Gästkrönika: Tankar kring landslaget
Tyvärr känns det som att all den fina atmosfär som fanns i landslagstruppen börjar bli mer och mer splittrad. En för alla - alla för en verkar inte finnas kvar längre.
Det behövs ingen forskningsstudie för att dra slutsatsen att gänget Dzeko, Spahic, Misimovic har större privilegier än de andra spelarna, de gör lite som dom vill vid landslagssamlingar, tar för givet att det är okej att ta med sig anhöriga på landslagsuppdrag (Dzeko), kan välja att slippa matcher med långa resor (Misimovic), vägra prata med journalister (Spahic) m.m.
Spelare som Hajrovic, Fejzic, Kolasinac och de andra lite mer färska landslagspelarna lär vi aldrig se sitta och dricka kaffe med några från det gänget. Detta är bara några få exempel, men det är uppenbart att de ser sig själva som någon elit i landslaget, indirekt kan man även tillägga att Ibricic och Zahirovic också brukar vara med i det gänget, och ärligt talat så tror jag att det är anledningen till varför de två sistnämnda får vara med i trupperna så ofta som de gör. Kvittar hur ofta eller bra de spelar i sina klubbar.
Det intressanta med denna gruppering är att man kan dra en parallell till hur situationen i det svenska landslaget såg ut för några år sedan, nämligen likadan. "Elitgruppen" bestod då av Zlatan, Mellberg och Majstorovic och Chippen, de höll sig för sig själva och hade större privilegier än de övriga spelarna. Vi kanske tyckte att det var inget märkvärdigt då men med lite eftertanke så förstår jag nu varför Lagerbäck och förbundet satte ner foten och sanktionerade dessa spelare, Lagerbäck visste att denna "Elitgrupp:s" beteende bara kunde skada landslaget och därför markerade att man inte kan göra som man vill, kvittar om man är stjärna (Dzeko, Zlatan) eller kapten (Spahic, Mellberg). Visserligen var det ett gemensamt beslut från Lagerbäck och förbundet men jag tror att man även borde göra något liknande i vårt landslag.
Tyvärr tror jag inte Susic har den auktoritet bland spelarna längre för att göra något sådant, och enligt obekräftade källor så är inte förhållandet Susic-Begic en dans på rosor längre. Det finns många faktorer varför vi har spelat så ostabilt de senaste tiden, och det är inte bara tränarens fel, sedan vill jag inte dra vidare diskussionen om Safet är rätt man att leda landslaget eller inte, men en sak är säker, det måste ske en förändring, man måste också kunna ställa vissa krav på spelarna, landslaget får inte vara en helg att komma bort från klubblaget, umgås och träna med kompisarna.
Det enda jag vet är att jag inte är den enda som är trött på alla dessa amatörfasoner kring vårt landslag. Även om det har blivit lite mer "proffsigt" sedan Ciros tid. Men nej det är inte okej att ta med sina föräldrar och syskon på landslagsuppdrag. Man kan inte ha journalister som springer runt i hotellobbyn och jagar intervjuer med spelarna. Och nej man kan inte klämma in träning, presskonferens, möte med spelarna, prova kläder med Tom Tailor, ha möten med olika talangers föräldrar på hotellet, fotograferas ute på alperna med mera när man har endast en måndag och tisdag på sig innan match.
Visst kan man ifrågasätta Susics taktiska förberedelse eller laguttagning, spelarnas motivation till vänskapsmatcher, men den stora anledningen till varför vi förlorade mot Egypten är att man fokuserade mer på helt andra alternativa saker under matchförberedelserna, än på själva matchen.
Det är så mycket i landslaget som kunde skötas på ett helt annorlunda och bättre sätt, hoppas bara det vänder till det bättre innan saker och ting spårar ut helt. Vi har uppnått vår dröm, vi är klara för VM. Men om inte det sker en förändring så kan hela mästerskapet bli vår mardröm.
