Portugals Berlusconi Del I
JORGE NUNO PINTO DA COSTA Är utan tvekan ”Portugals Berlusconi” D.v.s. om vi inte tar med i räkningen att Berlusconi varit president för Italien och äger en hel bunt av TV-kanaler så är likheterna ganska slående. Jag kommer att i denna tvådelade krönika försöka presentera portugisisk fotbolls mäktigaste man i den första delen och i del två skriva om de anklagelser som han i nuläget måste konfrontera hur sanna eller osanna de må vara. Först låt oss presentera Jorge Nuno Pinto da Costa.
Jorge Nuno Pinto da Costa som 1982 tog över ordförandeklubben och sedan dess varit frontfigur och högst ansvarig för klubbens framgångar nationellt och internationellt.
Jorge Nuno Pinto da Costa föddes den 28 december 1937 i Porto. Pinto da Costa växte upp i en ganska förmögen familj och fick chans till en god utbildning vilket inte var en självklarhet i Portugal på den tiden. Han fick bland annat privatlektioner i engelska och franska, språk som han än idag behärskar tämligen bra.
När han är åtta år gammal bjuder hans farbror Armando Pinto honom på hans första fotbollsmatch den mellan FC Porto-SP Braga. Sedan den dagen blir han för evigt ihopkopplad med klubben och vart han än befinner sig tar han sig tid åt att lyssna på matcherna via radion, även de gånger han varit långt ifrån sin kära hemstad Porto. När han fyller 16år i december 1953 bjuder denna gång hans morfar honom på medlemskapet till klubben, från den dagen har han alltid betalt sin medlemsavgift även de år han varit klubbordförande. Som 19-åring får han sitt första arbete på banken Banco Português do Atlântico, och ungefär i samma veva tar han sina första steg mot toppen i FC Porto, genom att på fritiden som voluntär arbeta kring och i stadion. En uppgift som han mycket snabbt fattar tycke för är de gånger han får möjligheten att styra upp och leda sina medarbetare i arbetet i stadion och på sitt vanliga jobb på banken.
Ganska snart får cheferna på stadion upp ögonen för den unge talangfulle och viljestarke Pinto da Costa. För varje dag, vecka, månad och år som går stiger han i rang för att senare stiga upp och själv styra klubben FC Porto. Från att ha varit en vanlig extraarbetare med sopkvast och hink blir han till sist president av en utav Portugals framgångsrikaste klubbar. Men hur detta gick till mer i detalj vill jag berätta för er nu.
1962 bjuds Pinto da Costa in som sektionschef över Portos rullskridskolag och boxningslaget, där stöter han på en mycket viktig individ vid namn Reinaldo Teles en boxare som Pinto da Costa kommer mycket bra överrens med. Denne Teles skulle senare komma att bli Pinto da Costas bästa vän och högra hand när Pinto da Costa senare 1982 tar över ordförandeskapet för klubben.
1976 efter att FC Porto gått miste om den för året mycket talangfulle spelaren Amarildo till ärkerivalen Boavista ska Pinto da Costa ha sagt “largos dias têm cem anos” vilket betyder “långa dagar tar hundra år”. Detta sägs vara ögonblicket då denne store fotbollsman definitivt bestämmer sig för att gå med i den dåvarande presidentens lista över de närmaste medarbetarna. Pinto da Costa hade vid ett flertal gånger nekat presidenten att placera hans namn på listan, men i detta ögonblick enligt honom själv kände han att “något behövdes göras” Redan innan presidentvalet 1976 var det han som lyckades övertala José Maria Pedroto att vilja ta över som tränare för klubben, samme man som två år senare skulle föra FC Porto till ännu en ligatitel efter nästan 19år utan någon titel i sikte.
1981 går en grupp inflytelserika medlemmar ihop och försöker övertala Pinto da Costa om att själv kandidera sig till posten som ordförande efter att Porto haft några mediokra säsonger bakom sig anser dessa herrar att Pinto da Costa är rätt man för jobbet. Svaret drar ut på tiden och Pinto da Costa ställer en rad ultimatum för att de ska få ett ”ja” från honom, vad exakt dessa herrar gick med på är okänt, men det sägs att ett av kraven var att Pinto da Costas vän Reinaldo Teles skulle få vice ordförande posten tilldelad. 17 april 1982 väljs Jorge Nuno Pinto da Costa till Portos 33 klubbordförande. Med honom följer även 12 ligatitlar, 8 cuptitlar och 2 Championsleaguetitlar samt 1 UEFA cuptitel.
Under Pinto da Costas tid vid rodret har klubben uppnått flera milstolpar:
• Införandet av reklam på spelartröjorna 1983, som första portugisiska klubb
• Grundandet av “Loja Azul” de blå butikerna 1983, idag är de en kedja
• Grundandet av Revista Dragões(klubbtidn.) i april 1985
• Grundandet av Dragão de Ouro(pris) i 1986
• Utökade publikkapaciteten på Estadio das Antas till 95.000, 1986
• Skapade FC Porto, Futebol, SAD, och FC Porto, Basquetebol, SAD (ombildade till aktiebolag) 1997
• Byggde Centro de Treinos e Formação Desportiva PortoGaia(fotbollsakademi), invigdes 2002
• Byggde Estádio do Dragão, invigdes 2003
Lite kuriosa värt att notera är att när Pinto da Costa 2005 skrev sina memoarer hade vår Lennart Johansson skrivit en dedikation i början av boken till Jorge Nuno Pinto da Costa.
Berömelse och goda affärer i all ära men, i Pinto da Costas privatliv har han inte direkt varit en playboy snarare en person med några få längre förhållanden med stormiga avslut. Han träffade en välbärgad dotter till en bekant vid namn Manuela Carmona. Manuela ville få med sig sin pojkvän till Tyskland men Pinto da Costa nobbade och fick henne att förstå att han behövdes på hemmaplan nära sin kära klubb som han senare skulle få chansen att dirigera. Pinto da Costa friade istället till Manuela och de gifte sig 1964 från det giftermålet fick han sin enda son och manliga arvinge Alexandre 1967.
1985 efter många år av turbulens skiljer sig Pinto da Costa och träffar Filomena Morais som ger honom hans hittills enda dotter Joana. Men även det sistnämnda förhållandet får ett abrupt slut när Pinto da Costa träffar Carolina Salgado i smyg. 2005 får denna relation med Carolina ett våldsamt slut när hon efter att Pinto da Costa gjort slut bränner ned han hem innan hon lämnar honom, detta har om och om igen parodierats i portugisisk TV och radio med all rätt eftersom det faktiskt är lite komiskt. Det som är mindre komiskt med Carolina är att hon stämt upp i alla mut-och korruptionsanklagelser som Pinto da Costa står inför, men detta tar vi i del nummer två.
Detta var en liten del av Jorge Pinto da Costas liv, nästa del blir definitivt mer dystrare och allvarligare. Då ska jag uppriktigt berätta om ”Apito Dourado” den gyllene visselpipan. Där Pinto da Costa anklagas för diverse brott.
Läs gärna Luis Alter krönika som tar upp just väsentliga bitar av fenomenet ”Apito Dourado”detta hittar ni på Sportingsidan här på Svenska Fans.
Hoppas ni tyckte om denna del och gärna vill läsa nästa, till dess tack och hej.
