Första titeln bärgad
Gordons Strachan och hans mannar höll fö trycket och tog säsongens första titel.
Efter en nervös men hyfsat säker match tog Gordon Strachan sin första titel med Celtic, idag på Hampden Park i Glasgow, i CIS cup finalen mot Dunfermline.
Stämningen på Hampden var denna dag inte som stämningen brukar vara i samband med en final. Jimmy ”Jinky” Johnstones bortgång präglade både publiken och spelarna. På planen bar alla svarta sorgeband runt ena armen, och hade alla nr 7 på shortsen samt träningsoverallerna.
Banderoller rullade på läktarna som vittnade om stor respekt och saknad. ”GOD BLESS JINKY JOHNSTONE, THE GREATEST EVER CELT, THANKS FOR ALL THE MEMORIES”.
Matchen i sig började lite små segt, och laguppställningen stämde inte riktigt överens med hur det såg ut på planen. Det var mer av ett 4-5-1-spel än det klassiska 4-4-2, och Gordy såg som vanligt bekymrad ut på sin plats vid sidlinjen.
Dunfermline hade ett par chanser i första halvlek, men ingen av dem var speciellt vassa, och Boruc såg som vanligt säker ut.
I 43:e minuten, alltså precis innan halvtid, fick vi äntligen utdelning för den fullkomliga överlägsenheten när det gällde bollinnehavet.
Magic Zurawski kom fri med bollen vid målets kant när Dunfies keeper hade tappat bort sig en aning. Sekunderna innan bollen rullat in över mållinjen kändes som en timma, men Magic hann placera den i målet precis innan målvaktshänderna hunnit tillbaka.
I pausen fick vi fastställt att matchen mellan Hearts och Rangers slutat 1-1, vilket var det perfekta resultatet för vår del. Inga större poäng utdelade till något av lagen, passade oss utmärkt.
Inga byten i halvtid, men i 61:a minuten var Roy Keane tvungen att kliva av planen efter något som såg ut som en sträckning.
In kom i stället nyförvärvet Dion Dublin, som inte riktigt lyckats visa sina kvaliteter innan idag. Han hade kanske några chanser som kanske borde suttit, men de eventuella misstagen glömdes snabbt bort när allas vår ”wee man” Shaun Maloney skruvade en frispark rätt i mål i 76:e minuten.
Efter Maloneys pärla kunde man som åskådare slappna av lite, och det kändes nästan i luften att vi skulle fixa det.
Celtic hade fler chanser efter det. Maloney var nära att höja målkvoten, men keepern McGregor dök smart ned i gräset och räddade. Han rensade även undan en chans från Dublin, och var över lag ganska bra genom hela matchen. Målsituationerna var med andra ord inga direkta tavlor från hans sida, förutom då möjligen vid 1-0 målet när Magic kom förvånansvärt fri.
Nakamura hade även han chanser på skott, men det blev inga mål för honom i den här finalen. I stället var det inhopparen Dublin som fick spika resultatet, i den sista ordinarie spelminuten.
Det var på en boll från Paul Telfer som han med lyckad timing fick in bollen bredvid McGregor. 3-0 var ett faktum, och ”We shall not be moved” hördes nu äntligen på läktaren.
Det var en underbar känsla att se kaptenen Lennon stega upp för trappstegen till CIS bucklan, titta lyckligt på den och sedan lyfta den högt i skyn till fhansens jubel.
Efter att alla fått hålla i den följde den traditionella hoppsekvensen nere på planen i CIS cup-sponsorbåset. Underbar syn för oss SCSC:are som satt på Dubliner Southside och sjöng för full hals.
När slutsignalen gått fick alla spelare byta till tröjor som det stod JOHNSTONE 7 på istället för deras egna namn. Matchen var en hyllning, och celticspelarna gjorde sitt allra bästa för att få tillägna den store no 7 en seger.
Efteråt intervjuades bl.a Maloney , Dublin och Lennon, och i deras röster låg mer respekt än glädjeyra. Det var verkligen viktigt att få vinna idag, för Jinky.
Detta känns som början på en era. Det går bara uppåt för Celtic just nu, och i ligan har vi ett sånt stort försprång att det börjar kännas som lite ”green and whitewash” igen.
Denna match var som bekant också ett slags avstamp för vår stolta supporterklubb, SCSC, då vi var ett antal forummedlemmar som möttes på Dubliner Southside för att se matchen tillsammans.
Det var med stor glädje vi såg Gordys annars så bekymmersamma ansiktsuttryck spricka upp i ett leende när slutsignalen gick. Idag fick han sin första titel med Celtic, och jag slår vad om att det absolut inte är den sista!
WE SHALL NOT BE MOVED, YOU’LL NEVER WALK ALONE, God bless Jinky.
Celtic All The Way!!!
Dunfermline: McGregor, Shields, Scott Wilson, Ross (Donnelly 77), Andy Campbell (Derek Young 62), Mason, Thomson, Daquin (Tarachulski 84), Labonte, Makel, Burchill.
Oanvända avbytare: Halliwell, Tod.
Gula kort: Mason, Makel, Daquin.
Celtic: Boruc, Telfer, Balde, McManus, Wallace, Nakamura, Keane (Dublin 61), Lennon, Maloney, Zurawski, Petrov.
Oanvända avbytare: Marshall, Thompson, Pearson, Varga.
Mål: Zurawski 43, Maloney 76, Dublin 90.
Publik: 50,090 på Hampden Park I Glasgow
Domare: S Dougal
