SwedeWolves 20 år - åtta dagar kvar
Supporterordförande och medmänniska
Att vara ordförande för en supporterklubb borde ju egentligen inte vara så svårt, man skriver lite på sociala medier, sätter ihop och skickar ut en medlemstidning och försöker boka sammankomster på pubar ute i landet när Wolves visas på TV.
Men det har visat sig vara mer än så. Man måste dessutom vara psykolog, samtalsterapeut och ”en medmänniska i natten”, ja, kort sagt måste man vara beredd på det mesta som ordförande.
Det är nämligen så att många ringer till mig. Inte bara engelska journalister som vill att jag ska medverka i radio, utan det är också vanliga svenskar som hör av sig. Vid alla tidpunkter på dygnet. Jag känner igen det nästan redan på ringsignalen, den låter nästan lite förlägen, men ändå envis och ihärdig.
Telefonen ringer....länge.
Nu är det dags igen, tänker jag. Och jovisst så är det.
Rösten i telefonen: ”Hej....du känner inte mig, men....jag hejar på Wolves.”
Jag: ”Härligt, ja, det går ju bra nu!”
Rösten i telefonen: ”Nej, det går inte så bra....min fru har lämnat mig.”
Resten av samtalet ska jag inte avslöja men vi satt i över en timme och pratade relationer...och Wolves. Självklart hjälper man en SwedeWolves-medlem i livskris.
Andra gånger har det varit betydligt värre. En av våra medlemmar (ska inte nämna hans namn) kom med den just då så lysande idén att vi skulle sponsra vargarna på Skansen - vilken PR-kupp för SwedeWolves! Vargar stödjer vargar, så att säga! Vi kallade projektet WOLF AID och tog fram en logga och tryckte upp T-shirts.
Sagt och gjort, vi kontaktade Skansen som nappade direkt och vi överlämnade lite hundralappar så att deras vargar skulle få det bättre, tidningen "Våra Rovdjur" skrev och vi fick bra reklam. Men...
Telefonen ringer.
Rösten i telefonen: ”Är det ni era jävlar som hjälper vargarna!!!??”
Jag: ”Ja, lite kul, ha-ha, vi sponsrar vargarna på....”
Rösten i telefonen: ”Det ska ni ge FAN i. Vargar ska skjutas. Jag har ett gevär. Och jag skjuter.”
Jag: ”Eh...alltså det här är ju bara lite skoj och vi....”
Rösten i telefonen: ”SKOJ? Ni har ingen aning!! Vargar ska dö och jag skjuter. Fattar du?!”
Nu blev jag riktigt rädd, detta var ju helt klart en galning som mycket väl skulle kunna skjuta mig också.
Jag: ”Nä, vänta nu...vi hejar på ett fotbollslag. Du har nog missuppfattat.”
Rösten i telefonen: ”Fotboll? Ja, fotboll är bra! Men vargjävlarna på Skansen??”
Jag: ”Nä, det där är fel, vi gillar engelsk fotboll.”
Rösten i telefonen: ”Ok, bra, sorry. Vargjävlar ska dö av mitt gevär. Men fotboll...fotboll är bra! Hej då.”
Jag pustade ut.
Många har ringt mig på fyllan och pratat Wolves, mer eller mindre packade och sluddrande, ibland känner jag dom och ibland inte. Men jag ställer alltid upp och pratar. Vi är Wolves och vi håller ihop. Som en flock. Alla hjälper alla. En gång slängde jag dock på luren. Det var en som ville prata Wolves. Men efter nån minut sa han: ”Ja jag håller ju på Everton också...och Manchester United”. Då avslutade jag samtalet direkt. Inga half-and-half-fans tack, dom har jag inte tid med.
Men annars har jag alltid tid för dig.
Utom om du vill skjuta vargar förstås!
===
Läs även
SwedeWolves 20 år - nio dagar kvar
SwedeWolves 20 år - tio dagar kvar
