Kokorins utlåning till Sotji - vinterns stora samtalsämne i Ryssland
Aleksandr Kokorins historia behövde inte en twist till, men den kom ändå. Efter ett drygt år i häkte och fängelse så återvände Kokorin i höstas till Zenit i tron om att han återigen var en del av laget. Och med tanke på vad klubben själva sagt om anfallaren så hade han ingen anledning att tro något annat. Men i Januari hände någonting som vi knappast lär få en officiell förklaring på, men som man inte ens behöver vara särskilt konspiratorisk för att förstå.
Ända sedan Aleksandr Kokorin (och Pavel Mamajev) häktades i slutet av 2018 har Zenits officiella ståndpunkt varit att man "väntar på Kokorin" och att "han fortfarande är en Zenitspelare" när han är fri igen. Den här ståndpunkten bekräftades efter att Kokorin dömts till fängelse i Maj 2019 och inget hade förändrats när anfallaren senare släpptes i September samma år. Zenit försökte t.o.m. få Kokorin spelklar under höstsäsongen men den officiella versionen då hette att ligan inte ville acceptera några nya övergångar efter att transferfönstret var stängt. Just då var det ingen som reagerade, speciellt inte eftersom att Zenits tränare Sergej Semak och ordförande Alexander Medvedev tydligt poängterade att Kokorin var en del av lagets planer för resten av säsongen och Semak gick så långt som att påstå att man verkligen behövde Kokorin för att kunna slåss om ligatiteln. Kokorin höll igång med resten av laget under höstsäsongen och spelade ett par träningsmatcher för Zenits andralag. När förstalaget drog på sitt första träningsläger efter nyår så fanns Kokorin med på planet till Qatar och spelade t.o.m. i den första träningsmatchen mot ett lokalt lag där han dessutom mäktade med ett hattrick. Formen verkade vara helt OK trots nästan 18 månader utan professionell fotboll och även om man kan diskutera det moraliska i att ta tillbaka Kokorin så såg det för bara en månad sen ut som att Zenit skulle få en rätt bra förstärkning till offensiven under vårsäsongen.
Men därefter ändrades allt, och även om vi aldrig lär få höra den officiella versionen om varför Zenit helt plötsligt inte ville ha kvar Kokorin så finns det gott om spekulationer. Ryktena om att Zenit skulle låna ut Kokorin kom överraskande, och spelaren själv hälsade via sin agent att han inte var ett dugg sugen på att lämna klubben. Och varför skulle han vara det? Fram till dess hade Kokorin inte fått några andra signaler än att han var tänkt att konkurrera om en startplats under våren. Men uppgifterna om en flytt till Sotji blev allt hetare och klubben gick själva ut med att man hade en överenskommelse med Zenit om ett halvårslån för Kokorin. Spelaren själv ville tacka nej men fick då beskedet från Zenit att antingen blir det Sotji, eller så blir det spel i Division 2 med Zenits andralag och den 17:e februari valde Kokorin det minst dåliga alternativet och bekräftade sin flytt.
Så, varför denna plötsliga svängning i Zenits förhållande till Kokorin? När Kokorin och Mamajev greps för bl.a. misshandel i Oktober 2018 så trodde nog de flesta att spelarna skulle slippa undan med lite böter och en halvhjärtad ursäkt för sitt beteende. Det brukar gå till så när rika idrottsmän ställt till det för sig. Men det visade sig tidigt att det här inte skulle fungera som vanligt och t.o.m. det ryska fotbollsförbundet var ute och menade att ett fängelsestraff på fem år för "huliganism" inte alls skulle vara orimligt. Anledningen till varför det ryska rättssystemet helt plötsligt fungerade som det borde? Chauffören som de misshandlade så grovt att han utöver en mängd frakturer även fick hjärnskador hade i flera år arbetat åt en högt uppsatt FSB-chef och sågs som en personlig vän till både honom och hans fru, Olga Usjakova, som är en av Rysslands kändaste tv-profiler. Kokorin och Mamajev passade också på att förolämpa Usjakova verbalt under kvällen vilket knappast var till deras fördel...
Det andra offret var av koreansk härkomst och förutom de rasistiska orden som spelarna vräkt över honom så avslutade Kokorin förnedringen med att dra en stol i huvudet på mannen. Normalt sett hade det här viftats bort som "en dum fyllegrej" men den här gången var offret bara några dagar ifrån att föräras med förtjänstorden ifrån Vladimir Putin för sina insatser inom den ryska industrin. Med den bakgrunden fanns det inte en chans att två fotbollsspelare, hur mycket pengar de än hade, skulle få någon gräddfil i kommande rättegång och efter att ha suttit häktade i nästan ett år så dömdes Kokorin och Mamajev till 1,5 års fängelse. Eftersom att de spenderat så lång tid i häktet skulle man bara sitta ett halvår i fängelse, men Kokorin släpptes villkorligt efter fyra månader.
Allt verkade dock gå tillbaka till det normala när Kokorin kom ut ur fängelset och återvände till Sankt Petersburg, men vissa saker kommer inte glömmas bort i första hand och från, om inte högsta så åtminstone, hög rysk ort så har Kokorin och Mamajevs våldsturné i Oktober 2018 inte glömts. När Zenit helt plötsligt meddelade att Kokorin skulle lånas ut kom det utan någon vettig förklaring. Tränaren Sergej Semak som i över ett år pratat om hur mycket han ville ha tillbaka Kokorin såg helt plötsligt ingen plats för anfallaren i truppen och ordföranden Alexander Medvedev som tidigare skrattat bort förslag om en utlåning menade nu att det här var det bästa för alla parter.
Zenit ägs som bekant av Gazprom, vars VD Alexej Miller är nära vän med president Vladimir Putin. Och då Kokorin och Mamajevs misshandel påverkade människor i Putins absoluta närhet så är det ingen skräll att spelarna kommer att få det svårt för att inte säga omöjligt att nå upp till samma status som tidigare. Även om man från regeringshåll inte kan gå in och stänga av Kokorin från spel i ligan så kan man göra livet svårt för honom ändå. Alexej Miller vet att inte ens han har något att säga till om ifall presidenten berättar för honom att Aleksandr Kokorin inte kan spela för Zenit eller ett annat ryskt topplag, så då är det lika bra att skeppa iväg honom till bottenlaget Sotji som är i skrikande behov av förstärkning och som passande nog ägs av en annan av Putins nära vänner, Boris Rotenberg. Kokorin hade anbud från ligor runt om i Europa, bl.a. Feyenoord, men nu var det Sotji eller Division 2-fotboll i Zenits andralag som gällde och av två dåliga alternativ "valde" Kokorin att åtminstone spela kvar i högsta ligan.
Några stora pengar kommer han inte att tjäna. Under våren spelar Kokorin på ett amatörkontrakt som ger några tusenlappar i månaden och när hans kontrakt med Zenit löper ut till sommaren kommer han inte direkt att vara i en position att förhandla fram ett nytt guldkantat avtal, hur många mål han än gör under vårsäsongen.
Vad som väntar Kokorin i framtiden är svårt att säga just nu. Men att han kommer att spela för Zenit eller någon annan toppklubb i Ryssland igen känns i alla fall i dagsläget som väldigt avlägset. En mer tillbakadragen tillvaro i någon av ligans bottenklubbar, långt ifrån rampljuset och pengarna låter mer rimligt och med tanke på den situation som han (och Mamajev) försatte sig i den där Oktobernatten 2018 så ska Kokorin nog mest vara glad att han fått återgå till ett någolunda normalt liv igen.
Att tycka synd om Aleksandr Kokorin är snudd på omöjligt. Och ekonomiskt kommer det knappast att gå någon nöd på honom med tanke på pengarna han tjänat tidigare i sin karriär. Det fanns många som var duktigt trötta på honom långt innan han greps för misshandel och att Zenit borde skickat iväg honom redan 2016 när han och Mamajev "firade" ett fiaskoartat EM med att köpa champange för ett par miljoner i Monaco. Lik förbannat så har han sonat sitt straff, och man kan förstå maktlösheten hos Zenit (inte särskilt synd om dem heller, eftersom att man oftast får det mesta med sig i Ryssland) när en spelare man trots allt investerat en massa tid och pengar i inte längre får användas och att tro att Zenit hade någonting med utlåningen till Sotji att göra är bara att glömma.
Zenit kommer med all sannolikhet att vinna ligan i vår ändå, men Aleksandr Kokorin kommer inte att få fira den titeln. Det är tveksamt om han någonsin kommer att tillåtas stå i rampljuset igen.
