Jason Guy, vår man på plats i Wolverhampton
"Morgan måste fatta att för att fylla ett museum behöver man skapa historia, inte betrakta det som en gång har varit."
Ni vet vad som hände efter jul. Varken resultaten eller det spelmässiga på planen förbättrades och jag tror egentligen inte att Solbakken själv var speciellt överraskad att han fick lämna Molineux mitt under säsongen. Han tog med sig alla sina medhjälpare, vi behövde hitta en snabb ersättare, och en sådan är jag säker på redan var klar och redo att ta över när Solbakken fick gå.
Om man ska försvara Wolves styrelse denna gång så var tajmingen för managerbytet perfekt. Det var rena QPR-tempot. Managerkandidaten intervjuades, kontraktet diskuterades och allt var klart långt innan januarifönstret för eventuella nyförvärv hann stängas. Perfekt. Min enda kritik skulle möjligen vara när jag tänker på vad Jez Moxey brukar säga om jobbet som Wolves manager: ”Det är inget jobb för en nykomling”. Solbakken var ingen nykomling, men Saunders är det definitivt.
Han är en rookie vad gäller managersysslan, och när vi läste att han inte kunnat hindra Doncaster från att bli nedflyttade så anade vi att han skulle få det svårt i Wolves. Han letar fortfarande efter sin första vinst och hans tillträde har inte givit oss någon managereffekt, som vi kanske hade förväntat oss.
Men i mina ögon är det spelarna som bär det största ansvaret för de dåliga resultaten och nu är jag till och med orolig för vår Championship-status. Ärligt talat, skulle du vilja ha Wolves spelare som back-up om du råkade illa ut i en mörk gränd? Nej, de verkar vika ner sig. Finns det tillräckligt fighteranda i truppen för att vi ska undvika en andra raka nedflyttning? Hemskt nog tror jag inte det.
Vår passivitet under transferfönstret visar dessutom på att Morgan och hans kompisar tror - vilket många andra också gör - att ”vi är för bra för att ramla ur serien”. Well, det är vi inte alls. Vi har visserligen kvalitet nog att hålla oss kvar, och på pappret har vi en trupp som inte ska ha några problem att rädda upp säsongen, men ligatabellen ljuger inte och vi har den placering som vi förtjänar att ha.
Wolves kan mycket väl bli den första klubb som ramlar ur Premier League och rakt ner i League One på två säsonger, inget rekord som vi skulle vara speciellt stolta över, men det skulle (för att leta positiva saker) verkligen få klubben att vakna och skaka om en och annan beslutsfattare. Du kanske inte håller med mig och många tvivlar säkert när jag säger att en vända ner i League One inte skulle göra så mycket skada för någon supporter, men det kommer däremot att drabba de som styr i klubben och som inte skött sitt jobb.
Jag säger som Wolveslegenden Mel Eves, Mel påstår att det inte finns någon ledare i omklädningsrummet och jag håller med honom. Ingen spelare har visat eller har tagit något ansvar, och vi har ingen fighter av den grad som vi varit bortskämda med under tidigare säsonger. Ni vet alla dom där Emlyn Hughesarna, Kenny Hibbitts och Andy Grays, och alla andra intelligenta personer med fotbollshjärna och en ”never say die”-attityd.
Jag kan tala om för er alla, att den tiden finns inte längre. Vår klubb, med all dess tradition och historia, håller på att tappa sin identitet i en tid då vi alltmer går över från att vara en fotbollsklubb till att bli ett företag. Det syns både på och utanför planen. Mitt ”räddning” till denna oundvikliga förvandling skulle vara att anställa en ”Director of Football”, en Ray Wilkins-typ, som har koll på allt som har med fotboll att göra, tar alla stora beslut som har med spelare och managers att göra. Som lämnar allt det finansiella till Moxey och Morgan och istället blir en förlängning från styrelsen till spelarna.
En sådan förändring i klubben skulle antagligen göra en hel del personer upprörda, och det skulle eventuellt också öka avståndet mellan Morgan och omklädningsrummet. Men ett sådant avstånd är precis vad jag efterfrågar. Vårt ras började nämligen i det ögonblick då Morgan gick ner till omklädningsrummet i halvtid mot Liverpool för att skälla ut McCarthy och hans mannar.
Jag har personligen inget problem med Moxey, han är bara en anställd ”Ja”-sägare, men jag ifrågasätter Morgans motiv med klubben och framför allt på det sätt han använder klubben för sin personliga vinnings skull. Men det jag har störst irritation över är att det fattas alldeles för mycket fotbollsbeslut av icke-fotbollskunnigt folk.
Skulle Morgan, som ersatte McCarthy med Connor, ha gjort en liknande anställning om det gällde hans byggimperie? Skulle han ersatt Redrows Site Manager med chefsmuraren? Eller skulle han istället gjort allt för att hitta rätt man till platsen för att försäkra sig om att få rätt erfarenhet och rätt skicklighet för att kunna avsluta det projekt som hade startats? Ni vet alla svaret på den frågan.
Vad gäller spelartruppen så finns det frågetecken om vilken summa från fallskärmspengar och spelarförsäljningar som har återinvesterats i klubben (och då menar jag inte i läktarbygge eller övriga hus ute på Compton). Saunders har inte stöttats ekonomiskt, trots att han tillsattes i perfekt tid för att hinna göra de rätta förstärkningarna. Vi har bara haft ”råd” att låna in ett par spelare.
Om man ser tillbaka på säsongen så här långt, så har det varit en hyfsad första halva, men en bedrövlig andra. Allt för många matcher har tappats i slutskedet, och det verkar som om många har glömt klyschan ”en match har två halvlekar”. Alltför mycket kraft har lagts på affärer utanför planen som den nya läktaren, träningsanläggningen, WV1-baren och ett museum, samtidigt som vi varit vilsna på planen. Morgan måste fatta att för att fylla ett museum behöver man skapa historia, inte betrakta det som en gång har varit.
För att sammanfatta: om ni ser tillbaka på säsongen och till slut bestämmer er för att skylla allt på Solbakken, så är det nog inte rättvist eftersom fotbollen hade lämnat Wolves långt innan hans ankomst. Olyckligtvis så ser det inte bättre ut nu, fotbollens själ är fortfarande inte här.
Men vi måste behålla hoppet och fortsätta vara positiva, men varje match som spelas gör att vi halkar längre ner i tabellen, samtidigt som det finns allt färre räddningsplankor kvar. Men vad som än händer så är Wolves i vårt blod, vi kommer att fortsätta följa och stötta laget, var matcherna än spelas. Jag vill avsluta att berömma min greyhound Jake som är hela 15 år gammal och snart pensionerad, men han visar just nu mer fightvilja än vad Wolves gör!
Tack för ert stöd i Sverige, det är mycket uppskattat!
