Inför Wolves-Liverpool
Same same but different
Lördag kl 16:00, svensk tid. Match på Molineux och ännu en gång skall vi möta Liverpool. Det blir tredje gången på en månad, men denna gången lär det ju inte bli reservbetonade lag som möts utan båda lagen ställer upp med starkast möjliga startelva. Förresten "borde" lagen mötts även kommande vecka, då lagen har en hängmatch mot varandra och Liverpools spelschema till våren knappt har plats för en extra match. Men fyra matcher på en dryg månad var väl ingen som ville ha, och mötet på Anfield ståtar fortfarande med oklart speldatum.
Vad skall man då skriva denna gången? Vågar ju knappt skriva något uppseendeväckande för då går ju Liverpools fans i taket, så undviker därför att skriva något om de många svenska plastfans som springer runt i Liverpoolkläder de köpt på någon asiatisk fulsajt. Undviker även att skriva om att VAR dömt i Liverpools favör x antal gånger emot just oss, men kanske kan skriva lite om jämförelser mellan Liverpools nuvarande manager Klopp och Wolves föredetta manager Nuno Santo.
Vi minns ju hur Wolves gick från Championships slum till att utmana toppen av Premier League under den bästa manager vi någonsin haft, Nuno Santo. Han gjorde allt rätt, var extremt engagerad vid sidlinjen, betraktades som Gud i Wolverhampton, och även om vi inte nådde några finaler så var ändå ett par sjundeplatser i PL. en kvartsfinal i Europa League och en semifinal i FA-cupen nivåer vi inte varit på sedan 70-talet. Men efter några år så började Nuno tappa lite undan för undan. Engagemanget och glöden i ögonen försvann. Lagets resultat blev bara sämre och sämre, och underhållningsvärdet var uselt. En del stjärnor som tidigare varit lysande började mer och mer tappa kvalitet och det var allmänt trötta ögon och ben på de flesta. Kort sagt hade Wolves maxat, var alltför nöjda, och saknade en ordentlig plan för att hålla sig kvar i toppen. Och framförallt var det egentligen självklara beslutet att snabbt byta ut Nuno omöjligt att ta. Nuno var ju Gud och för alltför många var ett managerbyte något helt otänktbart. Så beslutet dröjde för länge och den nedåtgående spiralen kunde inte brytas, och nye Bruno Lage visade sig ännu sämre.. Även om vi kanske nu äntigen kan se en vändning under Lopetegui så har vi haft ett par jobbiga år. Det tar tid att bryta ner och bygga nytt.
Poängen med Nuno och vår resa mellan 2017 och 2021 är alltså att Liverpool idag befinner sig i ett väldigt liknande läge som vi gjorde 2020. Manager Klopp betraktas som en Gud och trots att det mesta går åt helvete för laget och de självklart borde sparkat Klopp redan i höstas så är det lika otänkbart för dom som det var för oss att sparka Nuno hösten 2020. Man byter liksom inte Gud hur som helst. Och liksom hos oss 2020, så har Liverpool även på planen en del numera trötta föredettingar som är alldeles för mätta på framgång och saknar nya mål att arbeta för. Klopp står kvar där vid sidlinjen på Nuno-vis, dvs utan glöd i blicken och med händer i fickorna och agerar åskådare när allt går åt pipsvängen. Men det kommer såklart en dag när Liverpool, liksom Wolves gjorde, till slut förstår att tiden är inne. Ett par stjärnor måste offras och en ny manager måste in. Det finns ingen annan väg att gå. Sorry att jag berättar detta för er Liverpoolfans, men så är det bara.
Nu passar det ju oss bra att Liverpool numera är ett halvrötet mittenlag. Vi behöver desperat poäng i botten och även om Liverpool på pappret är bättre än oss, så kommer vi vinna på engagemang och vilja. Så blir det. Resultat 2-1. Så nu vet ni det.
