Årskrönika del 2 "Celtic mot SFA"

I tre delar presenterar Celticredaktionen säsongens årskrönika, först ut genom en betygsättning av Celtics spelare det gångna året och sedan med två delar av redogörande text om vad som faktiskt har skett denna dramatiska säsong.

Borta bra men hemma bäst – i Europasammanhang
Efter Emirates cup, en tämligen lyckad USA-turné, ett par träningsmatcher och 10 värvningar skulle Lennon och Mjällby svetsa ihop ett välfungerande lag inför det viktiga CL-kvalet. Braga väntade borta och Celtics bekymmersamma bortaspel i Europasammanhang skulle fortsätta; Braga vinner matchen med 3-0 och går vidare med sammanlagt 4-2. Besvikelsen är enorm. Förlusten innebar att Celtic fick gå in i sista kvalrundan till Europa League – där väntade Holländska Utrecht och första matchen spelades på Celtic Park. 2-0 slutade matchen, men återigen var det Celtics bortaspel som satte käppar i hjulet. Efter en katastrofal inledning med tre mål i baken, såg det nya laget ut som ett gäng förlorare. Lennon var rasande, men det hjälpte inte. 4-0 till Utrecht och ett år utan Europaspel, en sportslig som såväl ekonomisk förlust.

Rafflande inledning
Några dagar innan kollapsen mot Utrecht väntade Terry Butchers, nykomling Inverness på Caledonien Stadium vid Loch Ness. När McGeady såldes för omkring 100 miljoner till Spartak Moskva, infann sig ett problem – vart skulle kreativiteten nu komma ifrån? McGeady var i mitt tycke Celtics främsta spelare. Istället riktades ljuset mot en annan Irländare, Paddy McCourt, även kallad ”the Derry Pelé”. Den tekniska irländaren hade uppmärksammats av många för hans förmåga att göra snygga mål, Lennon här en av många. Paddy fick spela från start, han skulle axla McGeady och gjorde det han skulle. 1-0 var en pärla men också slutresultatet, vid måljublet får Paddy Maloneys knä i huvudet och försvinner iväg från ljuset i någon månad. Paddy har alltid hämmats av sina många skador, men han skulle komma att visa mer.

Besvikelse i första Old Firm
Med europaspelet lämnat bakom sig hade Lennon gjort det bra. 8 raka vinster och tidningarna började leta i historieböckerna. Det var tydligen rekordbra. Jag förstår att tidningarna måste sälja rubriker, men ibland blir det för mycket. Sedan får man urskilja skotska och svenska tidningar när det kommer till fotbollsbevakningen. I Skottland hamnar 60 procent av all bevakning på fotboll, 90 procent av dessa om Celtic och Rangers. Så trycket att sälja är enormt, och konkurrensen är hård. Inför Old Firm brukar alltid The Scottish Sun, Daily Record leta upp en frispråkig före detta spelare som säger några hårda ord mot rivaliserande lag för att hetsa upp debatten. Celtic – Rangers, första old firm på säsongen hade byggts upp av det faktum att både Celtic och Rangers vunnit samtliga 8 matcher, och den som skulle vinna skulle vara i ett mycket tidigt förarsäte. Det började bra, Gary Hooper tar emot bollen efter en hörna och stänker dit bollen höger om McGregor. 1-0 och ett enormt jubel. Där tar också det roliga slut, Rangers gör tre mål med en Kenny Miller i storform. Celtic vek ner sig. Man får inte förlora hemma mot Rangers, och absolut inte med 3-1. Jag fick ett sms från Terje som befann sig på matcharenan, han citerade sin Celticpolare (som sett nästintill samtliga matcher de senaste åren) ”sämsta Old Firmmatchen jag varit på”, gissningsvis har han nog varit på ett 50-tal. Jag vet inte vad som hände, allt såg så bra ut. Bollarna trillade bara in, fram för allt var det sättet på hur bollarna trillade in som upprörde tror jag. Backlinjen stod stilla, mittfältarna missade sina markeringar. Det var lojt helt enkelt, ingen kämpaglöd.

9-0 – ett historiskt resultat
St Johnstone gånger två besegrades efter misären i Old Firm. Nu väntade Aberdeen. Henrik Larsson hade kommit över från Sverige, för ett event (Chris Suttons) och tränade med det nya Celtic. Han fick beröm och var enligt rapporter i mycket god form. Självfallet hade Henrik bokats in på Celtic-Aberdeen, och visst valde han rätt match. Aberdeen hade det kärvigt redan innan. Det nya anfallsparet Gary Hooper och Anthony Stokes hade sedan tidigare visat sig vara pålitliga målskyttar, i Celtic var det inget undantag. Tillsammans gör de 6 mål, tre vardera. Matchen slutar 9-0 och Henrik Larsson såg riktigt nöjd ut. Efter matchen går Celtic in i en tung period av säsongen, enligt mig var det dessa matcher som kostade oss ligatiteln. En förlust mot Hearts. Tre oavgjorda matcher på raken, Dundee Utd (1-1), Inverness (2-2), Kilmarnock (1-1). Celtics backlinge och där ibland Majstorovic fick en hel del skit. Fram för allt var inte laget tillräckligt samspelta.

Domarskandalerna avlöser varandra
Förlust mot Hearts. Det var dock Lennon som fick störst fokus på sig, när han fick ett raseriutbrott i samband med Ledleys tveksamma röda kort förvisas Lennon till läktaren. Det var nog snarare efterföljden som diskuterades. SFA, Scottish Football Association och Celtic har aldrig kommit överens. Smått och gått, Celtics legendariska tränare sade för länge sedan att ”de kommer motarbeta oss, men spelar vi bra fotboll och vinner, kan de inte göra något” Sedan dess har Celticfansen (milt uttryckt) haft onda ögat till SFA och domarförbundet överlag. Att vara domare i skottland är inget enkelt. Domare anklagades för att vara mot Celtic. Domaranklagelserna gjorde att Skotska domarna gick ut i strejk.

Vidare är Dougie McDonald och Willie Collum två domare som hamnat i kontroverser med Celtic. Domarskandalen började egentligen med Dundeematchen. Dougie McDonald tilldelade straff till Celtic, varpå han ångrar sig, springer ut till linjedomaren som ser helt frågande ut och sedan dömer frispark till Dundee Utd. Jag har aldrig sett detta hända innan. Det fortsatte med att linjedomaren (som nu slutat döma) berättade att domarteamet hade ljugit för att bättre rädda sig själva. Skotska domarbasen styrdes av en man vid namn Hugh Dallas, en kontroversiell herre och en hatad man (av celticfansen). För det första, ansåg sig den avhoppande linjedomaren vara mobbad av Dallas. För det andra, ”attackerade” Dallas påven (när han besökte Glasgow), Dallas skickade ett mail till en kollega, där han riktade de senaste pedofilianklagelserna mot Påven och samtidigt skrev: Se upp – Påven kommer. Hugh Dallas avgick självmant i samband med händelsen som uppblåstes till skyarna av skotsk press.

Efter tre raka oavgjorda väntade nu årets sista matcher. Först mot St Johnstone, där det länge är mållöst. Det är först i 90 minuten som Celtic säkrar sina tre poäng, Cha Du Ri med ett långskott i vänstra kryss och Ki som sätter spiken i kistan en minut senare. I övrigt hade Kayal och Izaguirre enbart presenterat sig, men det var först på våren som deras potential började visa sig.

Fredrik Ljungberg ansluter
Slutligen i denna del två vill jag nämna Fredrik Ljungberg. Fredrik anländer i början av januari. Han anländer som en stjärna, och som en av Celtics större värvningar. Han tilldelades nummer sju, och förväntas prestera där efter. Det blir inte så mycket med det.