Sarajevo, tur och retur
Det här är berättelsen om en blivande vinröd klubbikon.
Ahmad Kallasi föddes 1990 i Syrien. I landets största stad, Aleppo, för att vara exakt. I den antika metropolen skulle Ahmad ta sina första stapplande steg. Med åren som gick grodde ett intresse för fotboll och drömmen att en gång i framtiden spela för en storklubb och representera sitt land växte fram. En dröm som de flesta av oss kan identifiera sig med. Vägen till elitfotbollen skulle för Ahmads del vara spikrak. I en tidig ålder snappades han upp av Syriens och Aleppos storklubb Al-Ittihad samtidigt som ungdomslandslaget knackade på dörren.
Redan som 18-åring skulle Ahmad bli uppflyttad till Al-Ittihads A-lag. Men innan dess hade han redan representerat Syrien i U-17 VM som spelades i Sydkorea. Ett kämpande landslag nådde åttondelen innan det tog stopp mot stornationen England. På hemmaplan staplades framgångarna upp. 2010 vann Al-Ittihad AFC Cup och året efter den inhemska ligacupen. Även om Kallasi representerade sitt land på U-20 och senare även U-23 nivå så blev han A-landslagsman för Örnarna redan 2008, som tonåring. Ahmad spelade i tre stora turneringar för ungdomslandslagen och förhoppningen var att han skulle leda A-laget till ett stort mästerskap i framtiden.
Nästa steg i fotbollskarriären blev något oväntat en utlåning till Al-Shorta i Damaskus. Al-Shorta hade vunnit ligan 2012 och floppade året efter, varpå de valde att satsa stort för att ta tillbaka guldet, inför säsongen 2013/14 togs Kallasi in för att säkra upp högerkanten. Under säsongen skulle högerbacken visa upp en ny sida - som målskytt. Fyra mål blev det, i jämförelse med tre mål på fem säsonger i Al-Ittihad.
Under tiden i Aleppo påverkades fotbollen av yttre omständigheter. Säsongen 2010/11 fick avslutas i förtid och följande säsonger spelades inte fotboll över hela Syriens territorium. Efter ett tag blev Damaskus hemmaplan för alla lag i landet. Situationen blev ohållbar för många spelare och Ahmad valde att ta den korta resan till Irak för att representera Naft Maysan som spelar i högsta ligan. Endast en kort period spenderades i Irak innan flyttlasset bar till Europa och Sarajevo.
I Bosnien och Hercegovina välkomnades Ahmad Kallasi med öppna armar. Spelare från främmande länder brukar bli publikfavoriter innan de ens gjort debut och Ahmad hade även ett hyfsat CV att visa upp. Efter en trevande start där chanserna uteblev lyckades han slå sig in i A-laget. Det skulle inte dröja länge innan första framgången kom; debutsäsongen 2014/15 kröntes med ett ligaguld.
Kommande säsong var däremot mindre lyckad för hela FK Sarajevo, men Kallasi trummade på i vanlig ordning. Våren 2016 skulle han göra sitt första mål för landslaget i en VM-kvalmatch mot Kambodja. När säsongen 2015/16 närmade sig sitt slut började det ryktas om att Ahmad skulle lämna huvudstaden. Han placerades i klubbar från Bosnien och Hercegovina, men även i andra europeiska länder. Överraskningen och chocken kom när ledningen i FK Sarajevo valde att släppa spelaren på free transfer, trots att ett år återstod av kontraktet, och ingen anledning gavs till detta agerande. Fansen var minst sagt missnöjda med beslutet.
Under augusti månad rätades däremot en del frågetecken ut. På sin officiella Facebook-sida gick Ahmad ut med ett simpelt meddelande. En bild på Al-Ittihads spelare lades upp med texten Home Sweet Home. Trots att ingen fotboll har spelats i Aleppo på flera år har en viss optimism väckts och förhoppningsvis kommer Syriens högsta liga kommande säsong att spelas i fler städer än bara Damaskus.
För Ahmads del har nog karriären inte blivit vad han en gång i tiden drömt om. Istället för att längta ut till Europa och dess storklubbar fick han längta hem till Syrien och sin barndomsklubb. Under sin korta sejour i Sarajevo, som varade i två år, blev han känd som en stabil högerback som kunde springa upp och ned matcherna igenom och som aldrig gav upp. Detta är förmodligen de egenskaperna som uppskattas mest av de vinröda fansen.
Tiden i Sarajevo kännetecknades för Ahmads del av flera evenemang utanför fotbollsplanen. Spelaren träffade supportrar, hjälpte diverse humanitära organisationer och arbetade även för välgörande ändamål. Här och var kan man även se tröjor med nummer 55 på ryggen i huvudstaden. Dessa aktioner har uppskattats av många och ingen har haft något negativt att säga om Ahmads två år i Sarajevo, ett fullblodsproffs som kanske förtjänade ett annat öde men som aldrig klagade eller gav upp.
Även om jag valde att berätta om Ahmad Kallasi idag, en spelare som nästan uppnått legendstatus på Kosevo, så kommer förmodligen fler kapitel att skrivas om honom i framtiden då hans karriär är långt ifrån över. I FK Sarajevo ser man flera spelare komma och gå, men få av dessa lämnar ett så stort avtryck som Ahmad gjorde under en så kort period.
Vi önskar honom lycka till i den fortsatta karriären.
