Wolves-Ipswich 1-2 den 4 januari 1975 och Coventry-Wolves 2-1 den 11 januari 1975
Den 29 november fyller Tipsextra 50 år. En TV-klassiker som lockade miljonpublik varje lördag och som skapat oförglömliga minnen av polisongprydda hjältar på leriga planer. Inför jubiléet ser vi tillbaka på klassiska Wolvesmatcher i Tipsextras historia.
Vad är det som är klassiskt med två förluster två lördagar i rad, mitt i den smällkalla engelska vintern? Jo, det var de här matcherna som fick mig att bli Wolvessupporter. Delvis på grund av de häftiga orangeaktiga tröjorna, vargsymbolerna och spelare som Kenny Hibbitt och John Richards. Men framför allt för att jag tyckte synd om dem. Märkligt resonemang för en femåring kan tyckas, men så var det. De spelade ju så bra och så säger de ändå att det andra laget vann? Orättvist!
Mina minnesbilder från matcherna har varit tydliga genom hela livet. FA-cupmatchen mot Ipswich satt jag och såg hemma hos mormor och morfar i Vänersborg. Jag hade börjat följa Tipsextra på hösten men inte riktigt hittat favoritlaget. Men snart skulle jag göra det. I den här matchen verkade det som om de färgglada vargarna anföll hela tiden. Och när John Richards sköt 1-0 mellan benen på Ipswichmålvakten Laurie Sivell minns jag att jag argumenterade för att skottet varit så hårt att det gick rakt igenom målvakten. Hur det kunde gå till förstod jag inte, men jag var helt övertygad. Minnesbilden att Wolves dominerade spelet kraftigt har jag fått bekräftad långt senare. Det var verkligen så. Ipswichs lagkapten Mick Mills intervjuades av Wolverhampton Express & Star efter matchen och sade så här:
- Vi kunde ha blivit krossade i dag, men vi hade turen med oss och nu behöver vi inte vara rädda för någon.
John Richards missade öppet mål, Steve Kindon missade ett friläge, Mike Bailey sköt över när målet var tomt och Laurie Sivell svarade för en lång rad räddningar. Ibland fick han också hjälp av sina stolpar. Ipswich å sin sida var desto effektivare. När laget fick en frispark i närheten av straffområdet klev mittfältaren Colin Viljoen fram och skruvade bollen över muren och in bakom Phil Parkes. Viljoen föddes i Johannesburg i Sydafrika men har faktiskt varit landslagsman för England. I slutminuterna av matchen stack Ipswich upp och fick en hörna, som David Johnson nickade i mål. Två mål på två avslut och Ipswich hade på något mirakulöst sätt tagit sig vidare i FA-cupen.
Lördagen därpå skulle Tipsextra ha visat matchen mellan Queen´s Park Rangers och Burnley, men pågrund av otillåten tillfällig skandinavisk reklam på arenan kunde matchen inte sändas i svensk TV. Reklamskyltarna var länge ett orosmoln för Tipsextra och Lars-Gunnar Björklund har berättat hur de kunde skicka folk till en arena för att lura reklamsäljarna att en viss match skulle TV-sändas, medan det verkliga TV-teamet i själva verket åkte till en annan arena och sände Tipsextra. Den här lördagen fanns det ingen otillåten reklam på Highfield Road i Coventry så matchen kunde sändas i Tipsextra. Därför blev det Wolves i TV-rutan än en gång. Nu på en arena som var kantad av märkliga trehjuliga bilar runt planen. Reliant Robin hette de – googla gärna så får du se hur de ser ut. Ljusblåa precis som hemmalagets tröjor.
Den här gången var det Coventry som tog en tidig ledning, men det var en spelare som skulle komma att bli en stor profil i Wolves som gjorde målet. Den lille mittfältaren Willie Carr med det eldröda håret kunde nicka bollen i tomt mål efter att Brian Aldersons skott hade träffat Derek Parkin och gått i en båge över målvakten Phil Parkes. Carr stod precis vid mållinjen och missade förstås inte chansen att göra 1-0. Wolves manager Bill McGarry hade tidigare under säsongen velat köpa Carr till Wolves och klubbarna var överens om en övergång för £250 000, men i sista stund sprack affären sedan Carr inte klarat läkarundersökningen. Men i matchen mot Wolves var Carr planens bäste spelare och några månader senare köptes han ändå till Wolves för £100 000. Under sina åtta år med Wolves skulle han komma att bli mycket populär och framgångsrik.
Men Wolves spelade bra den här lördagen också. Efter Coventrys ledningsmål kom Wolves tillbaka och efter 24 minuter kom kvitteringen till 1-1. En hörna från Dave Wagstaffe damp ner i målområdet och när Lloyd tvekade slog Steve Kindon till och sköt bollen i mål. Mycket handlade om Kindon, Lloyd och Carr i matchen och efter dryga halvtimmen var Kindon nära att ge Wolves ledningen. Hans ryck längs högerkanten tog honom förbi Coventryförsvaret men skottet gick just utanför den bortre stolpen. Kindon fick ett nytt läge efter ett inlägg från Geoff Palmer, men hans skott räddades på mållinjen av Lloyd sedan det gått förbi målvakten Neil Ramsbottom. Lloyd var på nytt räddande ängel när han styrde John Richards nick över ribban efter ett precist inlägg från Dave Wagstaffe.
Två minuter in på den andra halvleken befann sig Lloyd för ovanlighetens skull i Wolves straffområde. Willie Carrs hörna nådde just Lloyd och hans nick betydde 2-1 till Coventry. Duellen mellan Kindon och Lloyd fortsatte och Coventrybacken fick en varning sedan han fällt en framstormande Kindon. Wolves tappade en del av sitt fina spel och efter att målvakten Ramsbottom räddat ett par nickförsök från John Richards var det Coventry som skapade de bästa chanserna i slutet av matchen. Brian Alderson sköt ett stenhårt skott som Phil Parkes räddade utan att veta om det och i slutet av matchen sköt Alderson just utanför i fritt läge. Det närmaste Wolves kom en kvittering var ett långskott från Kenny Hibbitt som höll på att krypa in under målvakten Neil Ramsbottom, men Coventry höll undan och tog två poäng.
DN:s fotbollsnestor R:et Eklöw brukade ständigt klaga på Tipsextraunderhållningen från de leriga engelska planerna och hade följande kommentar till matchen.
- Vi slapp i varje fall snömos från alperna och kamelresultaten från de olika travbanorna i landet.
Willie Carr blev alltså Wolvesspelare senare under säsongen och Larry Lloyd blev några år senare en viktig kugge i det Nottingham Forest-lag som nådde enorma framgångar både i England och Europa. Wolvesfansen minns honom kanske särskilt från en match där han inte spelade – ligacupfinalen 1980, då Lloyd var avstängd och ett misstag av hans ersättare David Needham ledde till att Andy Gray kunde göra segermålet för Wolves.
Det var de här båda matcherna som avgjorde saken för min del. Wolves blev mitt lag. Jag borde ha anat att det inte skulle bli någon kavalkad av titlar, men när man har hittat sitt lag så är det det som gäller. I alla lägen. Alltid. Wolves ay we!
Matchfakta:
WOLVERHAMPTON – IPSWICH 1-2 (1-1)
Mål Wolves: John Richards (15). Ipswich: Colin Viljoen (43), David Johnson (85).
Wolves: Phil Parkes, Geoff Palmer, Derek Parkin, Mike Bailey, Frank Munro, John McAlle, Kenny Hibbitt, Barry Powell, John Richards, Steve Kindon, John Farley.
Ipswich: Laurie Sivell, George Burley, Mick Mills, Brian Talbot, John Peddelty, Kevin Beattie, Roger Osborne, Colin Viljoen, David Johnson, Clive Woods, Mick Lambert.
COVENTRY – WOLVERHAMPTON 2-1 (1-1)
Mål Coventry: Willie Carr (14), Larry Lloyd (47). Wolves: Steve Kindon (24).
Coventry: Neil Ramsbottom, Graham Oakey, Chris Cattlin, John Craven, Larry Lloyd, Alan Dugdale, Willie Carr, Brian Alderson, Colin Stein, David Cross, Tommy Hutchison.
Wolves: Phil Parkes, Geoff Palmer, Derek Parkin, Mike Bailey, Frank Munro, John McAlle, Kenny Hibbitt, Barry Powell (utbytt mot Steve Daley), John Richards, Steve Kindon, Dave Wagstaffe.
