0-0 - för sjätte gången
Zenit stod för ännu en beklämmande insats i ligaspelet när man för sjätte gången den här säsongen spelade 0-0. Den här gången var det Amkar Perm som tog en poäng i Sankt Petersburg och det var inte ens nära att Zenit skulle vinna matchen.
För er som följer med här hyfsat regelbundet så har det säkert kommit till er kännedom att jag inte är helt såld på Roberto Mancini direkt. Ändå är jag av den övertygelsen att tränaren får för mycket skit när det går dåligt (och för mycket beröm när det går bra) och spelarna har givetvis ett ansvar att prestera bättre. Men ingen som sett Zenit spela den här säsongen kan påstå att tränaren ger dem de bästa möjligheterna att vinna, när Amkar kommer till Sankt Petersburg vet alla att de kommer ställa upp med tio man kring eget straffområde och fira 0-0 som om det vore en seger. Roberto Mancini visste om det här precis som alla andra, men hans motdrag är att ställa upp med en defensiv fyrbackslinje, tre defensiva mittfältare framför + Daler Kuzjajev som om man är generös kan kallas för en box-to-boxmittfältare. Det är samma trötta taktik som använts hela säsongen och visst, Zenit håller nollan och släpper knappt till en målchans men man skapar inte heller någonting framåt. På 97 minuter lyckades man inte skrapa ihop till mer än ett par möjligheter som på en bra dag räckt till ett mål, och det kändes faktiskt aldrig speciellt farligt. Amkar tog alla chanser de kunde för att fördröja spelet men det hade i ärlighetens namn inte ens behövts - för Zenit hade ändå inget tryck mot Amkars mål. Faktum är att Zenits chanser att vinna matchen faktiskt ökade när man fick Alexander Jerokhin utvisad efter 67 minutes spel, då kunde man hoppas på att Amkar skulle bli lite naiva och gå för alla tre poängen men de var nöjda med 0-0 och Zenit såg i princip nöjda ut de också.
Roberto Mancini visade sin klass och vilken tränare han är när han spenderade den efterföljande presskonferensen med att ironiskt berömma domaren i en kvart. Någon som helst antydan på att han själv kanske gjort något fel fanns inte, utan Mancini skyllde förlusten på domaren och på otur och menade att Zenit som är sju poäng bakom Lokomotiv Moskva med en match mer spelad och en formkurva som störtdykt nedåt i flera månader, fortfarande är med i guldstriden.
Det är en man som tappat det lilla han hade kvar och som nu slåss för sin framtida tränarkarriär. Att Zenit ens tog tillbaka honom in i hetluften efter hans tid i Galatasaray och Inter är ofattbart, men att någon skulle vilja ha med Mancini att göra efter vad han ställt till med i Ryssland är inte rimligt att tro. Eller det finns en klubb som tydligen vill ha honom. Zenit visar inga tecken på att vilja byta tränare men frågan är hur länge till man har tålamod med Mancini? Att han och klubbdirektören Fursenko har ett nära förhållande hjälper förvisso italienaren här, men i skrivande stund är Zenit t.o.m. utanför Champions Leagueplatserna och jag kan inte se hur Mancini ska kunna överleva ett sådant praktfiasko.
Nästa vecka väntar först RB Leipzig i Europa League, en turnering som Mancini redan konstaterat att Zenit inte kan vinna. Sen bortamatch mot Rostov i ligaspelet, ingenting av det vi har sett under 2018 tyder på att jag eller någon annan kommer ändra sin syn på Roberto Mancini efter det.
Laguppställning:
Andrej Lunev
Igor Smolnikov
Branislav Ivanovic
Emmanuel Mammana
Domenico Criscito
Alexander Jerkokhin
Leandro Paredes
Magomed Ozdojev (Emiliano Rigoni 53, Miha Mevlja 90+7)
Daler Kuzjajev
Aleksandr Kokorin
Sebastian Driussi (Anton Zabolotnij 64)
