Jurij Lodigin: För mig finns det inga otagbara skott.
Han kom från ingenstans och har på mindre än fyra månader blivit en publikfavorit i Sankt Petersburg och nybliven landslagsman. Jurij Lodigin berättar för Zenits hemsida om resan från en undanskymd tillvaro i grekiska Xanthi till stjärnstatusen i Zenit. - Som målvakt måste man alltid jobba hårt för att vinna lagkamraterna och fansens förtroende. Så jag slutar inte fokusera på mina uppgifter bara för att det går bra just nu, säger Lodigin till fc-zenit.ru
Trots att han hade ryskt medborgarskap var det få, om ens någon, Zenitsupporter som hade koll på Jurij Lodigin för några månader sedan. Men i Grekland hade han börjat få rubriker för sitt stabila spel, hans dåvarande klubb, Xanthi, slutade på en sjundeplats och Lodigin snittade på under ett insläppt mål per match i ligaspelet. Snacket om en framtida landslagmålvakt hade börjat ta fart, och så blev det också. Men inte för Grekland.
- Jag minns inte när jag först hörde om intresset från Zenit, men jag kommer ihåg att min fästmö sa efter en match att hon hört att det var scouter från en annan klubb på läktarna. Jag tänkte inte så mycket mer på det då, men sen fick jag höra via klubben att Zenit var intresserade. Jag pratade personligen med Dietmar Beiersdorfer (Zenits sportchef) och efter det gick allt väldigt fort.
Var det första gången du haft erbjudande från ryska klubbar?
- Nej, jag var faktiskt på provspel med Spartak Naltjik 2011. Jag tränade väldigt bra med dem och deras tränare ville värva mig, men klubbarna kom aldrig överens så jag blev kvar i Grekland.
Lodigins historia med Grekland började redan när han nio år. Familjen flyttade dit från den ryska staden, Vladimir, och därför har Lodigin än idag dubbla medborgarskap. Efter att ha imponerat på scouter när han spelade för ett lokalt ungdomslag fick Lodigin ett kontrakt med Xanthi 2009. Men starten var inte enkel för den då 19-åriga målvakten.
- Det var hemskt. De placerade mig i en liten lägenhet där allt var trasigt. Jag minns att första veckan grät jag i princip varje kväll. Jag längtade efter min familj och det var inte roligare då jag inte ens platsade på bänken i ungdomslaget. Xanthis dåvarande förstamålvakt hade varit skadad och skickades ner till ungdomslaget för att få matchträning, så jag hamnade utanför matchtruppen varje vecka.
Men allt vände i samband med en ungdomsturnering i Tyskland. Lodigin fick spela samtliga matcher och utsågs till träningsturneringens bästa målvakt. Han blev ordinarie i Xanthis U21-lag och 2011 var han uppflyttad till A-laget. Första året som A-lagsspelare skickades han på lån till Eordiakos där han blev ordinarie. Allt fungerade väl och Lodigin var så pass bra att klubbens president gav honom en bil som present.
- Det var helt sjukt. Han kallade in mig på kontoret och satt med en hög sedlar framför sig. "Här, ta dem och köp dig en ny bil", sa han.
Lagom till fjolårssäsongen var Lodigin förstamålvakt i Xanthi och det var speciellt då klubben aldrig haft en målvakt som kommit fram genom ungdomslagen innan.
Säsongen gick bra, både för målvakten själv och för laget som slutade sjua. Lodigins namn nämndes i landslagsdiskussionen men när Zenit köpte honom var ett av kraven från den ryska storklubben att Lodigin skulle välja spel för Ryssland, så att han inte skulle räknas som utländsk i Zenits startelva. Anledningen är att de ryska lagen enbart får använda sig av max sju spelare som inte får representera det ryska landslaget.
Lodigin skrev på kontraktet och sågs till en början som en given andramålvakt bakom Vyatjeslav Malafejev. Men Malafejev, som varit förstamålvakt i snart tio raka säsonger, gick skadad under hela försäsongen och Lodigin fick chansen att stå i träningsmatcherna. Han gjorde helt ok ifrån sig men Malafejev spåddes ändå vara tillbaka lagom till ligapremiären. Så blev dock inte fallet, utan Lodigin slängdes in i hetluften när Zenit åkte till Krasnodar i första omgången. Och sen dess har Lodigin stått kvar mellan stolparna. Malafejev är förvisso fortfarande skadad, men frågan är om han lyckas ta tillbaks målvaktsplatsen när han väl är frisk? Lodigins prestationer har i allra högsta grad bidragit till att Zenit leder serien och i förra veckan belönades han med en landslagsplats när Fabio Capello tog ut honom till de avslutande VM-kvalmatcherna.
Relationen till Grekland har han dock inte avslutat.
- Nej då, min Mamma bor fortfarande kvar där. Hon driver en liten restaurang. Jag har sagt åt henne att stänga den och bara ta det lugnt. Hon har gått igenom så mycket och förtjänar lugn och ro, men jag har inte lyckats övertala henne om det än.
Även Lodigins fästmö bor kvar i Grekland, och i slutet av Oktober föds parets första barn. Lodigin säger att det är jobbigt att inte vara med sin fästmö men lagom till nyår hoppas familjen kunna flytta till Sankt Petersburg permanent.
- Födseln är planerad till den 20:e Oktober. Sen säger läkarna att det tar minst två månader innan barnet klarar av att flyga till Ryssland. Men i början av nästa år hoppas vi ha allt på plats här i Ryssland.
Det är uppenbart att Lodigins tid i Grekland har betytt mycket för honom. Och han återkommer ofta i intervju till hur mycket han uppskattar landet. Samtidigt finns det sidor av Grekland och dess befolkning som han irriterar sig på.
- Det finns många förutfattade meningar kring greker. Jag ger inte mycket för dem. Men jag stör mig nästan mer på hur många av de grekiska ungdomarna beter sig. Ta den ekonomiska krisen nu t.ex. Det finns de som tjänar 20 euro om dagen, ändå går de och lånar 400 euro för att köpa en ny Iphone. Inte så konstigt att landet är i ekonomisk kris då!
- Samtidigt gillar jag den sorglöshet som finns hos det grekiska folket. Trots alla problem håller man humöret uppe. Men det borde ändå finns viktigare saker att lägga sina pengar på än en modern mobiltelefon?
Om den grekiska fotbollen säger Lodigin att han älskar passionen på läktarna, men att han har problem med hur de yngre spelarna i landet uppför sig.
- Det finns så många talangfulla spelare i Grekland. Men många av dem flyttar utomlands i unga år där de inte klarar av att anpassa sig till en ny typ av fotboll. Sen kommer de tillbaka med tatueringar och dyra smycken för det fanns ingen där som tog ner dem på jorden. Tyvärr drabbas nog lite för många grekiska spelare av storhetsvansinne.
Men inte du?
- Det enda sättet att bli tagen på allvar är att inte låta framgången stiga en åt huvudet. Jag jobbar hårt varje dag och jag klarar inte av att göra misstag. I fjol höll jag nollan tretton gånger, en jättebra siffra, men jag nöjer mig inte där. Jag vill hålla nollan ännu mer!
- Jag vet att som målvakt måste du jobba extra hårt för att vinna dina medspelares förtroende, och det är det enda som spelar roll för mig. Att de ska kunna se på mig och tänka att "målvakten är bra nog att rädda laget när det krävs".
Lodigin pratar vidare om vad hans mål för resten av laget är.
- Vinna ligan, naturligtvis. Jag har faktiskt aldrig vunnit någonting med något lag så det vill jag göra redan i år. Men jag vill vinna cupen också och gå långt i Champions League. Visst, det är en lång väg mot toppen av Europa, men samtidigt var det nog ingen som trodde för ett år sedan att jag skulle spela för Zenit. Jobbar man bara hårt kan allt bli möjligt.
- Efter en match, om någon kommer fram till mig och säger: "målet du släppte in var otagbart", då sätter jag mig ändå ner och analyserar vad jag kunde gjort bättre och försöker komma på vad jag ska göra nästa gång jag ställs inför samma situation. Hur räddar jag bollen då?
- För mig finns det inget tak för hur bra jag kan bli, men det är bara upp till mig att uppfylla min potential. Och för att göra det måste jag hela tiden jobba hårt.
