Keane x2 = 3 poäng
Celtic lyckades äntligen ta tre poäng mot ligajumbon Falkirk. Det var dock inte en övertygande seger, men det fanns en hel del bra att ta med sig från matchen. Falkirk spelade bra fotboll stundtals och gjorde Celtics jobb svårt denna eftermiddag.
Celtic var i skriande behov av tre poäng för att inte hamna 13 poäng efter värsta konkurrenten Rangers (som har en match mindre spelad, vilket kan göra att vi hamnar 13 poäng efter i alla fall…). Detta plus att det saknades en hel del spelare (Brown, Loovens, Hooiveld, Maloney, Rogne, Fortune och Camara) ställde stora krav på övriga spelare. Det var också en del av dem som tog sitt ansvar och levde upp till kraven.
Tony Mowbray gjorde flera förändringar mot förra veckans uppställning; Morten Rasmussen kom in i anfallet, Darren O’Dea i mittförsvaret och Marc Crosas och Georgios Samaras kom in på mittfältet.
Celtic idag
I målet hittade vi Boruc som vanligt, och han gjorde en bra insats, bland annat hade Arfield ett par bra lägen som Boruc var tvungen att rädda. Boruc fick också göra en bra räddning på Flynns cykelspark i slutet på första halvlek.
I försvaret ställde Celtic upp med Braafheid, Thompson, O’Dea och Hinkel. De gjorde sitt jobb bra idag, där den för mig mest framstående var Darren O’Dea, som såg ut att vara rätt placerad nästan hela tiden och gjorde stabila brytningar. Thompson gjorde ett bra jobb i att brottas med Falkirks Showunmi. Braafheid såg instabil ut i början och gav inte understöd framåt, men såg ut att växa in i sin roll ju längre matchen led, och gjorde flera bra löpningar längs sin kant. Hinkel gjorde sitt jobb, gav understöd framåt, men var tyvärr fortsatt osäker i sina krossbollar.
På mittfältet hittade vi McGeady, Crosas, N’Guemo och Samaras. McGeady var livlig och spelade med mycket energi, men får inte alltid rätt understöd, vilket gjorde att Falkirk ofta kunde boxa in honom med flera spelare och ta bollen enkelt. Crosas spelade rätt nästan hela tiden och har grymt bra blick för spelet, men som kommentatorerna på Channel67 var inne på tar det ofta för lång tid när Crosas har bollen och det gör Celtics spel långsamt när det måste vara snabbt. N’Guemo var stabil, gjorde flera bra brytningar och läste Falkirks uppspel perfekt vid flera tillfällen. Jag har tidigare kritiserat honom för att ta för lång tid med bollen och att han ibland blir av med den för enkelt, men idag såg han ut att spela det enkla alternativet och gjorde det snabbt. Samaras visade glimtar av stort spel, men han är inte konsekvent. Även om han inte gjorde någon dålig insats som var den inte heller någon av hans bättre.
I anfallet parades Morten Rasmussen ihop med Robbie Keane, något som borde funka bra i teorin. Det såg också ut att funka rätt bra på plan, där Rasmussen stod för styrka och Keane för rörlighet. Keane hade flera bra chanser i matchen, förutom de två mål han gjorde. Innan sitt första mål blev han framspelad först av Hinkel och senare fick han ett bra skottläge precis utanför Falkirks straffområde, men dessa lägen gjorde Olejnik bra räddningar på. Det var en framspelning av anfallspartnern Rasmussen som gav Keane sitt första mål i matchen, när han kyligt rullade bollen mellan benen på Olejnik. Sitt andra mål för dagen gjorde han efter en snabbt slagen frispark av Marc Crosas från egen planhalva. Crosas såg att Keane gjorde en perfekt löpning bakom Falkirks backlinje och hittade honom med en perfekt avvägd boll, som Keane snyggt chippade över Olejnik.
Laguppställningar
Falkirk;
Olejnik; Barr, Scobbie, McLean, Twaddle; O’Brian, Arfield, Flynn, Lima (Moutinho 80); Healy, Showunmi
Avbytare: Wagenaar, Lynch, Compton, Duffie, Davidson, Bloom
Celtic;
Boruc; Hinkel, Thompson, O’Dea, Braafheid; McGeady, Crosas, N’Guemo, Samaras (Wilson 90); Rasmussen (McGowan 90), Keane
Avbytare: Zaluska, Naylor, Ki, Zhi, Caddis
Matchens lirare
Enligt Celticfc.net blev det Darren O’Dea. Jag är kluven, men benägen att hålla med. Även om han har tufft motstånd, i min bok i första hand från Landry N’Guemo, så var O’Dea snäppet vassare och gjorde en av de bättre insatserna jag har sett honom göra! Han gjorde flera bra brytningar och var rätt placerad nästan hela tiden. O’Dea och Thompson hade en riktigt utmaning i Enoch Showunmi, Falkirks jätte till anfallare. Showunmi är stor, stark och kan använda sin storlek smart, men både O’Dea och Thompson tog hand om honom bra nästan varje gång.
