Decenniets största Ajax-matcher
Ajax-redaktionen ser tillbaka på 2010-talet genom klubbens tio största matcher under decenniet.
2010-talet är snart slut, och det är hög tid att summera ett av de mest händelserika årtiondena i AFC Ajax långa historia. När decenniet började hette Ajax tränare Martin Jol och klubben hade inte vunnit ligan på sju år. Johan Cruijff var kolumnist i De Telegraaf, Edwin van der Sar stod i mål i Manchester United, Erik ten Hag var assisterande tränare i PSV, Dusan Tadic anlände till Holland och Groningen för första gången och Matthijs de Ligt, Donny van de Beek och Abdelhak Nouri var knattespelare på De Toekomst. Tillsammans har de och många andra förändrat Ajax och gjort de senaste tio åren så minnesvärda.
Det finns otroligt mycket att säga om Ajaxs 2010-tal, men för att på något koncist sätt kunna summera det gör vi så här: En lista över Ajax tio största matcher på 2010-talet. “Största” kan låta vagt, men jag menar de matcher som enligt mig varit viktigast och mest minnesvärda i positiv mening för Ajax detta decennium — på ett vis är ju 2-0-förlusten mot Real Madrid 2010 som ledde till att Johan Cruijff skrev en kolumn som ledde till att han gick in i klubben igen och förändrade den; otroligt viktig, men då det var en förlust känns den ju inte “stor” i den bemärkelsen.
10. PSV 2 - 3 Ajax, Eredivisie omgång 30, 14 april 2013
I femte omgången från slutet i Eredivisie 2012/13 möttes Ajax och PSV i en seriefinal som skulle de facto avgöra guldstriden. Ajax hade 3 poängs ledning över Eindhoven-laget inför matchen, så en vinst för Ajax skulle i princip avgöra ligan då man sedan hade lättare matcher kvar, medan en seger för PSV skulle föra dem upp i serieledning på målskillnad. Mycket snack på förhand handla om mittfältskampen, PSV:s mer hårdföra med Mark van Bommel, Kevin Strootman och Ola Toivonen mot Ajax där Christian Poulsen var den som kunde stå för tuffhet jämte Christian Eriksen och Siem de Jong. Och som han gjorde det! 14 sekunder efter avspark hade Poulsen redan sänkt Toivonen. Två minuter senare hade han manglat van Bommel. Senare i den första halvleken satt van Bommel i gräset och tog sig för axeln och vädjade till domare Björn Kuipers efter att Poulsen kört över honom för fjärde gången.
Men Kuipers lade ribban högt och på något sett blev Viktor Fischer matchens enda varnade spelare, för snack.
van Bommel var också olycklig vid 0-1-målet, när han styrde bollen till Kolbeinn Sigthórsson som gav Ajax ledningen. PSV kvitterade senare i den första halvleken efter att Eriksen tappat bollen, Jeremain Lens målskytt då. Direkt i början av den andra halvleken revanscherade sig Eriksen när han drev in från vänster och sköt in 1-2 mellan benen på Boy Waterman. PSV kvitterade dock igen när Lens återigen kvitterade då han stötte in en stolpretur på Dries Mertens frispark.
Tio minuter från slutet kom avgörandet i en situation där det blev ovanligt svart på vitt hur man kan lyckas och misslyckas med byten. Frank de Boer hade satt in Derk Boerrigter i ett offensivt byte. Dick Advocaat hade bytt vänsterback, Jetro Willems av för Erik Pieters. Pieters som inte hade spelat sen i januari, då han stått för en episk comeback efter en korsbandsskada (hans första aktion när han otroligt övertänd kom in mot Zwolle då var att stå för en råkapning och genast bli utvisad, och sedan när han vandrade ut i spelartunneln slå näven genom en glasruta och skära upp armen så allvarligt att plastikkirurgi behövdes). Ajax vann bollen på mittplan, PSV:s backlinje stod högt, Eriksen stack igenom en boll i djupet för Boerrigter, som var fenomenal på att springa. Pieters låg dock steget före. Men Boerrigter lyckades tränga sig förbi när Pieters försökte täcka av för att låta Waterman komma ut och ta bollen. Boerrigter fick en fot på bollen som smet förbi Waterman in i mål. Samtidigt som Ajax firade guldmålet stod Pieters och Waterman och skyllde på varandra.
2-3 slutade en för mig klassisk De Topper, så som de ska vara med mycket på spel (helst titeln) och mycket som händer. Jag minns Poulsens bästa insats i Ajax-tröjan, en grinig van Bommel, och Boerrigter/Pieters avgörande.
9. Ajax 2 - 1 Barcelona, Champions Leagues gruppspel, 26 november 2013
Frank de Boer lyckades aldrig föra Ajax till slutspel i Champions League, men han lyckades i enskilda matcher stå för bragder. Som den här kvällen när Ajax dominerade FC Barcelona. Thulani Serero och Danny Hoesen, av alla människor, var de oväntade målskyttarna i den första halvleken när man körde över Barca. Utan tvekan Sereros (nu i Al Jazira) och Hoesens (San Jose Earthquakes) största stunder i Ajax, och tillika Daley Blinds första riktiga stormatch i Ajax. Den andra halvleken fick en katastrofstart för Ajax då Joël Veltman blev frilägesutvisad efter att ha fällt Neymar, och Xavi rullade in straffen, men trots att man var en man mindre i en hel halvlek klarade Ajax av att hålla Barcelona stången och ta en minnesvärd seger. Tyvärr är ett annat bestående minne från matchen desto dystrare, då under firandet av Danny Hoesens 2-0-mål en Ajax-supporter föll från kortsideläktaren och slog huvudet i betongen på marken. En enorm blodpöl bildades samtidigt som andra supportrar desperat skrek för att påkalla stewards uppmärksamhet. Supportern fördes med ilfart till sjukhus med ambulans, där läget först var kritiskt, sedan stabilt men det tog flera år för supportern att återhämta sig och hur han mår idag är oklart.
8. Ajax 3 - 1 Manchester City, Champions League-gruppspel, 24 oktober 2012
En annan av Frank de Boers bragdmatcher, och den med klarast symbolik när man tryckte dit laget som på många sätt blivit sinnebilden av den moderna fotbollen. Samir Nasri gav Manchester City-ledningen men Ajax kvitterade via ett snyggt lagmål som avslutades av Siem de Jong. I andra halvlek tog man ledningen är Niklas Moisander nickade in en hörna från Christian Eriksen, och den då 20-årige dansken satte sen själv 3-1-målet. Tobias Sana gjorde 74 minuter.
7. Ajax 4 - 1 FC Utrecht, Eredivisie omgång 33, 12 maj 2019
Bara dagar efter den hemska matchen mot Tottenham i våras skulle Ajax spela för en extremt viktig ligatitel. Inte bara att det skulle bli den första på fem år, utan det skulle bli den 34:e, den man skulle ta för Appie. Men hur mådde spelarna, bara dagar efter matchen som slutade med att de låg på Johan Cruijff Arenas gräs och grät? Hur skulle detta gå? Inte bra, trodde man inledningsvis när Othman Boussaid fick rinna rakt igenom och göra 0-1 efter 35 sekunder.
Men man visade upp tonvis med karaktär och reste sig. Klaas-Jan Huntelaar stänkte in kvitteringen efter en kvart och hämtade bollen ur nätmaskorna. Just före paus skallade Donny van de Beek, förstås, in 2-1. Tidigt i andra halvlek spreds ordet att Guus Til gett AZ ledningen mot PSV. Dusan Tadic gör 3-1 efter en hörna, och sedan 4-1 på en straff ordnad av Hakim Ziyech som hade stor show i andra halvlek. När matchen är slut står spelarna kvar på planen, supportrarna kvar på läktarna, och alla tittar på storbildsskärmen där AZ - PSV visas och AZ fortfarande leder. När sekunder återstår av den matchen höjer Matthijs de Ligt armarna i luften. När den till slut blåses av briserar ett enormt jubel. Officiellt är det ännu inte, men resultaten innebär att Ajax med en omgång kvar leder ligan med 3 poäng och 14 måls målskillnad. Ajax börjar fira direkt, en spontan fest börjar utanför arenan, där supportrar samlats på marken nedanför parkeringsgaraget där spelarnas bilar finns och på den öppna ytan kommer spelarna ut och sjunger med supportrarna. Dusan Tadic kommer i sån stämning att han drar igång ramsor och tar av sig slipsen och västen till spelarkostymen och kastar ner. En vecka senare säkrar man det 34:e guldet officiellt borta mot De Graafschap och firar med specialtillverkade tröjor som hyllar Appie och en ny spontanfest vid arenan när spelarbussen tas emot (sen kommer det 100 000 till det officiella firandet några dagar senare på Museumplein).
6. Ajax 4 - 1 Lyon / Lyon 3 -1 Ajax, Europa League-semifinal, 3 & 11 maj 2017
Okej, här fuskar jag och trycker ihop två matcher, men det här dubbelmötet får gå som en enda lång match, med två distinkt olika delar. Hemma i Amsterdam en galaföreställning av Ajax som spelade ut Lyon. Hakim Ziyech i högform. Returen borta i Lyon fylld av nerver och dramatik. När Kasper Dolberg i första halvlek chippar in 0-1-målet för en 5-1-ledning totalt ser det klart ut, men sent i halvleken får Lyon en biljett tillbaka in i det hela när Matthijs de Ligt orsakar en straff som Alexandre Lacazette sätter till 5-2 totalt, och strax därefter gör han även 5-3 i öppet spel. Den andra halvleken blir stökig och svängig. En ung Donny van de Beek kommer in och är nära att avgöra men rammar ribban med ett kanonskott. Istället står Nick Viergever för ett misstag som leder till att Rachid Ghezzal gör 5-4 totalt, och sen står han för två vansinneskapningar på kort tid och åker ut. Med alla byten gjorda tvingades Peter Bosz sätta ner Hakim Ziyech, en av få vänterfötter i laget, som någon form av vänsterback samtidigt som Davy Klaassen och van de Beek fick flytta ner lägre med. Med Davinson Sánchez och Matthijs de Ligt som härförare där bak lyckas man ändå på något sätt hålla ut och säkra klubbens först europeiska finalplats på 21 år. När slutsignalen ljuder glädjerusar Davy Klaassen och André Onana 150 meter bort mot Ajax bortafölje på övre etage. Matthijs de Ligt tappar rösten när han nere från innerplanen agerar capo.
Supportrarna sjunger om att man ska till Stockholm och Klaassen och Abdelhak Nouri kommer ut med en svensk flagga. Som bekant blev finalen på Friends Arena sedan ett Mourinho-sömnpiller, och efter Champions League-våren 2019 är det lätt att glömma Europa League-våren 2017 men där och då var den otroligt rolig och viktig. Peter Bosz fick Ajax att spela sin roligaste fotboll på 20 år, nå europeiska framgångar för första gången på lika länge, och fick alla att drömma om större framgångar igen, som skulle komma senare. Och det måste utan tvekan varit en formativ upplevelse för spelare som de Ligt och van de Beek att vara med om innan Champions League-äventyret.
5. Ajax 3 - 1 PSV, Eredivisie omgång 27, 31 mars 2019
Ytterligare en De Topper, och så mycket som den på plats 10 etsat sig fast i mitt minne är denna det upphöjt till hundra. I den åttonde omgången från slutet tog Ajax emot PSV i en måstematch. Eindhoven-laget hade fem poängs ledning i ligan. En seger här var nödvändig för att Ajax skulle få riktig kontakt igen med vad som då var en veritabel segermaskin Mark van Bommel basade över. Ajax dominerade i första halvlek och tog ledningen när Daniel Schwaab styrde in ett Hakim Ziyech-inlägg i eget mål. Men efter en timmes spel ändrades allt när Noussair Mazraoui vårdslöst gick in i en luftduell med Angeliño och råkade sparka spanjoren i huvudet. Efter VAR-koll blir det rött på Mazraoui, och Luuk de Jong nickar in frisparken till 1-1. Med 10 man kvar ställer Ajax om till omställningsspel på David Neres. Med tjugo minuter kvar får han en bra boll och tar sig ända ner till kortlinjen, drar Schwaab och vänder upp igen, och fälls. Spelet fortsätter men det blir sedan VAR-koll igen och Björn Kuipers dömer straff. Dusan Tadic får vänta flera minuter på att slå den, först får Denzel Dumfries snacka skit i hans öra ett bra tag, sedan får Mark van Bommel till och med göra ett byte för att förlänga väntetiden ytterligare. Men Tadic håller sig hur lugn som helst, gör korstecknet, skjuter in 2-1 och kysser klubbmärket.
Sedan följer 20 minuter där Ajax måste spela som Ajax inte kan spela. Man ska försvara en ledning i en viktig match. För första och kanske sista gången i historien lyckas det. Erik ten Hag har redan bytt in Joël Veltman, nu kommer också Rasmus Nissen Kristensen och Lisandro Magállan in och man avslutar matchen med en slags 6-1-2-uppställning där Frenkie de Jong ensam spelar för tre man på mittfältet. På stopptiden slår han en briljant, milimeterprecis passning fram till Tadic som urstarkt håller ifrån sig sin back och spelar ut till Nicolás Tagliafico som fortfarande går framåt. Nico spelar in till Neres som dribblar, fintar och skjuter in 3-1. Johan Cruijff Arena exploderar i glädje, Nico grips av glädjefnatt och dansar en nu klassisk fuldans. Neres sliter av sig matchtröjan och kastar upp den på läktaren — sen inser både han och Ajax-supportrarna att matchen inte är slut än så han behöver fortfarande tröjan, och på något sätt kommer den tillbaka ner till honom. Några minuter till och sen blåser Kuipers av. Och vi vet resten, PSV tappar fler poäng, Ajax går rent och tar det 34:e guldet.
4. Schalke 04 3 - 2 Ajax (3-4 sammanlagt), Europa League-kvartsfinal, 20 april 2017
Lyon-dubbelmötet var en dramatisk semifinal ja, men det största minnet från Europa League-våren är för mig ändå kvartsfinalen mot Schalke 04. Första mötet i Amsterdam hade slutat med en 2-0-seger efter Ajax dittills bästa insats på mycket, mycket länge. Returen i Gelsenkirchen blev en helt vansinnigt dramatisk historia. Efter en jämn första halvlek utjämnade Schalke dubbelmötet med två snabba mål tidigt i andra halvlek. Joël Veltman hade en oerhört kämpig match på högerbacken, båda målen kom till på hans kant och i den 72:a och 82:a minuten tog han gula kort obstruktioner och blev utvisad. Kenny Tete ersatte Bertrand Traoré och stängde ner den kanten bättre och Ajax lyckades ta det hela till förlängning. I den första förlängningskvarten gjorde Daniel Caligiuri Schalkes tredje mål och det såg kört ut. Men på något sätt hittade Ajax krafter i den andra förlängningskvarten och kommer osannolikt tillbaka efter att så långt gjort en värdelös match. Och det är oväntade hjältar som kliver fram. Tete lyrar in ett inlägg i straffområdet. Nick Viergever tar ner det på bröstet men bollen studsar ifrån honom till Matija Nastasic — men när han försöker rensar sätter Viergever fram foten och får bollen på smalbenet så den studsar in i mål bakom Ralf Fährmann. Viergever frälser Ajax med ett Petter Hansson-mål som han själv beskriver efteråt som: “Jag såg inte ens att den gick in, jag hade kramp överallt och sen kastade sig alla över mig.” Med Ajax i ledning på bortamål behövde Schalke gå framåt igen men kunde inte samla sig till något tillräckligt konstruktivt anfallsspel, istället resulterade det i att fler ytor öppnade upp sig för Ajax och i sista minuten avgör Amin Younes det helt när han dribblar in från vänster och placerar in 4-3-målet totalt sett innan han rusar bort mot kurvan där Ajax tillresta finns. Viergever och Younes, båda två hackkycklingar som ofta hade det jobbigt i Ajax, blev hjältar denna kväll, och även om Viergevers träben ofta ställde till det för Ajax och Younes eviga vika in från höger-move nästan aldrig resulterade i något framåt, så gav dem Ajax semfinalplatsen denna kväll och trots all frustration de genererade för en så är ändå ens största minnen av Nicky och Amin det fina de gjorde denna kväll i Gelsenkirchen.
3. Juventus 1 - 2 Ajax, Champions League-kvartsfinal, 16 april 2019
I det första mötet i Amsterdam tappade Ajax bort Cristiano Ronaldo en gång på hela matchen, och det var tillräckligt för att han skulle göra mål. David Neres kvitterade det med ett solomål direkt i den andra halvleken, men Ajax reste till Turin med 1-1 och underläge på grund av bortamålsregeln, och en av lagets viktigaste spelare i Nicolás Tagliafico avstängd. Och tidigt i returmötet nickar Ronaldo in ett till mål. Men det stoppar inte Ajax. Matthijs de Ligt, som förlorade luftduellen mot Ronaldo vid målet, fortsätter agera som den urstarke ledare han verkar ha fötts till. Daley Sinkgraven gör en oväntad jätteinsats som vänsterback. Och i matchminut 34, av alla minuter, gör Donny van de Beek en karakteristiskt perfekt löpning och kvitterar matchen och dubbelmötet. Och Ajax dominerar. Ajax är bättre än Juventus. Man spelar ut, man krossar, miljardlaget Juventus som lagt alla sina resurser på att slutligen vinna Champions League. Matthijs de Ligt går upp på en hörna och skallar in 1-2 och krossar Juventus drömmar och tar Ajax vidare. Cristiano Ronaldo frustrationskapar Joël Veltman i 93:e minuten, en underbar minnesbild från denna episka match.
2. Real Madrid 1 - 4 Ajax, Champions League-åttondelsfinal, 5 mars 2019
En momumental match, som fick hela världens blickar att riktas mot Ajax. Under hösten hade en känsla kommit smygande, känslan att Ajax spelar världens bästa fotboll och att man faktiskt är så bra att man skulle kunna vinna Champions League. Den här matchen gjorde att det gick från en känsla till en realistisk tanke.
Så många redan klassiska ögonblick i den här matchen. När David Neres i matchinledningen klackar sig förbi Dani Carvajal och gjuter mod i hela laget genom den aktionen. Dusan Tadic som helikopterfintar sig fram i sitt livs match. Det ikoniska fotografiet som tas när Frenkie de Jong tagit bollen från Real och tvåfotar sig fram, medan fjolårets Ballon d’Or-vinnare Luka Modric sitter på ändan med något håglöst i blicken samtidigt som Frenkie är på språng framåt. Den långa sega VAR-väntan på att å det fantastiska 1-3-målet bekräftat. Lasse Schöne som curlar in en frispark ur ingen vinkel alls. Den medvetet avstängde Sergio Ramos som sitter på läktaren och filmas av ett dokumentärteam medan hans lag spelas av banan samtidigt som tusentals Amsterdammers på ena kortsidan ironiskt tackar honom i sång.
46 år efter att Ajax var så dominanta på Santiago Bernabeu att Gerrie Mühren kunde jonglera med bollen på offensiv planhalva spelar Ajax jättarna från Madrid av banan igen och skapar med de redan nämnda aktionerna som Tadic helikopterfint, Frenkies tvåfotare och Lasses frispark, flera ögonblick som kommer bli minst lika ikoniska som Gerries mytologiserade bolltrixande. Det var en aktion som fick nästan mytiska proportioner i Ajax-historien när den berättades och återberättades neråt i generationerna som en av många historier om Ajax storhetstid. På samma sätt kommer vi om 50 år prata om Tadic helikopterfint.
1. Ajax 3 - 1 FC Twente, Eredivisie omgång 34, 15 maj 2011
15 maj 2011 är ett datum för evigt inpräntat i hjärnan hos alla Ajax-supportrar. Den fantastiska våren 2019 gjorde det tajt, men ändå, den enskilt största, enskilt mest minnesvärda matchen för mig under 2010-talet är den som spelades på vad som då hette Amsterdam Arena den 15 maj 2011. Det var en direkt avgörande seriefinal, i den allra sista omgången av ligan. Ettan Twente mot tvåan Ajax. Regerande mästarna Twente behöver bara kryssa för att vinna ligan igen. Ajax, som, efter att ha sparkat Martin Jol i december efter en miserabel säsongsinledning, under Frank de Boer har hela våren flugit fram, radat upp segrar i jakten på att komma ikapp Twente. Nu är man en seger ifrån att bryta sju års olycka. 2003/04 var senaste gången man vann ligan, i sju år har man stått med 29 ligatitlar och två stjärnor över klubbmärket på bröstet och väntat på att få sätta dit en tredje. De sju åren har varit klubbens sämsta sen efterkrigstiden. Amsterdam Arena är fullsatt och närmast vibrerar av stämningen, anspänningen. Ajax har fem raka segrar i ligan. Men veckan innan möttes lagen även i cupfinalen, och då drog Twente det längsta strået i förlängningen. Maarten Stekelenburg har varit skadad en tid så Kenneth Vermeer vaktar målet. Jan Vertonghen, som övertagit kaptensbindeln i Stekelenburgs frånvaro, bildar omutligt mittlås med Toby Alderweireld, flankerat av Gregory van der Wiel och Nicolai Boilesen på ytterbacksplatserna. Demy de Zeeuw, Vurnon Anita och Christian Eriksen på mittfältet. Siem de Jong har av de Boer flyttats upp som center då Mounir El Hamdaoui gjort sig omöjlig, Dario Cvitanich enbart ses som inhoppare av de Boer, och Luis Suárez lämnade i januari. Han flankeras av klubbens då dyraste värvningen någonsin Miralem Sulejmani och Lorenzo Ebecilio, en av två unga talanger jämte Boilesen som de Boer tog med sig upp från sitt U19-lag och stoppade in i a-lagets startelva.
Ajax är det bättre laget. Man har övertaget från start och framburna av över 50 000 åskådare i ryggen trycker man framåt på det där sättet Frank de Boers tidiga lagbyggen gjorde, innan han med åren blev för konservativ och fäst vid bollinnehav. Halvvägs igenom den första halvleken överlappar van der Wiel på högerkanten som han alltid gjorde och skickade in ett inlägg som gick förbi första ytan, förbi boxen, över huvudet på nästan alla tills det dalade ner vid bortre stolpen där Siem de Jong kom, på sitt då karakteristiska vis, perfekt i löpningen och satte fram foten och vinklade in 1-0. Amsterdam briserar i jubel.
En vecka före matchen fyllde Denny Landzaat 35 år. Han är på upphällningen av sin långa och fina karriär. Han har vunnit cupguld med både Twente och Feyenoord, han har spelat i Premier League med Wigan, gjort 38 landskamper och spelat VM 2006. Det han saknar är en Eredivisie-titel. Visst var han tekniskt sett med i Ajax-truppen 1995/96, efter att ha gått igenom den berömda akademin, men han gjorde bara 1 match i Ajax a-lag och kände sig inte riktigt delaktig i guldet. Sommaren 2010 skrev han på för Twente som då just vunnit Eredivisie och såg ut att vara den bästa kandidaten till att göra det igen.
Direkt efter avspark i den andra halvleken tar sig Gregory van der Wiel fram längs högerkanten igen. Han skickar in ett farligt, flackt inlägg mot boxen. Denny Landzaat kastar sig fram, dyker genom luften och får perfekt träff med pannan. Med sin karriärs bästa språngnick sätter han bollen rakt upp i krysset. Bakom sin egen målvakt. Landzaat landar tungt i gräset och vill inte resa sig, lagkamrater får hjälpa honom upp, uppmuntra honom, säga att det inte är kört än.
För det är det inte. Direkt efter Landzaats spektakulära självmål skruvar Theo Janssen upp ett långskott i krysset till 2-1 och ger matchen nerv igen. Janssen som sen till sommaren skulle komma att lämna Twente för Ajax. Janssens mål skakar inte Ajax utan fokuserar laget ytterligare. Man fortsätter ha kommandot. “Mickey” Sulejmani och Christian Eriksen har båda bra chanser att avgöra innan Siem de Jong gör det, skjuter in det mest förlösande målet som görs i Amsterdam på 2010-talet. I matchens 78:e minut passar han Eriksen, löper i luckan in i straffområdet och Eriksen sticker tillbaka bollen till honom. Nikolay Mihaylov rusar ut men är för sen, Siem lyfter bollen över honom in i mål, 3-1. Jublet vet inga gränser nu. Siem springer ut mot hörnet, inhopparen Daley Blind hoppar upp på hans rygg när laget hinner ifatt honom. Jan Vertonghen springer ut och kramar om folk på läktaren.
När slutsignalen ljuder och jublet stiger ännu mer faller Jan Vertonghen ner på knä, greppar sin matchtröja och gråter in i det rödvita tyget. Guldet betyder så mycket för så många, en av de det betyder mest för är “Super-Jan”. Han kom till Ajax akademi åtta år tidigare som 16-åring. Han blev snabbt ett med staden och klubben, en äkta “Ajacied”, en äkta “Amsterdammer”. Han var där under de svåra åren och bevittnade allt. Värst av allt var 2007. Han lånades ut till RKC Waalwijk för att få speltid. I april gjorde han ett av målen när RKC klarade 2-2 hemma mot Ajax. En månad senare åkte RKC ur Eredivisie ändå. Samtidigt som Ajax, efter en gastkramande dramatisk slutomgång, kom på andraplats i tabellen. På samma poäng som PSV, men med ett ynka måls sämre målskillnad. Vertonghen har i efterhand berättat om att han mådde eländigt efter det, han kände att det var hans fel att Ajax gick miste om titeln (och dåvarande tränaren Henk ten Cate ska ha varit vansinnig på honom). Fyra år senare kan “Super-Jan” äntligen glömma det när han sitter på Amsterdam Arenas gräsmatta och gråter medan han omfamnas av André Ooijer och Kenneth Vermeer.
Ajax har spelat bättre matcher, på ännu större scener. Men det finns bara en match jag för alltid minns så starkt så många år senare, bara en match som jag för alltid minns datumet på. 15 maj 2011. Sju års olycka över, tre stjärnor över klubbmärket och Ajax mot en ny tid.
