Dzjuba - ett kontroversiellt kaptensval
Beslutet att utse Artem Dzjuba till ny lagkapten har väckt massvis med ilska hos många Zenitfans. Klubbens oförmåga att fostra egna spelare har tvingat dem att mer eller mindre radera ut kopplingen mellan laget och staden och Dzjuba som ny lagkapten blir säkerligen sista spiken i kistan för många fans.
Zenits kaptensbindel har regelbundet skickats runt i laget de senaste säsongerna. Under Luciano Spallettis stormigaste tid i Sankt Petersburg så avsade sig både Alexander Anjukov och målvakten Vyatjeslav Malafejev ansvaret och efter Spallettis dispyt med Igor Denisov och Alexander Kerzjakov blev det aldrig aktuellt att ge bindeln till någon av "klubbens egna". Danny, Nicolas Lombaerts, Domenico Criscito, Roman Sjirokov, Javi Garcia, Axel Witsel och någon mer som jag säkert har glömt har under perioder burit kaptensbindeln under längre eller kortare perioder och även om det inte har saknats ledarfigurer i laget så har Zenit inte haft en "riktig" lagkapten sedan Danny var frisk.
Nu har Mircea Lucescu beslutat att sätta stopp för det hela och i slutet av Januari offentliggjorde han att Artem Dzjuba blir ny lagkapten. Att säga att nyheten landade bra hos Zenitfans vore en lögn. Några officiella protester som förekom när Dzjuba värvades från Spartak Moskva har inte blivit av den här gången, men kommentarerna på nätet talar sitt tydliga språk. Få, om ens någon, vill se Spartak Moskvaprodukten Artem Dzjuba med kaptensbindeln i Zenit.
Mircea Lucescu visste säkert om hur reaktionerna skulle bli, men han bryr sig inte. Dzjuba är en nyckelspelare i hans lagbygge och enligt Lucescu är det extra viktigt att ha en rysktalande spelare som kapten då "vi inte kan kommunicera med domarna eftersom att de pratar väldigt begränsad engelska".
Den förklaringen lär inte speciellt många supportrar acceptera, faktum är att en betydande majoritet hellre hade sett någon utav de utländska spelarna fortsätta bära kaptensbindeln.
Kopplingen mellan staden och klubben har alltid varit viktig i Zenits fall, och bristen på egenfostrade spelare har upprört många supportrar de senaste åren och många av dem går inte längre på matcherna då de anser att det inte längre går att identifiera sig med laget. I deras ögon har Zenit alltid haft en stomme av spelare från Sankt Petersburg och generationen med Igor Denisov, Andrej Arsjavin & Vyatjeslav Malafejev m.fl. bar laget till både inhemska och europeiska titlar. Men faktum är att det var längesen som Zenit hade en tydlig Sankt Petersburgkoppling i laget.
De som styr klubben visste att det inte räckte med en bra generation egna spelare för att etablera sig i Europatoppen. Därför värvade man Danny, Criscito, Hulk, Witsel, Garay m.fl. för dyra pengar och även om det har gett resultat med sju inhemska titlar de senaste sju säsongerna har någonting gått förlorat.
I dagens trupp är det egentligen ingen "egen" spelare som är nära startelvan, när Alexander Kerzjakov väl spelar känns det mer som välgörenhet från Lucescus sida snarare än att han tror att klubbens bästa målskytt genom tiderna faktiskt ska kunna tillföra något. Zenit har misslyckats med att producera egna talanger och det finns egentligen ingen spelare som kommit upp igenom akademin de senaste tio säsongerna som har blivit något i vare sig Zenit eller någon annan klubb.
Bristen på egenfostrade spelare är så pass stor att Zenit tackade nej till att låna ut den högst begränsade mittfältaren Pavel Mogilevets i vintras då man behövde honom för att klara Uefas krav på antalet egenfostrade spelare i Europa Leaguetruppen.
Med den bakgrunden är det inte konstigt att Zenit tittar utanför stadens gränser efter nyförvärv. Och många fans hade säkert accepterat det mer ifall flera av nyförvärven inte var spelare som man redan avskydde. Köpet av Artem Dzjuba var inte populärt någonstans och inte blev relationen bättre mellan fans och ledning när Dinamoduon, Aleksandr Kokorin och Jurij Zjirkov, värvades in förra vintern. Detta samtidigt som man mer eller mindre slängde ut både Alexander Kerzjakov och Andrej Arsjavin från klubben för att göra plats för nyförvärven. Om de aktionerna från klubbledningen var ett, eller flera, slag i ansiktet på fansen så är utnämnandet av Artem Dzjuba som ny lagkapten säkert spiken i kistan för flera av dem. Kopplingen mellan Zenit och staden Sankt Petersburg är mer eller mindre utraderad och i dagsläget finns det inga tecken på att akademin ska få fram en ny generation spelare som går upp i A-laget.
Mircea Lucescus föregångare, Spalletti och Villas-Boas, fick mycket skit för att de inte gav de yngre spelarna några chanser. Men med facit i hand är det svårt att vara speciellt upprörd. För spelarna som då lyftes fram av supportrar som potentiella startspelare i framtiden lyckades varken slå sig in i Zenit eller hos andra lag.
Aleksej Jevsejev & Jegor Baburin fick båda chanser att träna och spela med A-laget men återfinns nu bägge två i Zenits andralag. Dzjamaldin Khodzjanijazov platsar inte ens i danska Århus, Ramil Sjejdajev som benämndes som rysk fotbolls nästa stjärna har i år mäktat med 10 minuters a-lagsfotboll i Trabzonspor och Aleksej Gasilin som en gång i tiden på fullt allvar sågs som en "ny Hulk" har som bäst blivit ordinarie i Schalkes andralag i tyska fjärdedivisionen.
Att Mircea Lucescu inte spenderat speciellt mycket tid på akademispelarna är därför ingen skräll. Det produceras helt enkelt inte tillräckligt bra spelare och när han då väljer Artem Dzjuba som ny kapten är det för att det egentligen inte finns några andra, rimliga, alternativ ifall han vill ha en rysktalande spelare med bindeln. Jurij Lodigin är för ojämn och ingen vet ifall han ens kommer vara förstamålvakt när säsongen startar igen om c:a en månad. Igor Smolnikov är inget kaptensämne och Oleg Sjatov har varit skadad för mycket den här säsongen för att han ska vara påtänkt. Artem Dzjuba är populär i truppen, ordinarie och rysktalande. Att han har en lång historia i värsta rivalen Spartak Moskva spelar ingen roll, och beslutet att utse honom som ny lagkapten ligger bara i linje med alla andra beslut som tagits i klubben de senaste åren.
