Inför Millwall-Wolves
Nu ska vi börja vinna! Lättare motstånd väntar och Wolves är snart bäst i världen igen.
”Millwall borta”, är det en lätt match eller? Nja, egentligen inte, men om man jämför de matcher vi haft på senare tid (ligaettan och ligatvåan), så är det skönt att få möta ett lag på nedre halvan. Det är nu vi ska börja vår klättring uppåt i tabellen. Vi ska lämna nedflyttningsplatserna och stabilera oss som ett mittenlag.
Det är i alla fall så vi har tänkt och spelprogrammet ser faktiskt lättare ut ett tag framöver. Vi ska möta många midtable-teams i rad och sen har vi dessutom jumbolaget hemma om två veckor. Mars månad ser inte skräckinjagande ut. Det finns stora möjligheter att Wolves klättrar uppåt i tabellen.
Wolves räddade 1-1 i lördags mot topplaget Watford med matchens sista spark, då andra halvleks gigant Bakary Sako satte sig på ändan samtidigt som han stänkte in kvitteringen med fel fot. Underbart! Men det var inte helt orättvist. Vi hade flyttat upp spelet rejält efter en svag första halvlek och om Watford är ett topplag, så ska vi absolut inte behöva ramla ur serien.
Motståndarna Millwall har haft tre faser denna säsong. De inledde uselt och hade fem förluster på de sju första ligamatchena. I oktober och november fick de fart på spelet, flög fram och gick obesegrade i två månader, 13 matcher i rad utan förlust. Men under 2013 har de fått nya problem och nu har de förlorat sex av nio matcher.
Så vi möter dem vid helt rätt tidpunkt. 1-5 på hemmaplan mot Peterborough och nu senast 0-1 mot Leeds måste ha känts som en liten örfil. Vi får hoppas att de fortfarande är lite tilltufsade.
När vi mötte dem i november månad så vann Millwall med 1-0. Målet gjort av en viss Andy Keogh som tidigare spelat nästan 100 matcher för oss. Man kunde nästan i förväg lista ut att just Keogh skulle avgöra, släkten är värst. Keogh är fortfarande ordinarie i Millwalls startelva och lär spela mot oss imorgon. Men nu har han inte gjort mål på åtta matcher. Vi får hoppas att han håller sig lugn åtminstone en match till.
Wolves är inne i en generationsväxling, eller vad man ska kalla det. Vi har ett antal spelare som spelat väldigt länge för oss, och de har börjat stagnera i form och klass. Nu försöker manager Dean Saunders att successivt fasa ut dem, och det verkar faktiskt som att ju fler han byter ut desto bättre blir det. Givetvis kan inte samtliga spelare vi hade i Premier League 2010-2012 skrotas samtidigt, men det känns som att vi är på rätt väg, med en del nya intressanta spelare.
Wolves och Millwall har bara mötts 38 gånger genom åren trots att båda lagen grundades på 1800-talet. De är således inte så ofta vi har befunnit oss i samma division. Wolves har ett övertag med 18 vinster mot Millwalls 11, men den senaste matchen vann som jag tidigare nämnde Millwall med 0-1.
Senaste gången vi spelade på deras hemmaarena The Den så blev det 0-0. Vi har faktiskt inte förlorade där sedan 2002. Matcherna mot Millwall har ofta varit lite stökiga eftersom deras fans inte är guds bästa barn. Eller åtminstone var det så förr. En bortamatch mot dem i London hoppade man gärna över som bortasupporter. Speciellt på den gamla ”The Den” i New Cross, deras tidigare arena som skrotades 1993. Det var inte ett trevligt ställe och inga trevliga kvarter. Deras nya arena heter också ”The Den” men ligger i ett annat område (South Bermondsey).
”No one likes us, we dont care”, är Millwalls berömda slagdänga, och det stämmer. Om Wolves är en hyfsat populär klubb runt om i England så är Millwall fortfarande ingen klubb man rekommenderar till sina barn. Klubben var som bäst runt 1988 då de ett tag toppade Englands högsta serie och anfallarna Teddy Sheringham och Tony Cascarino öste in mål, men oftast har de varit utanför högsta serien och till och med en hel del nere i tredje divisionen, senast 2006-2010.
Wolves och Millwall har en del gemensamt och då framför allt på managersidan. Mick McCarthy, Mark McGee och Colin Lee har varit managers för båda lagen.
ATT HOPPAS PÅ
Nu måste vi börja vinna. Jag tror att vi har förutsättningar att klättra i tabellen. Men då måste manager Saunders våga satsa på ungt och friskt. Ut med alla gamla trötta och mätta spelare (inga namn nämnda, inga namn glömda).
ATT SE UPP FÖR
Andy Keogh vill gärna göra mål på sin gamla klubb Wolves igen.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Den här matchen är helt omöjlig att tippa. Två lag med tveksam form. Jag tror att Wolves vill mer och behöver vinna mer, så vi tar hem det här. Vi vinner förvånansvärt enkelt med 2-0, mål av Sylvan Ebanks-Blake och Björn Sigurdarson.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-4-2, fr.h.): Carl Ikeme – Matt Doherty, Roger Johnson, Kaspar Gorkss, Jack Robinson – Björn Sigurdarson, Jamie O’Hara, Karl Henry (c), Bakary Sako – Kevin Doyle, Sylvan Ebanks-Blake.
