Fem punkter där Villas-Boas måste lyckas bättre än Spalletti
Idag gör André Villas-Boas sin tränardebut i Zenit. De kommande åren har han i uppgift att inte bara göra Zenit till Rysslands bästa lag, utan också att nå framgång i Europacupspelet. Luciano Spalletti lyckades till en början med det första, men misslyckades med det andra. Nedan följer fem punkter där Spalletti misslyckades och där Villas-Boas måste lyckas.
1. Skapa ett lag.
Ända sedan Spalletti försökte byta taktik från det hårt arbetande, och rakt spelande, kollektiv där alla anföll och alla försvarade - till de senaste årens “4-2-fantasia” har Zenit haft problem med att bryta ner defensiva lag. Startelvan har delats upp i två olika block där några anfaller och några försvarar. En taktik som egentligen inte har gynnat någon.
Varför Spalletti valde att genomföra här förändringen har han själv aldrig svarat på, men gissningsvis var det för att han inte fick ut tillräckligt med defensivt jobb från kantspelarna (läs Hulk) att han kände sig tvingad att byta spelsystem för att få till balansen i laget.
Men spelarna svarade inte väl och även om Zenit vunnit många matcher, även med den “nya” taktiken, har man inte vid mer än enstaka tillfällen spelat särskilt bra fotboll.
Det har istället handlat om att de fyra offensiva spelarna ska göra så pass mycket på egen hand att man vinner matcher genom individuell skicklighet. Det har funkat till viss del i ligaspelet men inte alls i Europa. Zenit har inte varit ett kollektiv av elva spelare ute på planen. Utan två grupper.
2. Ena omklädningsrummet
Frågan är egentligen hur stort det här problemet är? Ända sedan värvningarna av Hulk & Witsel har det pratats mycket om att de utländska spelarna och de ryska inte pratar med varandra, men läser man intervjuer med spelare som har lämnat Zenit de senaste åren verkar problemet snarare ha legat mellan Spalletti och spelartruppen än mellan spelarna själva.
Oavsett vilket så går det inte att nå framgång så vida man inte har en enad spelargrupp. Något Villas-Boas upplevt tidigare i sin karriär.
3. Värna om de inhemska spelarna.
Inte bara p.g.a. den omdiskuterade utlänningsregeln. Men också för att det i allra högsta grad påverkar spelet ute på planen.
Under Spallettis första år i Zenit lyfte han själv gärna fram Anjukov, Denisov, Malafejev & Sjirokov som vinnarskallar som “aldrig tillåter att medspelare inte ger allt”.
Av någon anledning (eller flera olika) gjorde sig Spalletti ovän med alla fyra och lyckades till sist sälja två av dem. Resultatet var tydligt. Ett Zenit utan spelare som Denisov & Anjukov på planen blev mindre aggressivt och mycket lättare att möta.
Av de kvarvarande Sankt Petersburgspelarna finns bara Andrej Arsjavin, Alexander Kerzjakov & Vyatjeslav Malafejev. (Alexander Anjukov är inte född i Sankt Petersburg men har snart representerat Zenit i tio år) Alla har passerat 30 och kanske inte bör finnas med i startelvan över längre tid. Men att ha dem i truppen och få dem att känna sig inkluderade kommer att hjälpa till att stärka lagets identitet. Och Sankt Petersburgsspelarnas engagemang för klubben bör smitta av sig på övriga spelare. Åtminstone på planen.
4. Lära sig ryska
På fyra år i Sankt Petersburg lärde sig Luciano Spalletti några enstaka fraser och använde sig hela tiden utav en tolk för att förmedla sina idéer och ge sina presskonferenser. Visst är ryska ett svårt språk att lära sig, och en fotbollstränare har inte lika mycket fritid som sina spelare att plugga språket.
Men det ger ett nonchalant och arrogant intryck att spendera fyra år i ett land och inte kunna föra en konversation på ryska.
Och framförallt, det är svårt att få ut sina instruktioner till spelarna - även om tolken är skicklig. Nyförvärvet Aleksandr Ryazantsev berättade t.ex. i dagarna att han hade svårt att förstå exakt vad Spalletti ville få ut av honom.
Ingen kommer kräva av Villas-Boas att han ska tala flytande ryska om en vecka - men att åtminstone kunna hålla de korta intervjuer som tränare i Ryssland måste göra direkt efter match, inom ett år utan att använda sig av en tolk är inget orimligt krav.
5. Utnyttja ungdomsverksamheten
Få, om ens någon, rysk klubb har satsat så stora resurser på sin ungdomsverksamhet de senaste åren som Zenit har. Akademichefen, Henk van Stee, får ständigt beröm för sitt arbete och i det ryska U17-landslag som vann EM-guld förra sommaren, återfanns två spelare från Zenit i startelvan.
Men trots satsningarna på de egna ungdomarna har väldigt få fått chansen under Spalletti. Faktum är att ingen egen produkt slog sig in i A-lagstruppen under italienarens tid och de som fick chansen går att räkna på en hand.
Pavel Mogilevets fick ofta speltid under försäsongerna, men har nu lånats ut till Rubin Kazan med sammanlagt fyra framträdanden i Zenits A-lag i bagaget.
Dzjamil Khodzjanijazov, imponerade i början av säsongen trots sin ringa ålder (17) på vänsterbacksplatsen men fick enbart spela p.g.a. en enorm skadekris i backlinjen. När de rutinerade namnen kom tillbaka fick Khodzjanijazov sätta sig på bänken igen och istället för att fortsätta satsa på honom, valde Spalletti att värva in Cristian Ansaldi som backup till Domenico Criscito.
Målvakten, Jegor Baburin, höll nollan vid alla de fyra tillfällen som han fick spela i fjol (p.g.a. skador) men Spalletti valde ändå att värva in Jurij Lodigin som backup till Malafejev.
Det finns ännu fler exempel och det är en skrämmande dålig statistik för en klubb som säger sig vilja satsa på sina egna spelare. Visst är ambitionerna höga i en klubb som Zenit och då kanske man automatiskt vänder sig mot mer erfarna alternativ för att vara “säker“ på att nå resultat. Men då merparten av Spallettis värvningar hamnat på bänken är det frustrerande att tänka på hur få chanser som de egna spelarna har fått.
Italienaren fick också kritik från Henk van Stee som i en intervju sade sig vara förvånad över hur få spelare som fått möjligheten att visa upp sig för Spalletti.
Därför var det glädjande att André Villas-Boas under sin första vecka bjöd in flera ungdomsspelare till A-lagets träning och sedan själv besökte U21-lagets match under söndagen.
