Gallowgate: Rangers överlägsenhet bekräftar SPLs paradox
Här diskuterar/presenterar redaktionen med Skogsén i spetsen artiklar, nyheter, sensationer, skandaler. Vad säger skotsk media? Fansen? I Gallowgate surras det om Skotsk fotboll och Celtic.
Förra årets ligacupfinal slutade på bästa möjliga sätt, Celtic tvålade dit Rangers med två mål emot noll. McGeady stod för showen, och fansen slöt upp med ”You’ll never walk alone”. Ett år senare har vinden vänt, nu är det Rangers fans som sjunger. Follow Follow skanderas över hela Hamden Park. Laget har precis slagit St Mirren. Inte lika glamoröst som en OF final, men utan tvivel en större uppvisning. Eftermiddagsteet har precis tagits slut, mörkret börjat falla över Göteborgs redan gråa himmel. Jag hade tänkt på Rangers cupfinal och var tvungen att leta upp en fullgod stream, 10 minuter kvar av matchen och 0-0, dessutom är Rangers pressade. Vilken överraskning! Vad har hänt? Rangers verkar visar tendenser på sin svaghet ändå tänkte jag med min oväntade upprymdhet. Tills jag fick beskedet av den engelska kommentatorn att ynglingen, och tillika supertalangen Wilson dragit på sig Rangers andra utvisning. Under matchens slutskede fick jag beskåda en ren och skär uppvisning i uselhet från St Mirrens anfall. Det finns få lag i Skottland, om inte bara ett som kan hota Rangers. St Mirrens tafatthet har jag sett innan- och utanför Paisley. De flesta hålor som har ett lag i högsta ligan kan endast försvara sig. Lagen höjer sig 100 procent när de spelar mot Rangers och Celtic, de måste vara underlägsna, uträknade, och nyttja kontringar för att ha chans på poäng. Nu var St Mirren såväl spelmässigt som numerärt överlägsna. St Mirren fansen reste på sig. Hoppfulla om en enorm skalp.
I 85 minuten fick jag bekräftat varför lag från Paisley inte vinner cupen, eller varför det oftast är en angelägenhet som rör de största klubbarna. Naismith skickar in ett inlägg som når Millers skalle, 1-0 på en kontring. Hur och varför? Det skall inte vara möjligt att göra mål på en kontring när man är två man mindre. Det enda målet som kan rättfärdigas är att någon gör ett solorace a la Messi eller att man tåfjuttar in bollen vid en andrasekvens efter en fast situation. Hatten av! Rangers bevisade återigen sin unika förmåga att vinna matcher, de är helt enkelt överlägsna denna säsong. Första titeln bärgad för Rangers, och att chansen för full pott finns är oerhört oroväckande och en förnedrande tanke för vilken Celticsupporter som helst. Rangers är bäst när de gäller, och kan helt enkelt inte förlora. Vissa trångsynta Celticsupportrar kallar det tur, jag vill istället peka på moral och karaktär som byggts upp av en tränare som vågat tro på sitt lag och dess framgång.
Det här är nog första och sista gången (förhoppningsvis) som jag berömmer Rangers. Nästa säsong skall det vara slut, men för att vara ärlig så blev jag riktigt imponerad.
