SwedeWolves 20 år - sex dagar kvar
”Kom, kom, kom, kom...till Uffes restaurang!”
Efter att ha genomfört ett par medlemsresor till Wolverhampton i början på 2000-talet var vi ganska kaxiga och tyckte att vi hade lärt känna staden riktigt bra, tills vi kom i samspråk med en local som sa ”Är ni från Sverige? Ni vet väl att den bästa restaurangen i Wolverhampton är svensk?”
What? En svensk restaurang? Här? Näää? I Wolverhampton finns det ju bara curryrestauranger och vi hade full koll på vilka som var de bästa: Jivans, The Bilash, New Spice och Spice Avenue. Nån svensk restaurang hade vi varken sett eller hört talas om! Men så frågade vi vidare. Vi hörde med vår Molineux-guide Harry Davenhill och han höll med. ”Yes of course, det finns en svensk restaurang där till och med Sir Jack Hayward är stamkund, den heter...ähm...Vincent’s!”
Det här var vi såklart tvungna att analysera vidare. En svensk restaurang i vår favoritstad där Wolves ägare Sir Jack Hayward äter? Helt fantastiskt! Sen är väl inte konkurrensen knivskarp när det gäller gourmet-mat i Wolverhampton, men i alla fall. Det här måste vi följa upp.
Efter lite efterforskningar hittade vi ”Vincent’s Bistro” på 92 Darlington Street, i backen ner från torget. Vi gick in och där sprang en liten man runt som en ettrig ekorre. Vi fick en meny och efter ett tag var det dags att beställa. Jag sa högt på svenska till servitrisen: ”Jag vill ha samma som Sir Jack brukar äta!”. Ekorrmannen stannade upp när han förstod att vi var svenskar och vi fick en pratstund. Uffe Broberg från Dalarna - restaurangägare i Wolverhampton! Maten var underbart god, för övrigt! Riktiga köttbitar och delikata såser, inget curry-gryt-slask.
Vincent’s Bistro blev därefter vårt stamställe. Här samlade vi ihop 40 personer för gemensamma festmiddagar på varje medlemsresa, här sjöng vi sånger så att väggarna skakade. ”The Sweden Wolves Go Everywhere” och skojsånger om de norska Wolvesfansen ”En Fällestur Vad Fan Är Det?” (sorry alla norska wolvesfans) allt med glimten i ögat – norway we love you! Det var solosång á la Wolves och privata uppträdanden från varje resenär, helt galet. Herman sjöng i slowmotion ”I Was Boooooorn Under A Wanderers Scarf”, Bajen-Micke sjöng ”Rosen”, till stort jubel. Hela tiden bjöd Uffe på sina berömda chili-shots, han hade en flaska med en orm i, rena rävgiftet.
Mad Finn Wolf (en ålänning i vårt sällskap) råkade spy utanför restaurangen efter alla starka drycker och det är givetvis inte så bra reklam för vår favoritrestaurang när gäster kräker framför porten, men som kompensation fick Uffe en vikingahjälm. Den hade han i skyltfönstret några veckor tills någon local slog sönder rutan och snodde den.
Ja, helt galna stunder och minnen från Vincent’s Bistro. Men plötsligt ett år var restaurangen borta och Uffe försvann. Efter lite efterforskningar hittade vi honom i Stockholm på Söder i ”Harvest Home” och nu jobbar han på ”Pastis” i Gamla Stan, åk dit och prata Wolves, han älskar det!
SwedeWolves och Vincent’s Bistro forever in my heart!
===
Läs även
SwedeWolves 20 år - sju dagar kvar
SwedeWolves 20 år - åtta dagar kvar
SwedeWolves 20 år - nio dagar kvar
SwedeWolves 20 år - tio dagar kvar
