Krönika: Att hylla en förrädare
Han lämnade som en svikare. Han återvände som hatad. Ett år efter Vladimir Bystrovs återkomst så fylls jag av en konstig känsla. Kan man hylla någon som en gång svikit?
Det finns spelare som stannar i en och samma klubb hela sin karriär. Det finns de som byter klubb en gång och blir kvar där i merparten av sin karriär.
Sen har du de som tar ett felsteg och gör det förbjudna. Och tillslut så har du Vladimir Bystrov, som gör det förbjudna och sen återvänder.
Historien lyder såhär.
Vladimir Bystrov, född i Sankt Petersburg och uppfostrad hos Zenit. Under säsongen 2005 ansåg han sig inte få den speltid han behövde och flyttade till
Spartak Moskva när de kom med ett bud.
Bystrov blev snabbt St Petersburgs mest hatade man, och inte blev det bättre när han filmade till sig en straff i sin återkomst på Petrovsky, eller jublade som en galning när han avgjorde "det ryska derbyt" i Moskva säsongen efter.
När nyheten sen kom att Zenit värvat tillbaka Bystrov slog den ner som en bomb bland fansen. I ett möte mellan klubbledning och supportrar så försökte man desperat få klubbledningen att ändra sig. Men ledningen gick emot fansen och drev igenom affären, officiellt gick man sen ut och berättade att man "slarvat bort" Bystrov i första läget och att det bara var deras fel, inte spelarens, att han hamnat i Spartaks tröja.
Bystrov levde med livvaktsskydd sina första månader i staden och togs knappast emot som den förlorade sonen när han återvände.
Utbuad på Petrovsky varje gång han rörde bollen, och framförallt så splittrade han Zenitfansen till den grad att internbråk på läktarna inte var en ovanlig syn.
Många spelare hade givetvis vikt ner sig fullständigt under det tryck som Bystrov fick på sig.
Men hans lagkamrater ställde sig bakom honom, och när Bystrov sen gjorde sex mål på sina första sju matcher så fick han även delar av fansen med sig igen.
Bystrovs insatser 2009 bidrog till att Zenit tillslut fick den där tredjeplatsen som garanterar kval till Champions League.
Inför säsongen 2010 så hade de flesta runt laget hoppats att turbulensen hade lagt sig. Men på en cermoni i Mars där laget skulle ta emot sina bronsmedaljer för säsongen 2009 så buades Bystrov ut av delar av de inbjudna fansen. Laget ställde sig upp och i protest klev man av scenen.
Under nuvarande säsong så har buandet minskat mot Bystrov, men framförallt hos de mer hårdförda supportrarna så går hans svek ännu oförglömt.
Att Bystrov ändå stått emot allt hat han fått utstå, och ändå lyckats prestera på den höga nivån han gjort ger mig en enorm respekt för spelaren Vladimir Bystrov.
Att han dessutom gjort det utan att säga ett ont ord om Zenits supportrar är bara ännu mer imponerande.
Jag ska inte tala för alla fans till klubben. Jag är född och bosatt i Stockholm och kommer på så sätt aldrig leva lika tätt inpå klubben som någon som är född och bosatt i Sankt Petersburg.
Och för mig kommer Vladimir Bystrov kommer aldrig att minnas som en hjälte, men hans attityd att alltid ge 100%, att alltid (nåja) prestera på högsta nivå & utan att elda på sina tvivlare med korkade uttalanden är, oavsett vad man tycker om honom, något att beundra.
