Det handlade bara om pengar - aldrig om någon respekt
Efter 331 matcher för den enda klubb han någonsin representerat, är det nu över. Igor Denisov, han som för c:a ett år sedan myntade uttrycket “Det handlar inte om pengar - det handlar om respekt”, visar nu klart och tydligt att det bara handlade om pengar, och inget annat.
Med åren har min naiva tro på att det faktiskt finns fotbollsspelare som på allvar brinner för sina klubbar, börjat ta slut. Visst, Javier Zanetti, Francesco Totti och ett fåtal spelare till har kunnat motbevisa mig men överlag börjar den lilla grupp av spelare som tackar nej till lukrativa avtal i större klubbar, för att försöka vinna med den klubb de älskar, sakta men säkert dö ut. Och egentligen har jag inget problem med det. Ingen av oss “vanliga människor” skulle tacka nej till ett jobb som ger bättre betalt, och det finns i min mening inte heller någon skam i att gå dit där pengarna är störst.
Men fotboll är inget vanligt jobb. På ett vanligt jobb sjunger inte 20000 människor ditt namn. På ett vanligt jobb reser inte 3000 människor flera dygn i en buss för att se dig utföra ditt arbete. Och det är inte många av oss som har sitt jobb att tacka för att vi kan leva ett liv i lyx och glamour.
För nio månader sedan gick Igor Denisov ut i strejk. Enligt honom själv för att han inte längre kunde motivera sig själv att spela matcher för Zenit. Anledningen? Han tjänade för lite pengar. Eller rättare sagt, en annan spelare tjänade för mycket. Igor Denisov hade legat sömnlös i flera nätter enligt egen utsago för att Hulk, brasiliansk landslagman, tjänade dubbelt så mycket som han själv. Visst, vem som helst som följer rysk fotboll förstår att Hulk inte är dubbelt så bra som Igor Denisov, men han är ändå tillräckligt bra för att Zenits klubbledning ansåg att det var värt att betala honom en lön som är marknadsmässigt rimlig för en brasiliansk landslagsanfallare. Och efter brassens vårsäsong i Sankt-Petersburg är det inte längre någon som tvivlar på hur bra han egentligen är.
Igor Denisovs lön var nästan mer än rimlig. Han tjänade årligen €3m + bonusar. I jämförelse är det mer än vad Andrea Pirlo tjänar i Juventus. Denisov har, tack vare sina insatser, fått ett kontrakt av Zenit som gör att han kommer kunna leva ett gott liv tillsammans med sin fru och sina fyra barn, även långt efter att karriären är slut. Men mycket vill ha mer, och idag ansluter sig Igor Denisov till den skaran av spelare som säljer alla sina ideal, sin respekt och klubbkänsla för en fetare lönecheck i en låtsasklubb.
Ryktena spreds redan i måndags kväll. Då hade Denisov och hans agent förhandlat med representanter från Anzji på ett hotell i Moskva. Detta innan Anzji ens kommit med ett bud till Zenit. Denisov struntade fullständigt i sitt kontrakt och visade noll respekt för den klubb som gett honom hans karriär när han tillsammans med agenten förhandlade fram de personliga villkoren med Anzji. Igår kom nyheten att Anzji aktiverat den utköpsklausul som Denisov har i sitt kontrakt med Zenit. €12m betalar “Moskvaklubben” Anzji för att få loss den ryska landslagskaptenen. Och visst, Denisov har all rätt i världen att söka upp ett bättre kontrakt. Men med den bakgrund jag nu tänkte beskriva är hans agerande svårt att acceptera, som Zenitsupporter.
Igor Denisov föddes i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och även om hans ungdomsår spenderades i andra lokala klubbar är det i Zenit han varit sedan 17 års ålder. Under de år han fortfarande talade med rysk media beskrev han sin kärlek för klubben, att han drömde om att vinna Europeiska titlar med sitt favoritlag och att han aldrig någonsin skulle kunna spela för ett annat ryskt lag.
När Denisov stängdes av i fem matcher efter att ha startat ett bråk med Spartak Moskvas tränare, Valerij Karpin, 2010 möttes han i kommande hemmamatch utav ett utsålt Petrovskij där alla supportrar bar tröjor som visade sitt stöd för Denisov.
- Det är tack vare sådana aktioner som jag vill spela fotboll. Jag blev verkligen rörd av att se våra fans stå bakom mig på det här sättet, sa Denisov då.
Under åren i Zenit har han radat upp skandaler, på och utanför planen. Han hamnade i bråk utanför en nattklubb för flera år sedan. Då slet han av sig tröjan och skrek “släng undan vapnet, du och jag, en mot en” till en polisman.
Han slogs i spelartunneln med Dinamo Moskvas mittback, Leonardo Fernandez. Han hamnade i bråk med Zenits hjälptränare (f.d. spelare) Vladislav Radimov under ett träningspass och han vägrade åka med till EM 2008 efter att ha petats ur den ursprungliga truppen av Guus Hiddink.
Trots alla kontroverser har fansen och klubben alltid stått bakom honom. Till och med när Denisov gick ut i strejk i höstas, fanns det någon form av förståelse från läktarplats - även om den hade börjat ta slut. Denisov möttes av spridda burop när han väl gjorde comeback senare under hösten och ett par banderoller som indirekt var riktade mot mittfältaren sårade honom uppenbarligen då han tidigare alltid haft ovillkorligt stöd från läktarplats.
Det ryktades om en flytt till Spartak Moskva i vintras och även om de flesta uppgifterna pekade på att Denisov själv ville till klubben (som är Zenits absolut största rival) blev det inget av i slutändan. Under våren var Denisov sådär bra som han oftast har varit och det födde nånstans hoppet om att allt skulle bli bra i slutändan. Att hans agerande under hösten och vintern bara var en tillfällig kortslutning i hjärnan. Men idag vet vi bättre.
Igor Denisov har visat upp för dem fans som hela tiden stått bakom honom, att det enda som spelar roll i hans värld är pengar. Alla hans ord om att han älskar Zenit, aldrig vill bära en annan tröja och framförallt aldrig vill spela för ett annat ryskt lag, det var bara lögner. Pengar var hela tiden viktigare.
Denisov kommer säga, när han presenteras för Anzji, att han imponeras av klubbens ambitioner, men det är givetvis bara skitsnack. Anzji har aldrig slutat högre upp än Zenit. De har aldrig vunnit en titel. Förutom två cupfinaler har de inte ens varit nära. Man spelar kommande säsong i Europa League och var den gångna säsongen nio poäng ifrån att ens ta sig till Champions Leaguekval. Så länge som Ryssland bara har två platser i Europas finaste turnering är chansen stor att Anzji inte tar sig dit så länge som Denisov fortfarande kan spela på den högsta nivån.
Anzji har ingen tradition, det är en klubb som lever och verkar i Moskva även om man spelar sina hemmamatcher i Dagestan. Det finns ingen lokal förankring och ingen spelare som är där representerar klubben utav någon annan anledning än pengar, så visst, Denisov lär passa bra in. (Såvida han inte går ut i strejk som protest mot Eto’os lön?)
Övergången svider med tanke på varifrån Denisov kommer. Och ännu mer för att man på fullaste allvar trodde på alla hans kärleksförklaringar. Han var inte någon spelare som köpts in från en annan kontinent och sen säger de rätta orden för att bli populär hos fansen. Han var en spelare som föddes i stan och tog sig upp genom ungdomslagen ända till A-laget. Han var den egna produkten som avgjorde Uefacupfinalen 2008 och han var den egna produkten som efter ligaguldet 2010 pratade om sina drömmar att vinna Champions League med sin favoritklubb. Den enda klubb han någonsin representerat. Den enda klubb han kunde tänka sig att representera.
Ska man göra en jämförelse är det lätt att dra paralleller till Steven Gerrard, 2005. Liverpoolikonen som då var ytterst nära att hamna i en annan (på den tiden) nyrik klubb, Chelsea. Gerrard valde dock att stanna, trots att lönen hade varit högre i Chelsea.
Kanske hade reaktionerna mot Denisov blivit mildare ifall det varit Zenit som gått ut och sagt att man vill göra sig av med mittfältaren. Men i vintras stod Zenit emot bud från Spartak Moskva och klubbens högsta chef, Alexej Miller, la i sista stund in sitt veto mot en övergång som tycktes vara klar. Denisov skulle stanna, punkt slut.
Nu har Anzji utnyttjat en klausul i kontraktet som Denisov pratade högt och tydligt om i sin intervju med Sport-Express i höstas. Där förklarade han att vilken klubb som helst kunde köpa loss honom för det redan fastställda priset, €15m.
Att han redan innan budet inkommit, gått bakom ryggen på sin nuvarande klubb och förhandlat fram ett avtal med Anzji, som är värt mer än dubbelt så mycket som vad han får i Zenit, visar bara på vilken typ av person som Igor Denisov är.
Rent marknadsmässigt gör Zenit nog en ganska bra affär. Man får mer än 100 miljoner kronor för en spelare som snart fyller 30 och man blir av med en stor lönepost. Och hade man sett allting på samma sätt som Igor Denisov gör, att pengar är allt, då hade man kanske t.o.m. kunnat vara nöjd över det som inträffar.
Men nej, alla fungerar inte så. Speciellt inte fotbollssupportrar. Igor Denisov var Zenit. Han var mittfältaren som med sin spelstil och sina ord övertygade alla om att Zenit var hans klubb och att ingenting kunde ändra på det faktumet. En plastklubb med en om möjligt större pengakista var dock allt som krävdes.
När Vladimir Bystrov återvände till Zenit efter att först ha lämnat klubben för ärkerivalen, Spartak Moskva, fick han spendera sina kommande sex månader i staden omgiven av säkerhetsvakter.
I omgång fem tar Zenit emot Anzji hemma i Sankt Petersburg. Till dess kanske Denisov ska be bästa kompisen Bystrov om numret till vaktstyrkan, för de kan behövas .
Jag skulle egentligen avsluta texten med att be en av mina f.d. favoritspelare att dra åt helvete. Men såvida han inte fejkar skada eller hinner dra på sig en avstängning är ordet “helvete” nog inte tillräckligt för det som Igor Denisov kommer behöva genomlida i omgång fem, den 19:e Augusti 2013.
Det handlade aldrig om respekt, Igor Denisov, det handlade bara om pengar.
