Zenitbloggen: Skrämmande bild av fotbollen i östeuropa
Det internationella spelarfacket, FIFPro, levererade tidigare i år en skrämmande rapport angående förhållandena för spelarna i de östeuropeiska länderna. En 178 sidor lång rapport beskriver allt från läggmatcher till löner som inte betalas ut i tid, men framförallt en rädsla över att våga tala om problemen.
FIFPro intervjuade över 3000 spelare i olika europeiska klubbar. 10% av dem svarade att de någon gång fått ett erbjudande eller en förfrågan om läggmatcher. Dessutom var det en skrämmande hög siffra av just de som fått erbjudanden om läggmatcher som inte fått ut sin lön i tid.
Bland spelarna tillhörandes klubbar i östeuropa så visade det sig att i en startelva så var det i genomsnitt nio av elva spelare som inte fick ut sin lön i tid, och tre av elva spelare hade någon gång fått erbjudanden om läggmatcher.
FIFPro hoppas med dessa avslöjanden kunna påbörja en upprensning av läggmatcher och försenade löner i regionen, men precis som James Appell på "The Football Rambler" skriver, så är det mer oroande att ingen av spelarna vågar tala offentligt om de här händelserna.
I Ryssland är problemen inte lika omfattande. Även om många spelare säger sig ha hört historier om läggmatcher så är det inte särskilt många som säger sig ha upplevt det själva. Men debatten kring uppgjorda matcher är ett hett ämne i Ryssland och diskuteras frekvent i media och på nätet. Vissa bedömmare uppskattar att hela 40% av matcherna i de lägre divisionerna vara uppgjorda på förhand. En skrämmande hög siffra, men ingenting i rapporten från FIFPro tydde på att den skulle vara så hög.
Flera ryska klubbar har haft stora ekonomiska problem de senaste åren. 2010 så gick Saturn i konkurs (under en del mystiska omständigheter) och 2011 gjorde Zhemchuzhina Sochi detsamma. Senare under året så var Amkar, Tomsk och Nizhny Novgorod väldigt nära att gå samma öde till mötes. Dessutom har Volga officiellt gått ut med att de har problem med att betala ut lönerna i tid och Baltika Kaliningrad har förbjudits att värva spelare p.g.a sin dåliga ekonomi.
15% av spelarna i ryska klubbar säger att de inte får ut sin lön i tid. En hög siffra, men överlägset lägst av länderna av de gamla Sovjetländerna.
Även om siffran över uteblivna löneutbetalningar förhållandevis är ganska låg så misstänks det vara ett stort mörkertal. Spelare sägs vara rädda för att prata i media om alla de problem man upplever. I början av 2011 så lämnade Nikola Nikezic sin klubb, Kuban, efter att ha rivit kontraktet. Nikezic berättade efteråt i media om hur han först vägrade riva sitt kontrakt. Men när klubbledningen började hota honom och när serben sen blev misshandlad av två män så vågade han inget annat. Kuban har förnekat de här uppgifterna och historien har mer eller mindre försvunnit ur rampljuset.
En annan spelare som fick uppleva våldet var Krasnodars, Spartak Gogniev. I en reservlagsmatch mot Terek så blev Gogniev utvisad och efter ha lämnat planen så attackerades han utav Tereksupportrar och polismän/ordningsvakter som var närvarande under matchen. Resultatet blev en hjärnskakning, brutna revben och brutet näsben för Gogniev. Utredningen kring händelserna pågår fortfarande.
Av de 177 spelarna som intervjuades i Ryssland så vågade inte en enda ställa upp med sitt namn, inte ens i FIFPros register. I rapporten står det att "Många av spelarna berättade sina historier med rädsla och med tårar i ögonen".
Kanske är det just rädslan att utsättas för våld och hot som gör att Spartak Gogniev fortfarande inte uttalat sig i media kring det som hände honom. Antagligen är det också anledningen till varför varken Lokomotiv Moskva eller Jurij Krasnotjan uttalat sig kring hans märkliga avgång, våren 2011.
Den ryska fotbollen har tagit enorma steg de senaste åren och de större klubbarna i landet sköts lika proffisionellt som vilken storklubb som helst i Europa. Men skillnaden mellan klubbar som exempelvis Zenit och Amkar Perm är enorm, rent ekonomiskt. Även om de spelar i samma serie på pappret så lever de i två helt olika världar. De mindre klubbarna i högstaligan kan omöjligen konkurrera med de största men i sin jakt på att göra just detta så värvar man spelare för pengar man inte har och man försöker ta genvägar gång på gång. Det har straffat sig hårt de senaste åren då flera klubbar tvingats lägga ner sin verksamhet och ännu fler varit nära att gå samma öde till mötes. Antagligen skulle den ryska fotbollen må bra av en rejäl utredning, men frågan är då hur många klubbar som blir kvar?
