sverige och vad vi gjorde i Wolverhampton och varför jag håller på laget. Vi fick egentligen inget grepp om vad de gjorde, eller för vilka de arbetade... De har i alla fall min mailadress, så det kanske landar någon tidningsartikellänk i min inbox kommande veckor. Efter detta hade tiden sprungit iväg, och vi kände att vi inte skulle ta med kameran på matchen, eftersom det var tveksamt om den skulle få komma in. Den råkar nämligen vara ganska stor. Det fick helt enkelt bli mobilkameran som fick jobba inne på Molineux. Stämningen innan matchen var mycket god.
Nytt för oss var att vi hade plastkort, där biljetten låg. In med kortet i någon läsare och vi var igenom grindarna. Vi gick direkt in på våra platser, utan förvarning om vad som komma skulle. Wolves som ställde upp med offensivaste laget, gör en ren horribel första halvlek, och jag står faktiskt och köper paj när Fletcher gör 1-1.... Vad gör det när Wolves kvitterar liksom? Men det skulle ju spelas en andra halvlek också, och det var det överlägst sämsta jag någonsin sett (live). Alla vet hur det gick, och det finns ingen anledning att gå in på djupet... Efter detta var det inte annat än att vi fick sitta i sorg (i alla fall jag) och kolla spansk fotboll på en pub. Morgonen efter tog vi bussen till London men det är en annan historia.
Sammantaget är jag otroligt nöjd med min vistelse i Wolverhampton. Att ha varit så nära inpå mitt favoritlag är stort. Så proffsigt. Material har jag gott om till mitt projektarbete, och utöver det har jag en historia och upplevelse som jag bär med mig hela livet. Det är ganska häftigt att jag också besökte McCarthy's sista träning som manager för laget. Det är inte alla som har det!
Avslutningsvis skulle jag vilja tacka Nick Loftus och inte minst Benny Dahl, som hjälpt mig med kontakten med Nick, Tack!
Webmasters kommentar: McCarthy på sin sista träning med Wolves tillsammans med den svenske "liemannen" Johan Lundin. Spelade dom kanske schack?..
