Wycombe - Charlton
2 - 1

Wycombe - Charlton 2-1

Ingenting blev till det bättre för Charlton Athletic den här helgen. Wycombe Wanderers vann med 2-1 och Charlton förlorade därmed för femte gången på sju matcher, samtidigt som man sjönk längre ner till en allt dystrare tabellplacering.

Det gjordes en mängd förändringar från Charltons ledarsida för att kunna matcha Wycombes styrkor och ge dem en så bra match som möjligt. Formationen ritades upp med tre backar, fyra mittfältare och tre forwards. Sam Lavelle, Akine Famewo och säsongsdebuterande Jason Pearce bildade backtrojka, medan Harry och George Dobson bildade mittfält med Papa Souaré och Chris Gunter på varsin kant om sig. Längst fram ställdes Jayden Stockley, Conor Washington och Jonathan Leko upp. Craig MacGillivray var naturligtvis målvakt. Sex nya spelare i startelvan stod det på kvittot och av dem gjorde Souaré och Leko startdebuter, medan Harry Arter representerade Charlton för första gången sedan 2007.

Lagen ställde upp på följande sätt:

Charlton: MacGillivray; Lavelle, Pearce (c), Famewo; Gunter, Dobson, Arter, Souaré (Blackett-Taylor 68); Leko (Lee 58), Stockley (Davison 84), Washington.
Ej använda avbytare: Harness, Elerewe, Clare, Morgan.

Wycombe: Stockdale; Stewart, Tafazolli, Jacobson (c); Grimmer, Scowen, Thompson, Obita; Horgan (Hanlan 84); McCleary (Kaikai 81), Vokes (Akinfenwa 76).
Ej använda avbytare: Przybek, McCarthy, Gape, Wheeler.

Första halvlek
Tidigt utkristalliserades det sig i vilken stämning de respektive lagen tog sig an matchen. Wycombe gick in från början och uppträdde med mer självförtroende, högre huvuden och mer samspelta. Av den anledningen gick det inte heller många minuter innan matchbilden utvecklade sig till deras spelmässiga fördel. Charlton skulle komma att bitvis stå upp bra på vissa delar av planen men allt medan tider gick blev syftet att hålla halvleken mållös så länge det gick. Som bäst uppträdde Charlton mellan minut 10 och 20 där Leko och Arter hade två skott från distans som inte vållade Robbie Stockdale några problem.

Efter en kort och otydlig upptryckning i några minuter för Charlton, gjorde Wycombe matchen snabbt till sin igen. Efter 25 minuter träffade Curtis Thompson stolpen med ett skott från 10 meter och framförallt var yttern Garath McCleary på rejält spelhumör när han höll låda på sin kant. Från vänster skar han in med sin högerfot och sköt precis utanför MacGillivrays vänstra stolpe och när Wycombe, i 43:e minuten, fick rulla boll utanför Charltons straffområde fick McCleary till avslutet som innebär att skottet satt perfekt i målets vänstra hörn denna gång. Dobson var någon hundradel sen in i press och försvaret uppträdde passivt samtidigt som McCleary bjöds på mer yta än han skapade själv. Förhoppningen som supporter var att hålla ett oavgjort resultat till halvtid men det var alltså inget som infriades, i och med McClearys 1-0 (43:e) mål. Ett olyckligt men inte orättvist insläppt mål som skrev halvtidsresultatet.

Andra halvlek
Ännu en gång fanns möjligheten att andra halvlek skulle kunna bjuda på något mycket bättre än vad som hade visats i första. Det skulle defintivt krigas och synas bättre inställning från Charltons sida men det är heller inte alltid det som räcker för att ta sig tillbaka in i en match. Wycombe fortsatte vinna andrabollarna och vara spelförande, vilket på många vis gav dem makten att behålla kontrollen under hela matchen.

Ett stort skäl till att Wycombe inte utmanades tillräckligt var att Charltons offensiv uppträdde dysfunktionellt och uddlöst. Sällan gavs det seriösa alternativ i djupled och på grunda av låg utgångspunkt i sitt bollinnehav hann sällan Stockley in till boxen innan Charlton hade blivit av med bollen igen. Förändringar skulle göras och detta med varierat resultat. Först kom Elliot Lee in mot Leko och sedan Corey Blackett-Taylor mot Souaré.

När Charlton spelade så pass lite fotboll som man gjorde, fanns hela tiden risken att det skulle dimpa ner ytterligare ett mål i egen bur. Det gjorde det också i minut 71, när Wycombe efter en frispark tilläts lyfta in bollen mot straffområdet tre gånger om och vinna tillbaka bollen lika många gånger. Ett långt inspel siktades på Jordan Obita vid bortre stolpen som nickade i sidled till en helt fri McCleary som nickade in sitt andra mål i matchen och möjligtvis sitt enklaste mål i karriären. 2-0 (71:a).

Corey Blackett-Taylor var pigg i sitt inhopp och hann med fler lyckade aktioner på sina 20 speltidsminuter än vad många spelare lyckades med sammanlagt på hela matchen. Känslan att Charlton på något vis skulle få till en anstormning eller reducering hade inte existerat men när Blackett-Taylor ändå byggt upp en liten lekstuga på sin vänsterkant skapade han den oreda som behövdes för att det skulle trilla in en boll.

Några fasta situationer uppstod när tiden närmade sig och tickade över minut 90. En av dem var en hörna som Conor Washington fixade fram. Elliot Lee servade in hörnan och vid bakre delen av målområdet kom Sam Lavelle upp med en mäktig spänst och verkligen nicksköt in 2-1 (92) i sin blott andra match för Charlton.

Nu blev det helts plötsligt väldigt bråttom och tumult uppstod direkt i anfallet efter när Charlton satsade allt folk mot Wycombes straffområde. Ett hårt inspel var sånär att styras in i mål av en Wycombeförsvarare och vid hörnan efter blev det flipperspel i straffområdet sedan en inbytt Josh Davison vunnit boll vid bortre stolpen men inte hamnat i tillräckligt bra vinkel för en fulländad målchans. Charlton hade inte förtjänat flytet att få med sig en kvittering, så Wycombe segrade med 2-1.

Efter match
Det vill sig inte för Charlton och problemen börjar kännas mer uppenbara än att det ”bara” handlar om en dålig start på säsongen. Redan har det börjat mixtras med formationerna och denna gång testades en 3-4-3 variant som, enligt Nigel Adkins, skulle lämpa sig mot Wycombes 4-1-3-2. Detta syntes dock inte till överhuvudtaget. Trebackslinjen var visserligen duellstark med Sam Lavelle som främste kort. Stundtals hamnar man långt ner i planen och blev mer av en sista mur för att freda MacGillivray. Att sedan formera en offensivt balanserad formation, 3-4-3, med att ha både ytterbackarna Papa Souaré och Chris Gunter längs större delen av kanterna går inte ihop i mitt huvud. Souaré gjorde inte bort sig men fick på grund av matchbilden mest figurera defensivt. Samma sak gällde Chris Gunter men han är i mina ögon för svag för att ges för mycket ansvar både offensivt och defensivt längs sin kant. Av någon anledning fanns inte Adam Matthews heller med i matchtruppen, vilket också gällde Charlie Kirk och DJ Jaiyesimi. Resultatet blev istället att Charlton fick ligga lågt i en 5-2-3 formation där tvåmannamittfältet fick springa utan boll över för stora ytor.

Offensivt fanns förhoppningar om att ha både Washington och Leko inne samtidigt och på varsin sida om Stockley. Resultatet blev en besvikelse med för snåla löpningar i djupled och dålig kommunikation mellan varandra. Leko var frustrerat blek och inte heller Washington gick att känna igen. Stockley hamnade i ett ingenmansland och kändes åter för ensam när ingen opererade runt hans targetegenskaper. Enda ljuspunkten blev Corey Blackett-Taylor som kom in med full fart och fattade snabba beslut längs sin vänsterkant. Det skakade liv i Charlton tillfälligt och hjälpte till med en reducering men mer än så var Charlton definitivt inte värda. Att bollen studsat med oss för en kvittering på tilläggstiden hade det kunnat vara en av de grövre poängstölderna på många, många år.

Ny match väntar redan under tisdagen mot Gillingham och det känns mer oroväckande än skönt denna gång. Det famlas ännu en gång i ett mörker för att få detta lag att börja fungera och som det såg ut i Wycombe i helgen såg jag inte ett tecken på en lösning eller förbättring till en annorlunda verklighet. Verkligheten nu är att Charlton ligger på 23:e plats i tabellen med fyra poäng, vilket är lika många som jumbon Doncaster. Ett faktum som jag har svårt att ta in när jag ser det. Jag har verkligen fått revidera mina tankar om vart jag trodde att det här projektet hade kunnat ta sig.

Omgångens poäng
3p – Sam Lavelle: Fint mål och stod rätt flera gånger i försvarsspelet.

2p – Corey Blackett-Taylor: Var mer underhållande på 20 minuter än resterande offensiva aktörer. Kommer in med rätt inställning för att påverka en matchbild och för att personligen ha möjligheten att spela till sig ett längre kontrakt i klubben.

1p – George Dobson: La ner ett hårt arbete matchen igenom och visar stundtals fin bollbehandling som gjorde att man kunde vila lite med den i sin ägo.

COYA!