I couldn't ever bring myself to hate you as I'd like
Vladimir Bystrov lämnar Zenit. Antagligen för gott. Spelaren som återvände 2009 efter en sejour i Spartak Moskva blev aldrig förlåten för sitt tidigare svek och spenderade sin första tid efter återkomsten med att bli utbuad av sina egna fans. Trots det lyckades Bystrov, för det mesta, prestera på en hög nivå och har aldrig gnällt över behandlingen från läktarplats. Framförallt det sistnämnda gjorde det svårt för mig att tycka illa om mittfältaren.
Vladimir Bystrov lämnar Zenit för andra gången i sin karriär. Det står idag klart efter att Bystrov skrivit på för Anzji, säsongen ut. När han lämnade Zenit första gången, i Juni 2005, gjorde han det som Sankt Petersburgs kanske mest avskydda människa. För även om Bystrov hamnat på bänken i Zenit var det ingen supporter som accepterade att han gjorde flytten till Moskva. Än hätskare blev stämningen när Bystrov i intervjuer, i samband med flytten, förklarade att han alltid varit ett Spartak-fan & att han, trots uppväxten i Sankt Petersburg, aldrig haft känslor för någon annan klubb än Moskvas röd-vita.
Bystrovs uppförande mot moderklubben blev inte bättre när han fått på sig Spartaks tröja. 2006 tog Spartak Moskva dubbeln mot Zenit genom att vinna både hemma och bortamatchen. I säsongens första möte i Sankt Petersburg var Bystrov tillbaka mot sin gamla klubb och gjorde allt han kunde för att reta upp hemmafansen. Ständiga filmningar varvades med att han kysste Spartaks klubbmärke (vilket han i efterhand förnekat) och gav fingret åt delar av publiken. Att Spartak vann matchen med 4-1 gjorde inte saken bättre.
I returmötet på Luzjniki förde Bystrov en aningen mer anonym tillvaro. Detta tills matchens sista sekund då han avgjorde med sitt 1-0 mål och firade som att han avgjort en VM-final.
Tre år senare återvände Bystrov till Zenit. Uppgifterna om en potentiell övergång hade börjat läcka ut i media när transferfönstret närmade sig sitt slut. Zenitfansen protesterade högt mot en eventuell comeback. I möten med klubbledningen vädrade man sitt missnöje och gjorde allt i sin makt för att få klubben att tänka om. Men den 27:e Augusti 2009 presenterades Vladimir Bystrov återigen som Zenitspelare. Zenit hade aktiverat Bystrovs utköpsklausul och omedelbart efter att övergången blivit officiell vädjade man till supportrarna att bemöta Bystrov med respekt. Man menade i ett av många försvarstal som publicerades att det var klubben som “slarvat bort” Bystrov i första läget och att spelaren själv inte alls ville lämna Zenit, men att han kände sig tvungen. De här argumenten vägde dock lätt med Bystrovs tidigare uttalanden fortfarande i färskt minne.
Spelaren själv menade att han var beredd på att möta supportrarna för samtal, men något sådant möte blev aldrig av. Från supporterhåll var det dock tydligt - Bystrov var fortfarande en hatad man och han skulle aldrig någonsin accepteras som en Zenitspelare igen. Tre dagar efter att affären var klar gjorde Bystrov sin comeback i bortamatchen mot Khimki. Zenit vann med 4-0 men själva matchen skrevs det inte mycket om dagarna efter. Allt handlade istället om de burop som mötte Bystrov varje gång han rörde bollen. Konstantin Zyrijanov bekräftade t.o.m. i en intervju efter matchen att han dragit sig från att passa Bystrov i slutet av matchen.
- Vi ledde med 4-0 och ingen i laget blev glad av att höra behandlingen han fick. Därför sökte jag andra passningsalternativ, även om han var i bättre lägen.
Bystrov lyckades, trots mottagandet från läktarplats (C:a 2000 Zenitfans fans på bortasektionen) även göra matchens andra mål. Det ledde till en nästan obehaglig tystnad då ingen av de tillresta supportrarna ville jubla åt att Bystrov gjort mål för Zenit igen.
Hans första tid efter återkomsten tillbringades med livvaktsskydd. Bystrov avråddes från att röra sig ensam på Sankt Petersburgs gator och inte heller i Moskva var han på något sätt förlåten. Att flytta från Spartak till Zenit togs inte emot vidare väl bland Spartakfansen.
När landslaget skulle spela VM-kval mot Tyskland anlände spelartruppen till huvudstaden med tåg. När spelarna klev av väntade en stor samling Spartakfans på Bystrov och gjorde sin besvikelse hörd. Ett stort säkerhetspådrag skyddade spelaren och även om stämningen aldrig var speciellt hotfull var det tydligt att Bystrov inte skaffat sig några vänner heller i Moskva, efter klubbytet.
Vladimir Bystrov gjorde dock allt han kunde för att bevisa att han skulle bli en tillgång för Zenit. Under hösten 2009 hade han sin karriärs kanske allra bästa period, vilket ter sig märkligt med tanke på den press han levde under, både på och utanför planen. Bystrov gjorde mål i sex av sina sju första matcher efter återkomsten och var den kanske enskilt största anledningen till att Zenit tillslut säkrade en tredjeplats i ligan. (vilket på den tiden innebar kval till Champions League)
Trots att han hela tiden pressades från journalister om hur han egentligen kände för fansens glåpord och burop (som inte avtog, trots alla mål) svarade Bystrov lugnt och sansat: “Det är ingenting som jag kan göra något åt”.
Övriga spelare i truppen vädjade i intervjuer till fansen att sluta med buropen. Mateja Kezman, som kom till Zenit i samma veva som Bystrov, blev snabbt en favorit hos supportrarna och uppmanade dem att acceptera faktumet att Bystrov nu var tillbaka.
- Jag är en supporter själv och jag förstår verkligen fansens ilska. Men jag ser Vladimir på träningarna varje dag, jag vet att han brinner för den här klubben. När vi hade vunnit mot Kuban senast, då gick han omkring i omklädningsrummet och sjöng olika Zenitramsor. Han vet att han gjorde ett misstag som skrev på för Spartak, men det är dags för alla att lägga den tiden bakom sig.
Kezmans uppmaning, och Zenits fina höstsäsong till trots - få supportrar hade det i sig att förlåta Bystrov. Även om det nu visserligen jublades från några sektioner på Petrovskij när Bystrovs namn ropades upp var det fortfarande buropen och det faktum att många avstod från att ens fira ett mål som Bystrov gjort, som gav störst rubriker.
När Zenit skulle ta emot sina bronsmedaljer för tredjeplatsen i ligan 2009, bjöd klubben in hundratalet supportrar till evenemanget. När delar av supporterskaran började sjunga ramsor som “Judas-Bystrov” etc. valde dåvarande lagkaptenen, Ivica Krizanac, efter en kortare diskussion att vandra av scenen där prisceremonin hölls. Tillsammans med resten av spelartruppen.
***
Attityden mot Bystrov har lugnat sig de senaste åren till den grad att fansen inte längre buar när han har bollen. Rykten säger att det är klubben som “förhandlat” fram ett avtal med de mest framstående supportergrupperna för att få ett slut på nidramsorna och buropen. Men när Bystrov ådrog sig en korsbandsskada i Mars 2011 gjorde fansen det tydligt att man aldrig kommer förlåta Bystrov för vad han gjort. I matchen efteråt hängdes en banderoll upp som tackade Anzjispelaren som tacklat Bystrov och orsakat knäskadan - för vad han gjort.
Trots all skit som Bystrov fått utstå har han valt att hålla tyst. Han har inte yttrat ett negativt ord om fansen och han har aldrig låtit behandlingen påverka hans prestationer på plan. Snarare tvärtom. Efter knäskadan som han ådrog sig har han mer och mer blivit reducerad till en bänkspelare. Något som kan tyckas märkligt då han har egenskaper i form av sin snabbhet och löpvillighet som få andra spelare i truppen besitter. Under fjolårssäsongen var han en av Zenits bättre spelare de gånger han fick chansen men det har varit tydligt att han inte dragit jämt med Luciano Spalletti de senaste säsongerna. Spalletti har ofta fått frågan om varför han inte spelar med Bystrov och italienaren har alltid svarat lite svävande om “skador”, “form” etc. Samtidigt har Spallettis landsman, Fabio Capello, ofta valt att starta Bystrov i landslaget, vilket gett skäl till diskussionen om Bystrov och Spallettis relation. Nu verkar den vara så körd i botten att Bystrov känner sig tvungen att flytta till Anzji under våren för att få speltid och rädda en plats i Rysslands VM-trupp.
Anzji kommer att få en spelare som definitivt höjer nivån på laget. En spelare som är på tok för bra att harva runt i ligans bottenträsk. Att Zenit inte säljer Bystrov, utan enbart lånar ut honom, beror enligt uppgifter på att man mycket väl kan tänka sig att ta tillbaka honom till sommaren, ifall Spalletti inte skulle bli kvar som tränare.
De flesta Zenitfansen gläds åt att Bystrov nu lämnar klubben. Under hans tid har bråk mellan supportrar och splittringar bland fansen varit återkommande händelser. Många av de aktivaste fansen har aldrig accepterat Bystrov, även om det gått snart 10 år sedan han först lämnade klubben för Spartak Moskva, medans andra valt att åtminstone sluta bua ut honom med tanke på att han ändå presterat på planen.
Personligen har jag aldrig känt den avskyn för Bystrov som många andra gör. Det grundar sig naturligtvis i att jag inte följde Zenit lika passionerat 2005 som jag gör idag, eller som när Bystrov återvände till klubben. Jag skulle ha honom långt ner på listan över mina favoriter i dagens spelartrupp och det skulle aldrig falla mig in att köpa en matchtröja med hans namn.
Men en del av mig har ändå alltid haft respekt för fotbollsspelaren Vladimir Bystrov. Bara det faktum att han valde att hålla käften och fokusera på fotbollen, trots allt han fick utstå, är imponerande.
2010 var Bystrov ordinarie i det lag som vann ligan och kommande säsong kämpade han sig tillbaka från en svår knäskada och fick vara med och säkra ligatiteln även 2011/2012. Med Igor Denisov, Alexej Ionov & Roman Sjirokovs uppträdanden i Zenittröjan till följd av missnöje mot fansen och klubben i färskt minne, blir Bystrovs agerande allt mer beundransvärt. Även om det finns en chans (risk?) att han återvänder till klubben nu i sommar talar det mesta för att Bystrovs Zenitkarriär tar slut i Januari 2014.
