Det här håller inte längre, Spalletti
Ännu en förlust efter en minst sagt tveksam insats i Europaspelet. Det kom inte som en överraskning för någon som följer Zenit, men det är inte heller acceptabelt att säsong efter säsong, prestera så dåligt när man spenderat så mycket pengar på att utveckla och förbättra spelartruppen. Luciano Spalletti kan uppenbarligen inte ta det här laget längre, och då han även verkar ha tappat kontrollen över omklädningsrummet finns ingen annan utväg än att ersätta honom i sommar.
En förlust mot Borussia Dortmund är naturligtvis ingenting att skämmas för. Och ännu mindre ska man dra några förhastade slutsatser om en tränares vara eller icke vara efter en torsk mot ett lag som för mindre än ett år sedan spelade Champions Leaguefinal. Men efter fyra år med Luciano Spalletti vid rodret så kom gårdagens tama insats hemma på Petrovskij inte som en överraskning för någon som har följt Zenit i Champions League & Europa League under italienarens regim. Samma håglösa lag klev ut på planen igår kväll och hamnade snabbt i underläge, precis som man gjorde mot Malaga vid två tillfällen i förra årets gruppspel, mot Milan hemma i fjol samt Porto 2011.
Det är alltså ingen slump att Zenit inleder matcherna i Champions League uselt, utan det händer gång efter gång efter gång.
Vid ett par tillfällen har man lyckats rädda upp situationen, men oftast slutar det med poängtapp mot lag som man egentligen ska besegra.
Igår ställde Zenit upp med en startelva som innehöll fyra ryska landslagsmän. Två belgiska, en brasiliansk, en italiensk och en portugisisk. Att spelarmaterialet inte är bättre än resultaten visar, det kan ingen lura i mig. Zenit har en trupp och en startelva som kanske inte är bättre än Dortmunds, men den är åtminstone klart mycket bättre än att behöva snubbla sig vidare ur gruppspelet på sex poäng och sen bli helt utmanövrerade på hemmaplan mot ett skadeskjutet Borussia Dortmund.
Man ska alltid passa sig för att kräva någons avgång. Men efter fyra år tycker jag att man med gott samvete kan konstatera att Luciano Spalletti inte har vad som krävs för att göra Zenit till ett framgångsrikt lag i Europacupspelet. Visst, han har tagit klubben vidare till slutspel i Champions League vid två tillfällen. Men alla, inklusive Spalletti, förstår att den här säsongens avancemang enbart beror på att man hamnade i en svag grupp och inget annat. Att ta sig vidare på sex poäng i Champions League ska inte gå i normala fall.
Och det är inte bara resultaten som får en att tvivla på att Spalletti är rätt man. Lägger man ihop insatserna från de senaste 13 matcherna i Champions League är det få som är värda att minnas. Segern borta mot Porto i årets gruppspel, visst, men Zenit spelade i nästan 90 minuter med en man mer på planen och sett till hur svaga Porto är den här säsongen vore allt annat än tre poäng i den matchen ett misslyckande.
Taktiken från Spalletti är oftast försiktig och handlar i princip enbart om att Hulk, Danny, Arsjavin eller Sjirokov ska göra något på egen hand som leder till mål eller målchanser. Det finns inget kollektivt anfallsspel när man kliver in i Champions League och de senaste två säsongerna har även försvarsspelet varit ett enda stort haveri. Spalletti har värvat mittbackar för närmare 300 miljoner kronor under sin tid i klubben. Ändå återkommer han allt som oftast till de två som var i Zenit när han tillträdde, Hubocan & Lombaerts. När det finns de som menar att en eventuell värvning av Garay från Benfica skulle lösa försvarsbekymren, skulle jag snarare säga att inte ens Thiago Silva hade presterat bra under nuvarande tränare.
I ligaspelet ser det oftast bättre ut, men då handlar det snarare om att Zenit är så pass överlägset individuellt att försvaret inte testas på samma sätt. Man lånar helt enkelt inte ut bollen så pass ofta att motståndarna kan utnyttja de brister som Spalletti och hans assistenter uppenbarligen inte kan få ordning på. Och sett till den trupp Zenit har i jämförelse med de andra rivalerna på hemmaplan är allt annat än ett ligaguld den här säsongen ett praktfiasko.
Det finns mängder av detaljer i spelet som är värda att ta upp, men jag nöjer mig med den allvarligaste. Ända sedan Igor Denisov bråkade sig bort från klubben har Zenit saknat en aggressivitet på planen som inte minst märks i Champions League. I Denisov hade man både en bollvinnare och en spelfördelare som kunde vinna tillbaka bollen och snabbt sätta igång omställningar som gav Zenit numerära överlägen när man gick till anfall. Axel Witsel & Viktor Fajzulin är inga dåliga defensiva spelare, men deras styrka ligger snarare i att täcka ytor och skära av passningsvägar än att faktiskt vinna tillbaka bollen. Motståndare, oavsett om de heter Borussia Dortmund eller Terek Groznyj, får ofta tid på sig att dra ner på tempot och spela runt bollen inne på Zenits planhalva utan att vara speciellt hotade. Något kollektivt presspel finns ändå inte och från Zenits håll går man mest och väntar på en felpassning eller avslut från motståndaren. Och lyckas de komma till avslut, då hinner man också samla sig innan Zenit tagit sig upp i anfall igen.
Håller man sig kvar vid Denisov är det inget tvivel om att hans kontroversiella slut i Zenit fortfarande spökar i klubben. Spallettis relation med de övriga Sankt Petersburgfödda spelarna har aldrig hämtat sig och det är givetvis ingen slump att Vladimir Bystrov, Alexander Kerzjakov & Vyatjeslav Malafejev, alla har petats vid olika tillfällen. Alexander Anjukov, som förvisso inte är född i staden, men spelat för Zenit i snart åtta år, är en annan spelare som alltid räknats in i den gruppen av spelare som Spalletti uppenbarligen inte drar jämt med .
Roman Sjirokov är den senaste som har hamnat i Spallettis frysbox efter ett bråk mellan de båda och även om Roman Sjirokov antagligen är den mest självupptagne fotbollsspelaren som existerar, vore det naivt att tro att samtliga konflikter enbart är spelarnas fel. Att Spalletti hamnat i onåd med den kärna av spelare som gett klubben tre ligaguld (två under Spallettis tid som tränare) och en Uefacuptitel, borde tas på större allvar från klubbledningen än det faktiskt gör. Ändå har Spalletti fått klubbens fulla förtroende och utrensningen av dessa spelare började med Denisov, fortsatte med Vladimir Bystrov och nästa offer lär bli Roman Sjirokov. Den sistnämnde är det ingen som gråter blod över att han lämnar, men det är en sak ifall man inte kommer överens om ett kontrakt. En helt annan sak när tränaren börjar frysa ut spelare av personliga skäl.
Allt från oförmågan att hitta ett framgångsrikt spel i Europa till konflikter med flera av de egna spelarna är anledning nog för att Luciano Spalletti bör ersättas som huvudtränare nu i sommar. Hans kontrakt går ut 2015 och även om han har en årslön som många avundas, ska en klubb som Zenit ha råd att sparka honom med ett år kvar på kontraktet. Även om det såklart vore hedersvärt av Spalletti att avgå självmant.
Det är klart att det låter absurt att kräva ett tränarbyte när tränaren i fråga har vunnit två ligatitlar på tre säsonger. Är på väg mot en tredje ligatitel nu i vår och tagit klubben till två Champions Leagueslutspel. Men ser man till att Spalletti i princip fått alla spelare han pekat på (två miljarder kronor på spelarköp under fyra år) och fått behålla de han velat behålla - då är resultaten inte tillräckliga. Lägger man då också till att i princip ingen spelare har utvecklats nämnvärt under de senaste två åren och att laget ser helt oorganiserat ut när man kliver in till de största matcherna - då tycker jag att man ganska lätt kan konstatera att Luciano Spalletti har nåt sitt tak när det kommer till Zenit Sankt Petersburg. När han förlängde sitt kontrakt i början av 2012 pratade Spalletti själv om vikten av att utveckla klubbens egna spelare. Sedan dess har ingen tagit steget från ungdomslag till A-lag. Visst är steget väldigt stort att ta i en klubb som har en målsättning att hela tiden vara ett av Europas 16 bästa lag, men de ungdomar som fått chansen går att räkna på en hand.
Spalletti har gjort väldigt mycket bra för klubben, men relationen till spelarna har spårat ur och om han har några idéer att förmedla så är det uppenbart att truppen inte längre lyssnar på dem.
Ett tredje ligaguld till våren skulle göra Spalletti till klubbens mest framgångsrika tränare någonsin, i form av titlar. Det vore en överdrift att kalla det “sluta på topp”, men det skulle ändå göra att Spalletti lämnade med en trofé och något positivt att bli ihågkommen för.
Att han inte kan ta det här laget längre i Europa, det har debacle mot Anderlecht, Basel, Twente, Austria Wien m.fl. bevisat smärtsamt många gånger.
