En utav de största tar farväl
1-1 matchen mot Lokomotiv Moskva i söndags var inte bara Zenits adjö till titelstriden utan framförallt, Vyatjeslav Malafejevs farväl till sin hemmapublik. I 17 år har han representerat Zenit Sankt Petersburg och när karriären officiellt tar slut på lördag är det slutet på en av de mest framgångsrika karriärerna i Zenits historia.
Född och uppvuxen i Sankt Petersburg (då, Leningrad) fick Malafejev sin fotbollsutbildning i klubbens akademi. Därifrån tog han sig hela vägen upp i A-laget och 1999 skrev han på kontraktet som gjorde honom till förstalagsspelare. 2001 blev Malafejev förstamålvakt och bortsett från någon skada och ett par formdippar så var det en position han höll fast vid i närmare 12 raka säsonger.
Malafejev var målvakten som var med och vann titlar med Zenit redan innan klubben skulle bli en maktfaktor i rysk fotboll. 1999, hans första år i A-laget, såg han på från bänken när Zenit säkrade sin första ryska titel någonsin genom att vinna cupfinalen mot Dinamo med 3-1. Två år senare blev han lagets förstaval i målet och 2007 var han med och säkrade klubbens första ryska ligatitel, för att ungefär ett halvår senare vara en av nyckelspelarna i det lag som tog hem Uefa Cupen och senare även den Europeiska supercupen. Därefter följde ytterligare två cuptitlar och tre ligatitlar innan Malafejev nu alltså väljer att lägga handskarna på hyllan.
Det var inget oväntat besked. Malafejev har i närmare ett år dragits med en ryggskada som vägrat ge med sig och även om han har kunnat träna på hyfsat under våren har han aldrig varit nära spel och sällan ens funnits med på bänken. Enda gången sen vinteruppehållet som han funnits med i en matchtrupp var just i matchen mot Lokomotiv då han enligt egen utsago hade fått hoppa in i slutminuterna ifall matchen var avgjord.
- Vi hade kommit överens om det, att ifall vi ledde med 2-3 mål skulle jag komma in men dessvärre gick matchen som den gick. Men jag startade min karriär med ett oavgjort resultat så det kanske var meningen att den skulle sluta med ett oavgjort också, sa målvakten till Zenits hemsida efter matchen.
Malafejev var knappast den bästa eller mest pålitliga målvakten under de tidiga åren av sin karriär. Att han stundtals hamnade utanför laget berodde inte bara på skador utan mest på de tavlor han kunde bjuda på i match efter match. Inte ens under guldåret 2007 var han särskilt stabil, utan det var först kommande säsong då han flera gånger om räddade Zenit i Uefa Cupen som han fick sitt stora genombrott. Malafejev var så bra under våren 2008 att många ville se honom vakta målet för Ryssland i EM samma år men i slutändan fick Igor Akinfejev den platsen och Ryssland tog hem ett brons i turneringen.
Malafejev fortsatte att blanda och ge de kommande åren men när Luciano Spalletti kom till Sankt Petersburg och ryktena om en ny målvakt började ta fart, då blev det helt plötsligt en förändring i Malafejevs spel. Den målvakt som tidigare kunde kasta in ett par, tre mål per säsong förvandlades till landets kanske mest stabila. 2010 samt 2011/2012 var Malafejev den kanske enskilt jämnaste och viktigaste spelaren i det Zenit lag som vann dubbla ligaguld och hösten 2011 tog han i princip på egen hand Zenit till sitt första slutspel i Champions League genom en helt sinnessjuk match i Porto. Zenit kom till Portugal och behövde en poäng för att gå vidare, man skapade inte en målchans värd namnet medans Porto öste på i 90 minuter - men Malafejev stod i vägen gång efter gång i en av de bästa matcherna jag har sett en målvakt göra i den turneringen.
Att Malafejev blev en bättre målvakt med åren kanske inte är så konstigt. Men med tanke på vad som hände honom i början av 2011 är det smått ofattbart. På morgonen av samma datum som Zenit skulle spela åttondelsfinal i Europa League hemma mot Twente så kraschade en kvinna sin bil på en av Sankt Petersburgs gator. I bilen satt Marina Malafejev, fru till Zenits målvakt. Marinas liv gick inte att rädda och efter sig lämnade hon sin make och deras två barn. Vyatjeslav Malafejev spelade givetvis inte matchen mot Twente, men i ligamatchen efterföljande helg var han tillbaka. Han har sällan uttalat sig om vad han och barnen fick gå igenom efter dödsfallet, mer än att han inte hade något annat val än att gå vidare - om inte annat så för sina barns skull. På något sätt lyckades Malafejev inte bara hålla fokus på fotbollen utan också leverera sin bästa säsong i karriären, bara månader efter att hans fru hade gått bort.
Säsongen 2011/2012 var så pass bra att dåvarande förbundskaptenen, Dick Advocaat, som tidigare petat Malafejev i Zenit - inte hade något annat val än att ge honom förstaplatsen i sommarens EM. Ryssland åkte ur gruppspelet, men Malafejev hade bevisat sig vara landets bästa målvakt. Efter turneringen gick han ut med att han 33 års ålder lägger av i landslaget för att spendera mer tid med sina barn.
Malafejevs sista år i Zenit var fyllda av skador. Sommaren 2013 hämtades Jurij Lodigin in och tog förstaplatsen i början av säsongen när Malafejev inte var i speldugligt skick och gjorde det så pass bra att det inte fanns någon anledning till byte. När André Villas-Boas kom in satsade han till en början också på Lodigin, men i den avslutande matchen 2014 fick Malafejev chansen men skadade sig oturligt nog efter bara 17 minuter och fick aldrig bevisa sig själv för sin nya tränare. Utöver ett par cupmatcher blev det även spel i de två avslutande ligamatcherna i fjol medans det inte blev en endaste a-lagsminut den här säsongen p.g.a. skada.
Att beskedet om att lägga handskarna på hyllan skulle komma i vår hade nog alla räknat med. Men att Vyatjeslav Malafejev skulle ha glömts bort i Sankt Petersburg efter några säsonger på bänken var inte möjligt. Hyllningsscenerna efter matchen mot Lokomotiv var fantastiska med en hel arena som stannade kvar och hyllade stadens son långt efter slutsignalen. Malafejev var något så unikt som en spelare som under sin 17 år långa karriär endast representerade en klubb. Det saknades inte anbud från annat håll, speciellt inte efter att han tappade sin plats till Jurij Lodigin, men en flytt fanns aldrig på kartan. Den 21:a Maj 2016 lägger han av för gott, och han gör det som klubbens titelmässigt framgångsrikaste spelare någonsin.
