Wolves – Sunderland 1-0 den 29 november 1969
Tipsextra 50 år – tolv Wolvesklassiker
Den 29 november fyller Tipsextra 50 år. En TV-klassiker som lockade miljonpublik varje lördag och som skapat oförglömliga minnen av polisongprydda hjältar på leriga planer. Inför jubiléet ser Urban Wigert tillbaka på klassiska Wolvesmatcher i Tipsextras historia.
Den magiska matchen som startade allt. Med en hjälte som med åren häpet kunnat konstatera att han är ett känt namn i Sverige, men som inte har några minnen alls av matchen som gjort honom ihågkommen här. Han heter Hugh Curran och var i november 1969 centerforward i det Wolverhamptonlag som skulle gå till historien som Tipsextras första vinnarlag i Tipsextras första match. Med Curran som Tipsextras första målskytt.
I ett reportage som sändes i Tipsextra den 13 november 1993 (Wolves – Barnsley 1-1) hade Sveriges Television bjudit in Hugh Curran till Molineux för att tala om Tipsextras premiärmatch.
- Vad minns du av matchen mot Sunderland, frågade reportern Kjell Kjellman.
- Jag kommer inte ihåg den alls, svarade Curran.
Kjellman letade också upp Dave Wagstaffe, som slog inlägget till Currans mål i matchen mot Sunderland och som när inslaget gjordes drev ”Waggys Bar” på Molineux. Men han hade inte heller några minnen alls av matchen.
- Var det mot Sunderland, sa du? Är du säker?
Men Curran och Wagstaffe gick ändå med på att göra en rekonstruktion av målet, iklädda skjorta och långbyxor. På ett helt öde Molineux slog Wagstaffe ett inlägg som Curran nickade in i det tomma målet medan Kjell Kjellman refererade. Stor humor.
Tipsextrapubliken i Sverige skulle i alla fall inte glömma Hugh Curran och Dave Wagstaffe och målet som de samarbetade sig fram till den där snöiga novemberlördagen för 50 år sedan.
Idén att sända engelsk ligafotboll i svensk TV på lördagarna under vinterhalvåret hade Lars-Gunnar Björklund som upphovsman. I samband med att Björklund var i England för att göra ett reportage om rävjakt slog det honom att inga stora lagidrotter som till exempel fotboll och ishockey spelade matcher på lördagar i Sverige, medan engelsmännen ju sedan länge hade lördagseftermiddagen som helig stund för fotboll. Kunde man kanske göra ett program i svensk TV på lördagar med livesänd engelsk fotboll? Svenskarna var sedan många år tillbaka ett tippande folk och kände väl till de engelska lagen från tipskupongerna, även om få sett dem spela. Att koppla fotbollssändningen till tipset var ett smart drag.
Lars-Gunnar Björklund satte Tipsextra som arbetsnamn på projektet och utförde ett intensivt lobbyarbete inom Sverige Television för att kunna genomföra det. Intresset var från början svalt i TV-huset och det fanns ett starkt motstånd från svenska fotbollsklubbar som var rädda för att publiken skulle svika de inhemska lagen. Ett tunt argument kan man tycka att TV-sänd engelsk fotboll på vintern skulle kunna göra att människor inte vill se fotboll i Sverige på sommaren, men det var den sortens argument som Lars-Gunnar Björklund fick kämpa mot. Men till slut fick han klartecken att redaktionen i Göteborg skulle få gå vidare med projektet. Lars-Gunnars övertalningsförmåga var den viktigaste faktorn, men också behovet av att fylla den nystartade kanalen TV2 med programtid. Sverige hade fram till 1969 bara haft en kanal. Att det nu fanns två kanaler ledde till mycket debatt. Hur skulle människor kunna välja vilken kanal de ska titta på? Rädslan för att människor skulle må dåligt och bli försoffade framför ”dumburken” var högst levande 1969.
Dagen efter den första Tipsextramatchen hade Dagens Nyheter en stor artikel med rubriken ”Risk för stress när två kanaler drabbar familj”. Just det. Pappa Lennart som intervjuades höll med om att det varit svårt att välja, men hade sin syn klar på vad som varit den bästa TV-underhållningen.
- Förra lördagens höjdpunkt var den engelska tipsmatchen på eftermiddagen, menade han.
Något som många svenskar säkert höll med honom, för Tipsextra blev omedelbart ett otroligt populärt program.
Matchen då? Egentligen fick Tipsextra inte den allra bästa starten. Till att börja med hade ett snöoväder dragit över England den där lördagen och match efter match ställdes in i England och Skottland. Även Molineuxs gräsmatta var snötäckt men domaren Derek Nippard bedömde att det gick att spela. Lars-Gunnar Björklund och hans medarbetare i Tipsextraredaktionen kunde dra en lättnadens suck.
Men problemen var långt ifrån slut med det. Inför sändningen fanns det ingen bild från arenan och programledare Björklund kunde heller inte få någon kontakt med kommentatorn Bo Hansson. Björklund och övriga medarbetare i studion i Göteborg hann bli ordentligt oroliga men bara någon minut före matchstart rullade bilden fram från Molineux och TV-tittarna kunde höra Bo Hansson hälsa dem välkomna till Molineux och dagens match. Kortbyxade fotbollspelare i orangesvart och rödvitt kunde ses springa ut på den snötäckta gräsmattan. Matchbollen var naturligtvis orange till färgen och de i vanliga fall vita linjerna hade målats blåa.
Eftersom engelsmännen själva aldrig livesände några fotbollsmatcher vid den här tiden var arenorna inte utrustade med platser för kommentatorer och kameramän. För att kommentator Hansson skulle kunna se ordentligt hade ett skrangligt torn byggts upp temporärt invid Molineuxs gräsmatta – ett torn som enligt Hansson själv skulle kunnat rasa ihop om det hade träffats av en boll. Men det höll hela matchen.
Något som däremot inte höll var bilden. Efter bara någon minuts spel blev det avbritt i bildöverföringen till Sverige. Det dröjde nästan 20 minuter tills den kom tillbaka. Och det var i grevens tid – för precis då gjorde Wolves det första historiska Tipsextramålet. Dave Wagstaffe hade som så ofta lekstuga ute på sin vänsterkant och när han lurade högerbacken Cecil Irwin och slog ett inlägg fanns Hugh Curran på plats och nickade bollen i en båge över Sunderlands målvakt Jim Montgomery. Göteborgs-Postens utsända reporter med signaturen Duke tyckte riktigt synd om Sunderlands högerback och konstaterade att ”Irwin åtminstone under den första halvleken mest använde lördagen till att åka bobsläde. Det vill säga med sin egen bröstkorg som medar”.
Sunderlands målvakt Jim Montgomery intervjuades av Aftonbladet efter matchen i en artikel med rubriken: ”Därför var målvakten så dålig i TV-matchen: Förtal av lagledaren!”. I artikeln var Montgomery mycket besviken på sin manager Alan Brown, som lär ha sagt till Englands landslagsmanager Sir Alf Ramsey att Montgomery inte höll måttet för landslaget – varken som målvakt eller människa.
- Så är det att undra på att jag hade svårt för att göra mitt bästa. Normalt hade jag klarat det här baklängesmålet, suckade Montgomery till Aftonbladets reporter.
Men publiken på Molineux och de svenska TV-tittarna kunde knappast hålla med om att Sunderlands målvakt varit dålig. Tvärtom gjorde han en lång rad räddningar när Wolves anföll. Under bildavbrottet till Sverige hade Wolves dominerat stort och radat upp chanser. Så fortsatte det under hela den första halvleken, men ineffektiviteten var påfallande. En bidragande orsak kan förstås ha varit att laget saknade den stora anfallsstjärnan Derek Dougan, som var avstängd i åtta matcher efter att ha blivit utvisad för protest i en match mot Everton. I stället satte Wolves manager Bill McGarry upp mittbacken Frank Munro i anfallet. Och Munro var inblandad i många lägen, men varken han eller övriga hemmaspelare lyckades hitta rätt. Närmast ett mål var Munro när hans skott överlistade målvakten Montgomery men träffade stolpen och studsade tillbaka rakt i målvaktens famn.
Dave Wagstaffe var den spelare som imponerade allra mest med sina aviga dribblingskonster och inlägg. Efter matchen ställde GP:s reporter en fråga tillJimmy Mullen, legendarisk vänsterytter från 1950-talet då Wolves bland annat vann ligan tre gånger, om Wagstaffes insats.
- Wagstaffe är lika oberäknelig som en gräshoppa under parningstider. Men idag hoppade han ovanligt många gånger rätt, menade Mullen.
I andra halvlek lyfte Sunderland upp spelet och satte Wolves under press. I början av halvleken hade bortalaget sina bästa kvitteringschanser, men målvakten räddade när Gordon Harris och Cecil Irwin sköt. Det svårspelade underlaget bidrog säkert till att spelkvaliteten sjönk ju längre matchen led, men de svenska TV-tittarna var ändå hänförda. Intensiteten, energin, stämningen. Bra spel trots snö och lera. Tipsextrapubliken var hänförd. Och lördagseftermiddagarna skulle komma att bli heliga. För mig och för många, många andra.
Matchfakta:
WOLVERHAMPTON – SUNDERLAND 1-0 (1-0)
Mål: Hugh Curran (21).
Wolves: Phil Parkes, Gerry Taylor, Derek Parkin, Mike Bailey, John Holsgrove, David Woodfield, Jim McCalliog, Mike O´Grady, Frank Munro (utbytt mot Bertie Lutton), Hugh Curran, Dave Wagstaffe.
Sunderland: Jim Montgomery, Cecil Irwin, Len Ashurst, Colin Todd, Brian Heslop, Michael McGiven, Bobby Park (utbytt mot Bobby Kerr), Bruce Stuckey, John Lathan, Gordon Harris, Dennis Tueart.
