Ionov gör bara sig själv till åtlöje
Dagens stora samtalsämne i rysk fotboll är Alexej Ionovs beteende efter sitt ledningsmål i gårdagens match mot Zenit. Huvudpersonen själv har inte uttalat sig ännu men gårdagens målgest tyder på att Ionov fortfarande lever i tron om att han minsann inte gjort något fel.
För er som inte har hängt med i rapporteringen kring Alexej Ionov så kan jag dra den lite snabbt. Den unge mittfältaren slog igenom i början av 2010 och spelade till sig en plats i det ryska landslaget. Därefter drabbades han av storhetsvansinne och under 2011 så misskötte han sig till den grad att Zenit tillslut valde att sparka ut honom. Det började redan under våren 2011 då han saknades vid flertalet träningar och under sommaren så skickades han ner för att träna och spela med U21-laget. Under hösten hamnade han ännu längre från startelvan och spenderade mer tid på stadens krogar och nattklubbar än vad han gjorde på träningsplanen. När Ionov sen greps för rattfylla i Oktober så fick klubben nog och valde att sälja honom till Kuban. Ionov gjorde en del märkliga uttalanden där han mer eller mindre avskrev sig all skuld för det som hänt och ansåg att det var Zenit som hade gjort fel.
Att Ionov gjorde en av sina bättre matcher i karriären på Petrovskij igår är givetvis ingen slump. Han såg det som en chans att bevisa att Zenit gjorde fel som släppte honom. Att han vill slå en straff och gärna göra mål på sin gamla klubb är inte heller problemet. Men att han väljer att fira målet på ett respektlöst sätt framför Zenits bänk visar på att hissen inte går hela vägen upp. Han tänker inte på att han får hela klubben, med spelare och fans, emot sig i framtiden. Han tänker inte på att det faktiskt finns en möjlighet att han en gång i framtiden återvänder till Zenit då en sådan klausul finns inskriven i avtalet med Kuban. Och han verkar fortfarande leva i tron om att Zenit gjorde sig av med honom på sportsliga grunder, och inget annat.
Ionovs målgest kan inte ses som något annat än ett hån mot Luciano Spalletti och hans tränarstab. Samma Spalletti som gav Ionov chansen i a-laget, vilket ledde till en landslagsplats. Samma Spalletti som trots alla missade träningar och sena utekvällar gav Ionov nya chanser gång på gång, och som antagligen fick ta ganska tuffa debatter med de mer rutinerade spelarna i laget om varför han gav en sån person som Ionov nya chanser.
Igår levde Ionov upp till alla fördomar som finns kring honom. En person med hyfsat grepp om verkligheten hade naturligtvis bett sina forna lagkamrater om ursäkt redan innan gårdagens match. Men Alexej Ionov har under en lång tid visat att han lever på en helt annan planet än oss andra. Och tyvärr, för hans del, så tyder allt på att han blir ännu en spelare som läggs till högen "tänk vad han kunde ha blivit om inte..."