Matchrapport Wolves-Yeovil 1-0
Vidare i ligacupen med ett nödrop
Ligacupen har senaste åren tappat rejält i status, kallas numera Carabou Cup efter sin sponsor, och Wolves lyckades efter visst besvär besegra L2-laget Yeovil. Detta var första gången någonsin lagen möttes.
Nu skall man aldrig underskatta lag från League Two som ofta innehåller en mängd duktiga spelare men efter Yeovils katastrofala premiär, 2-8 mot Luton, trodde nog de flesta att Wolves skulle vinna stort. Men allt var som vanligt, publiken var fåtalig och tempot blev fattigt. Yeovil som består av en blandning av tonåringar på lån från Premier League samt föredettingar med erfarenhet från Championship kom till Molineux för att försvara sig och kontra, och dom lyckades nästan hela vägen med sin taktik.
Finns någon regel i stil med att man måste spela minst 5 spelare i cupspelet som spelat senaste ligamatchen, och Wolves ändrade maximalt vad man fick. 9 nya startspelare sedan i lördags varav 3 då var inhoppare. Man trodde de som spelade skulle göra allt för att imponera på head coach Nuno Santo, men det fungerar tyvärr inte så i cupspel. Just första omgången i ligacupen hamnar alltid i kläm och matcherna blir som någon sorts baksmälla efter ligapremiären och sänker man tempo och insats till 95% så är man inte mycket bättre än lagen från League Two.
Wolves testade ett delvis nytt spelsystem men fortfarande spelade man med trebackslinje. 3-1-4-2 var uppställningen och det var första gången sedan hösten 2015 som Wolves startade en match med 2 utpräglade anfallsspelare på topp.
Första halvlek glömmer vi. Hände i princip ingenting.
Efter paus blev det bättre och Wolves skapade en del halvchanser, men hela tiden hade man problem med inlägg och sistapass. I mitten på halvleken byttes Enobakhare och Jota in och då blev det bättre fart. Mitt i Wolvespressen fick Yeovil till ett anfall och plötsligt befann sig Surridge helt ensam framför mål. Hans avslut gick precis utanför stolpen och Wolves kunde andas ut och gick till motattack. Enobakhare, Jota och Vinagre fixade en hörna och på denna avgjordes matchen. Graham fick äntligen till ett bra inlägg och Dicko nickade 1-0. Wolves hade som så många gånger förut lyckats vinna mot ett L2-lag via ett sent mål.
Detta var fjärde raka segern med 1-0 för Wolves och segrarna har kommit mot lag från fyra olika divisioner. Måste vara något slags världsrekord.
Wolves-Yeovil 1-0 (0-0)
1-0 Dicko (76)
Wolves (3-1-4-2): Norris; Bennett, Batth (c), Boly; Price; Graham, Edwards (Enobakhare, 69), Ronan (Saiss, 81), Vinagre; Dicko, Bonatini (Jota, 69). Subs: Burgoyne, Miranda, Coady, Doherty.
Yeovil (4-4-2): Krysiak; Alfei, N Smith, Dickson, James; Khan (Olomola, 66), C Smith (Gray, 81), Bailey, Browne; Zoko (Surridge, 55), Sowunmi. Subs: Maddison, Davies, Mugabi, Santos.
Bollinnehav i %: 66-34
Antal avslut: 16-2
varav på mål: 4-1
Hörnor: 10-2
Publik: 9,478
Domare: Robert Lewis (Shrewsbury)