Zenit - Spartak Moskva0 - 0
Frustration efter 0-0 i stormötet
Över 60000 var på plats i Sankt Petersburg för att se Zenit och Spartak göra upp i vad som alltid är årets viktigaste match, åtminstone för hemmalaget. Det slutade dock 0-0 i en match som både under och efter präglades av frustration.
I vanlig ordning handlar de här rivalmatcherna om att inte förlora, en seger är givetvis perfekt men så länge man inte ger motståndarna glädjen av att vinna så är det ändå OK. Zenit och Spartak har varit ett undantag från den regeln de senaste åren med ett ovanligt högt målsnitt och även under Roberto Mancinis ledning så bjöd de här mötena på många mål och offensiv fotboll. Den trenden bröts under söndagskvällen när Zenit mötte ett Spartak Moskva som för första gången kom till spel utan Quincy Promes som lämnat för spel i Sevilla. Att Spartak skulle backa hem och försvara den poäng man hade när matchen började var ingen skräll och Zenit fick slita hårt för att komma till målchanser. Ändå hade man en hel del och skulle något lag ha vunnit var det Zenit. Hernani hade ett par bra nicklägen, Jerokhin hade en som Maximenko verkligen fick sträcka ut på och Sebastian Driussi borde haft en straff när han fick ett gäng motståndardobbar i huvudet i samband med en duell i straffområdet. På andra sidan skapade Spartak inte mycket men även de kunde fått med sig en straff och Georgij Dzhikija var även han nära att göra matchens enda mål.
Men det var mycket frustration och det blev aldrig det där stora trycket mot Spartaks mål och när domaren blåste av och matchen slutade 0-0 var det svårt att vara missnöjd från något håll. Det stora missnöjet i Zenitlägret var att inga nya spelare värvades under transferfönstrets sista dagar, trots att man försökte förstärka på flera positioner. Det blev inte bättre under söndagen Sebastian Driussi tvingades kliva av med vad som befaras vara en allvarlig skada och skulle argentinaren bli borta ett tag är Zenit i princip nere på två friska anfallare i en trupp som ska klara av tre turneringar under hösten.
Sergej Semak var allt annat än nöjd på presskonferensen efter matchen och även om han inte sa det rakt ut var det inget tvivel om att det fanns ett rejält missnöje mot klubbledningen för att han inte fått in några nya spelare.
- Det var svårt för oss att få något tryck mot slutet av matchen, vi kunde inte göra några offensiva ändringar för vi har inga friska offensiva spelare. Jag kritiserar inte någon, men man kan inte kritisera oss för att vi inte skapar tillräckligt många målchanser när vi inte har några offensiva spelare att tillgå förutom de som redan var på planen. Vi försökte verkligen vinna idag, vi skapade tillräckligt med målchanser men mot slutet blev vi trötta och det fanns ingen möjlighet att byta in en till anfallare.
Semak har naturligtvis rätt i det han säger, det går inte riktigt att kritisera honom eller laget. De gör så gott de kan med det material som finns. Visst är det otur att Oleg Sjatov gick sönder för ett par veckor sedan och att Driussi gjorde det i söndags. Men man lånade ut Emiliano Rigoni utan att hämta in en ersättare och man borde ha sett redan i fjol att Anton Zabolotnij inte är bra nog för att spela i ett lag som Zenit. När matchen avslutades igår var det Dzjuba och Zabolotnij på topp med fyra mittfältare bakom varav åtminstone tre av dem är allt annat än offensiva spelare i grunden, även om Paredes med sitt distansskott och Jerokhin med sin styrka i luften alltid är offensiva hot.
Aleksandr Kokorin väntas vara tillbaka i September, Oleg Sjatov bör vara tillbaka efter landslagsuppehållet och har man tur är Sebastian Driussis skada inte allvarlig. I så fall har Zenit tillräckligt med kvalitet framåt för att klara av hösten, men man är oerhört känsliga för skador och det blev inte bättre när både Zjirkov och Noboa tvingades kasta in handduken. Som truppen ser ut i dagsläget är det en smått fantastisk bedrift att leda ligan och ha kvalat in till Europa League, men återvänder inte ovan nämnda spelare från sina skador relativt snart är det omöjligt att kräva att det här laget ska slåss på tre fronter under hösten.
