Krönika: Ikväll börjar äventyret
Som vanligt och helt naturligt är det ingen som tror att Celtic skulle ha någon som helst chans att vinna Champions League, förutom en person.
För 40 år sedan vann Celtic Europacupen för första och hittills enda gången. Det var då odödliga legender som Jimmy ”Jinky” Johnstone och Bobby Lennox förde Celtic till final och tillslut vinst mot Inter i finalen i Lissabon. Det var ett gäng med spelare bara från i och strax utanför Glasgow. Helt fantastiskt egentligen och något som i princip skulle vara helt omöjligt i dagens Celtic eller för den delen i något annat lag.
Hursomhelst inleder Celtic anno 2007 Champions League-äventyret ikväll. Efter två dramatiska kvalmatcher mot Spartak Moskva där en straffläggning fick avgöra vem som skulle få en biljett till europeiska klubbfotbollens finrum. Celtic vann som bekant. När våra grabbar springer ut på Shakhtar Donetsks hemmaplan i Ukraina ikväll är i alla fall jag väldigt optimistisk inför årets Champions League. I och för sig brukar jag vara det när det gäller Celtic, men nu känns det bättre än på mycket länge. Mycket tack vare att våra anfallsproblem under förra säsongen har löst sig.
Scott McDonald har inlett säsongen på ett lysande sätt. Han började lite i en uppförsbacke i mina ögon efter att han säsongen 2004-2005 sköt bort våra gulddrömmar när han sänkte Celtic med två mål i sista matchen för säsongen. Något som stör mig än idag är att Motherwellspelarna och för den delen deras hemmapublik blev så överlyckliga att slå oss och på så sätt ge Rangers titeln att de gick ärevarv på ärevarv på Fir Park efter slutsignalen. Som om de trodde att de vunnit titeln. Tragiskt att konstatera att nästan alla har ett litet Rangershjärta.
Sedan den dagen har McDonald varit en av de spelarna som jag minst velat se i Celtic. Det är nästan skrämmande att en spelare som jag nu håller ganska högt har varit uppskriven på samma lista som bland annat Barry Ferguson (I och för sig alla spelare som spelar i Rangers) och Michael Ballack. McDonald försvann från min lista när jag förra hösten var på Celtic Park för att se Celtic mot Motherwell. Matchen slutade 2-1, tack vare ett självmål och mål av Zurawski. Men nummer sju i bortalaget, Scott McDonald, imponerade stort.
Ikväll blir det mycket intressant att se hur Gordon Strachan väljer att formera mittfältet. Något som är säkert är att vår älskade Nakamura kommer att starta till höger, lika säkert är det att vårt oslagbara innermittfält med Scott Brown och Massimo Donati kommer att börja men sedan är frågan om Strachan väljer den mer offensiva versionen med Aiden McGeady eller den mer defensiva med Paul Hartley.
McGeady var strålande senast mot Inverness men Paul Hartley var riktigt bra när han fick chansen från start i kvalet mot Spartak Moskva. Jag är alltid för ett offensivt Celtic med en av mina personliga favoriter, McGeady. Men om jag känner Strachan rätt kommer McGeady som så många gånger förut att få stå tillbaka. Givetvis har även Hartley goda offensiva kvalitéer men de är långt ifrån lika bra som McGeadys.
Paul Hartley kommer alltså säkerligen att husera i startuppställningen ikväll. Även om jag helst vill se McGeady från start är det inget jag sörjer Eftersom att Shakhtar Donetsk är ett mycket bra lag och väldigt svårslagna på sin hemmaplan är det nog klokast med en mer rutierad Hartley från start.
Det är 40 år sedan Billy McNeill lyfte bucklan i Lissabon. Det har blivit hög tid att åter titulera sig Europas bästa lag. Med skicklighet och lite flyt når vi dit.
Ikväll börjar äventyret.
