Fem-etta mot St Mirren
En mycket bra vecka avrundades med fina 5-1 mot St Mirren, utan att Celtic tog ut sig alltför mycket.
Matchen inleddes riktigt sömnigt från Celtics sida och man visade inte upp något eget spel alls, bara långbollar fram och tillbaka. Det enda anmärkningsvärda var en incident i tolfte minuten där Lee Naylor skadar sig och läkarna springer in på planen. Därefter följer en mycket märklig scen, ur läkarbagen så ramlar det lite accessoarer av någon typ, Strachan springer lite raskt in på planen (medan spelet är avbrutet pga läkaringripandet) för att ta bort dessa objekt. När han har kommit tillbaka så springer fjärdedomaren fram och skäller på Strachan för att han äntrade planen utan lov, Strachan kastar då demonstrativt tillbaka dessa saker in på planen och fortsätter snacket med fjärdedomaren. I följande spelavbrott så tvingas McDonald springa iväg och på nytt avlägsna dessa accessoarer. Allt skedde utan påföljd för Strachan och Naylor verkade det inte vara någon större fara med då han återvände till spelet minuten senare.
Efter den farsen så tar Celtic i alla fall ledningen i den 21:a minuten genom Scott Brown som tar vara på en lite turlig genomstickare från McDonald. Celtic satte även tvåan fyra minuter senare då Mark Wilson smällde till med en ordentlig långboll ifrån sin högerbacksposition. Bollen rann fram till McDonald på högerkanten som inte hade någon vinkel alls trodde man, men genom en horribel utrusning av St Mirrens målvakt Smith så kunde McDonald peta bollen i mål genom en lobb. Personligen så hann jag inte ens med att jubla då målet kom från ingenstans. I den 40:e minuten så hade St Mirren sin första riktiga chans då gamle Helsingborgsspelaren Franco Miranda drog till med ett fint inlägg till en ren Mark Corcoran, problemet var dock att Corcoran inte riktigt kunde bestämma sig för om han skulle nicka den direkt mot mål eller ta ner den på bröstet. Resultat? – Ett mellanting, Corcoran bröstade bollen tamt mot mål och Boruc behövde aldrig anstränga sig. En nick från Corocoran där och 2-1 hade förmodligen varit ett faktum. Med detta så avslutades första halvlek där Celtic hade varit det bättre laget utan att imponera.
I den 53:e minuten så slog Riordan en fin hörna rakt på den främre stolpen där Hesselink hade den goda smaken att befinna sig och nicka in 3-0. Tre minuter senare så var det återigen dags, denna gång så var det Riordan som till höger inne i straffområdet sköt på Mirandas fot vilket ställde Smith i St Mirrens mål så pass att bollen i låg hastighet kunde rulla in. I den 74:e minuten så kom då Celtics sista mål genom McManus som förvaltade en så kallad flipperboll, bollen hade studsat runt både hit och dit i straffområdet efter ett skott av Riordan innan McManus distinkt tryckte in den från vänster sida.
Så var det då en kvart kvar där Franco Miranda både skulle hinna revanschera sig för självmålet och skämma ut sig. Först så smällde han in ett mycket snyggt mål från sisådär 25 meter och man kunde inte annat än att applådera. Sedan följde han upp det med att bli involverad i ett tjafs med Scott Brown. Det var i den 85:e minuten som Scott Brown först stod och trixade på Ronaldinho-manér framför Franco Miranda som hade stora svårigheter med den mycket skicklige skotten. Efter avslutade överstegsfinter och nonchalant stillastående framför Miranda så sköt Brown bollen stenhårt på benen på Miranda vilket gav skotten ett inkast. Detta följdes upp av en ordväxling mellan dem som avslutades med att det rann över för Miranda då han knuffade Brown hårt i ansiktshöjd, mycket fult men han kom undan med en varning.
Matchens lirare är utan tvekan Scott Brown som går från klarhet till klarhet, goda tvåor är McDonald och Hesselink som båda visade upp fint spel.
Celtic: Boruc, Wilson, Caldwell, McManus, Naylor, Riordan, Hartley, Sno (Donati 46´), Brown, Hesselink (Killen 64´), McDonald (Zurawski 70´).
St Mirren: Smith, Reid, Haining, Potter, Miranda, van Zanten, Corcoran, Murray (Brittain 80´), Mason (Birchall 62´), Brady, Kean (Memhet 54´).
