Kassaskåpssäker seger mot Saints
Ett skadedrabbat St Johnstone blev en lätt match för Celtic, som nu vunnit tre matcher i rad. Mowbrays lever på lånad tid, ett misstag och han kan vara historia.
Känslan inför matchen var att en säker seger skulle vänta troligtvis med några bollar därav mitt tips 3-0. Slutresultatet skrevs också till 3-0 efter en solid prestation i en annars ganska tråkig tillställning.
Målen
Första målet kom på nick genom Thompson efter ett frisparksinlägg från Braafheid. Första målet för engelsmannen vilket kommer lyfta hans självförtroende ännu med
2-0 på straff av Keane, efter att Fortuné fälts av Saints målvakt. Keane sköt säkert in bollen i vänster kryss.
Det sista målet skulle komma i slutskedet av matchen efter att Samaras ganska snyggt brytit sig igenom från vänsterkanten och sedan rullat in bollen säkert höger om Smith.
Ingen bra match alls egentligen, bedrövligt tempo omotiverade spelare och en hemmapublik som gick hem med 20 minuter kvar av matchen. Idag tror jag det slogs ett rekord på uselhet av Celticpubliken. Inte en enda sång hörde jag, och all fokus lades istället på att gnälla på allt som kunde falla sig in. Missnöjet är gigantiskt över säsongens usla prestation och det kommer knappast räcka med att göra några mål mot Saints. En signal till Mowbray, vinner han inte skotska cupen så får han lämna.
Celtic ställde upp med följande lag:
Zaluska
Wilson-Thompson-O'Dea-Braafheid
McGowan-N'Guemo-Crosas-McGeady
Fortuné-Keane
Hooiveld, McCourt och Maloney fick inte till plats i truppen då de inte anses vara i matchform.
McGowan gjorde en riktigt bra match, och borde krönas till matchens spelare. Samaras kom in i slutet och visade hjärta.
Unikt och sorgligt
Det var rätt fantastiskt att se hur många chanser Celtic missade mitten in på andra halvlek, något unikt men samtidigt otroligt sorgligt att beskåda. Från matchminut 55 till 65 hann Celtic av att skjuta i ribban, missa öppet mål, missa flera frilägen, missa målchanser från boxen. Känslan efter denna vinst är inget positivt, Mowbray har inte fått i ordning på något alls. Så här har det sätt ut hela säsongen och att hans värvningar Zheng, Ki och Fortuné egentligen inte bidrar med något vi redan hade förstärker känslan av ett fatalt misslyckande.
Vad saknas?
Det finns dock två värvningar som lyckats, ta i trä. N'Guemo och Keane, två klasspelare som dock bara är på lån till säsongens slut. Mowbray har sålt själen, stommen, hjärtat och investerat i lån samt halvdana restlagerspelare. Sicket mardrömsscenario! Något gott kommer väl av detta, eller? Just nu känns det som Mowbrays dagar redan är räknade och att man helt enkelt bara vill spela av säsongen för att se om något ändras. Det är i detta fall inte målen som räknas, utan sättet man utför matcherna. När glöden är borta kommer supportrarna peka ut tränaren som den skyldiga, och enda sättet att bli av med honom är att ta avstånd, inte sjunga och gå innan matchen är slut trots att man leder med två, tre bollar. Detta är Celtic anno 2010, inte en fröjd för ögat direkt. Tre vinster i rad är dock ett framsteg för Mowbray, men när tar det stopp? För det har det gjort hela säsongen. Vad händer när det tar stopp? Celtic har gjort många plattmatcher i år, har han råd att göra en till? Fortsättning följer...
Slutresultat: 3-0 (Thompson, Keane, Samaras)
Inbytta: Samaras, Zheng, Ki
