Inför Wolves-Walsall
Ny hemmamatch för Wolves när lillebror kommer på besök
Wolves har fem raka segrar i ligan och i tabellen står det 5-1-0 i statistiken. Allt borde kännas bra, men jag vill ändå höja ett varningens finger för matchen imorgon. Vi ska möta Walsall som är staden Wolverhamptons allra närmaste granne. Ingen annan ort är så nära Wolves som Walsall, det är ett lokalderby. De vill bra gärna vinna mot Wolves.
Ändå känns det minst av allt som en hatmatch. ”Lilla” Walsall är mer som en lustig lillebror än hatade West Bromwich, elaka Birmingham och dryga Aston Villa som ligger i samma distrikt. Wolves möter väldigt sällan Walsall och jag antar att väldigt många Wolvessupporters just därför har dem som ”andralag”.
Men nu är vi i samma division, nämligen Englands tredje. Wolves ångar på och har haft en förmåga att vinna de jämna matcherna, vi har tre uddamålssegrar och vi har haft en del tur. Senast mot Swindon så påstod deras manager att det var ett ”rån på öppen gata” att vi vann. Jag såg dessutom matchen mot Crawley på TV och då vann vi genom en straff på övertid(!), trots att vi långa stunder blev översprungna på mittfältet.
Det är lite läge för en förlust, känner jag. Vi har fått lite för många poäng hittills i relation till vad vi har uträttat på planen och sådant brukar de högre makterna korrigera över en hel säsong. Walsall är annars ett typiskt mittenlag, de lär inte åka ur och de lär inte klättra upp heller. Ett lag som toppaspirerande Wolves bör kunna slå på hemmaplan. Om det nu inte vore för det här med lokalderby, och om det nu inte vore för att vi haft en faslig tur på slutet.
En fingervisning kan vara att lagen möttes i Johnstone Paint Trophy Cup förra tisdagen, också på Molineux. Då blev det 2-2, men Wolves vann på straffar. Wolves hade då visserligen inte sitt allra bästa lag – bland annat vilade Carl Ikeme, Sam Ricketts, Leigh Griffiths och Kevin Doyle. Hur ordinarie Walsall var kan jag inte svara på, men rimligen saknade Wolves tyngre namn.
Om Walsall kan jag inte mycket mer än att de sponsras av Banks’s Beer, världens mest underbara öl eftersom det tillverkas i Wolverhampton. Där ser man också hur mycket vi gillar Walsall: Wolverhamptons eget ölmärke sponsrar Walsalls fotbollslag! Ingen större rivalitet där, alltså.
Det finns en spelare i Walsall som jag följt som ungdomsspelare i Wolves, Ashley Hemmings. Faktiskt gjorde han mål på Wolves i ovan nämnda cupmatch i tisdags. Vad jag minns så var han en bollsäker anfallare, men kanske lite för liten till växten och ”pojkig” för att lyckas på högre nivå.
Jag har aldrig sett Wolves och Walsall mötas live. Lagen har bara mötts 14 gånger i tävlingssammanhang trots att båda lagen grundades på 1800-talet. Men i alla fall var vi i samma serie 2001/02 och 2002/03 i The Championship när Walsall var på ett sällsynt besök. Båda säsongerna tog Wolves ”dubbeln” mot Walsall. Fyra stabila segrar (1-0, 3-1 och 3-0, 3-0).
ATT HOPPAS PÅ
Jag tycker att vi har en del problem med mittfältet. Ännu har inte manager Kenny Jackett hittat helt rätt där. Det är många unga spelare och de börjar tappa lite geist nu i omgång 7. Evans, Ismail, Davis kommer att få formsvackor och man skulle rent av kunna påstå att de alla har en just nu. Jackett måste agera om han märker att vi tappar mittfältet igen.
ATT SE UPP FÖR
Underskattning av lillebror.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Extremt svårtippat match. Det ligger en mina och väntar på oss snart, men kommer den redan? Ja, jag tror det. Det är bara en feeling jag har. Det blir förlust 1-2. Mål av Sako. Men oroa er inte, vi kommer ändå att vinna serien.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-4-2, fr.h.): Carl Ikeme – Matt Doherty, Danny Batth, Sam Ricketts (c), Scott Golbourne – Björn Sigurdarson, David Davis, Kevin McDonald, Bakary Sako – Leigh Griffiths, Kevin Doyle.
