Inför Wolves-Cardiff (söndag)
Ett formsvagt Wolves möter serieledarna, kan vi överraska?
Wolves har 13 matcher på sig att rädda sig från en andra raka nedflyttning. Det skulle ju vara väldigt pinsamt att komma från Premier League, rasa rakt igenom Championship och plötsligt befinna sig i League One.
Men om vi inte ser upp så kan detta bli fallet, tro det eller ej. Vi ligger nämligen under nedflyttningsstrecket när bara 13 matcher återstår och till råga på allt ska vi möta serieledaren Cardiff imorgon söndag.
Världen har blivit galen. Wolves håller på att ramla ner i tredje divisionen, Bradford City och Swansea ska spela final på Wembley imorgon, och Wigan är ett etablerat Premier League-lag. Säg att jag drömmer.
Om det nu går så illa, varför sparkar vi inte vår manager då? Nej, det tricket har vi redan provat. Wolves har sin fjärde manager på ett år, och nu får det vara nog med förändringar på den fronten. Det hjälper ju inte. Sedan Mick McCarthy kickades i februari 2012 har nämligen följande hänt:
Ny boss blev konbäraren och västutdelaren Terry Connor som aldrig tidigare varit manager, han vann som väntat inte en enda match (0-4-9) och fick kicken i somras. Han ersattes av en novis i engelsk fotboll Ståle Solbakken - en skallig norrman med pacemaker.
Efter 8 förluster på 11 matcher och respass i FA cupen mot non-league-laget Luton så fick Ståle ta sin lusekofta och sätta sig på planet till Norge efter bara en halv säsong. 5 januari i år anlände Dean Saunders, en ny budgetlösning. Saunders har ännu inte har vunnit på sju matcher (0-4-3). Ingen "managereffekt" där, inte. Vad blir nästa managerdrag från styrelsen? Toalettstädaren eller mannen som säljer flottiga hamburgare utanför stadion? Som sagt, säg att jag drömmer.
Nej, nu ska vi vara lite positiva. Titta på de senaste matcherna. En ung mittback har slagit igenom, Danny Batth, egen produkt beredd att gå genom murar för Wolves. Underbar spelare. Vår unge isländske anfallare Bjorn Sigurdarson har tuffat till sig och gjorde ett drömmål senast. Lånet Kaspar Gorkks från Reading har spikat igen försvaret. Mittfältaren Jamie O'Hara som varit långtidsskadad börjar närma sig full form igen, och gjorde ett "mål" senast som domaren inte upptäckte (inför målkameror NU!).
Betyder detta att vi vinner imorgon mot Cardiff? Njääää. De är trots allt suveräna serieledare och otvivelaktigt seriens bästa lag. Vi får nog räkna med ytterligare en förlust, om vi nu inte kan gneta till oss ett oavgjort resultat.
Rimligen förlorar laget på 22:a plats (Wolves) mot serieledarna (Cardiff), och frågan är hur publiken kommer att hantera detta? Det kommer att bli ett jäkla liv om vi åker på däng igen. Wolves fans har ju överskattat sitt lag ”by default” ända sedan det glada 1950-talet och en ny hemmaförlust skulle kunna skapa smärre kravaller utanför stadion. Vi får hoppas att fansen håller sig lugna eller att Chief Executive Jez Moxey har förberett en hemlig underjordisk gång ut ur stadion.
Om Cardiff vet jag inte speciellt mycket mer än att de är från Wales och att de är ägda av kineser. Kineserna bestämde inför säsongen att klubbens blå färg skulle bli röd. Det betydde att ”Bluebirds” numera är röda. Tänk er om Wolves skulle tvingas att spela i grönrandigt istället för guld och svart. Ojojojoj. Snacka om att sälja sin själ.
Men själlösa eller ej, Cardiff är på väg med stormsteg till Premier League och de lär spela där nästa säsong. Grattis till dem. Vi får hoppas att de kan ta ett oväntat snedsteg imorgon på Molineux, för vi behöver verkligen alla poäng vi kan få just nu.
Cardiff leder tabellen, men är kända för att rasa ihop i slutet av säsongen. De har gjort det förr och det är ett litet hopp vi har inför morgondagens match. Det är just vid den här tiden av säsongen (drygt 10 matcher kvar) som serieledarna börjar få darren och tänka lite för mycket på framtiden, istället för att spela som de har gjort tidigare under säsongen.
Men om det är något lag som förtjänar uppflyttning så är det Cardiff. De har följande placeringar i The Championship: 2009 - 7:a, 2010 - 4:a, 2011 - 4:a, 2012 - 6:a. De tre senaste åren har de alltså misslyckats i playoff. Värst var det 2010 då de förlorade finalen. Så jag unnar dem verkligen en plats i högsta serien.
Jag har inte sett Cardiff vs Wolves spela mot varandra live, däremot har jag varit i Cardiff på The Millennium Stadium i Wales och sett Wolves vinna playoffinalen (2003) mot Sheffield United.
Wolves har förhållandevis lätt för Cardiff med 23 segrar mot deras 14 i inbördes möten. Men i höstas fick vi stryk med 3-1 och det är väl risk för något liknande igen.
ATT HOPPAS PÅ
Jag hoppas att vi kan ta en poäng. Hemmapubliken orkar inte med fler förluster. Det kan bli upplopp och tomatkastning i Wolverhampton om vi skulle förlora igen. Wolves har elva tävlingsmatcher utan vinst, varav tio i ligan, så att vi skulle spöa serieledarna är väl egentligen för mycket begärt. Men en poäng?
ATT SE UPP FÖR
Cardiff har ingen superstjärna som Murray (Crystal Palace) eller Austin (Burnley) eller Ince (Blackpool). Många av deras spelare kan avgöra och det är deras styrka.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Jag vill tro på oavgjort, men tyvärr....rimligen förlorar vi med typ 0-2. Vår stora chans är det som jag nämnde tidigare – att Cardiff börjar darra för att Premier League-drömmen kommer allt närmare.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-4-2, fr.h.): Carl Ikeme – Kevin Foley, Kaspar Gorkss, Danny Batth, Jack Robinson – Dave Edwards, Karl Henry (c), Jamie O’Hara, Bakary Sako – Björn Sigurdarson, Sylvan Ebanks-Blake.
