Jahn Regensburg - Fortuna Düsseldorf
Moskva mot Sankt Petersburg - Rysslands hetaste match väntar
Rysslands två mest populära klubbar drabbar samman på lördag kväll. Zenit reser till Moskva för att väcka optimismen till liv i klubben igen, medans Spartak gör sig redo för att hålla drömmen om en ny storhetstid vid liv. Dessutom gör Artem Dzjuba sin första match mot Spartak sedan flytten till Zenit och för anfallaren väntar ett minst sagt hett mottagande från sina f.d. fans.
Säsongens viktigaste bortamatch väntar på lördag när Zenit reser till Moskva för årets första möte med huvudrivalen, Spartak. Även om Spartakfansen fortfarande ser mötet mot CSKA som viktigare har Zenit nästan seglat upp som en lika stor rival för de rödvita fansen och efter Artem Dzjubas infekterade flytt från Spartak till Zenit är det nog många Spartakfans som skulle byta en seger mot CSKA för en mot fjolårets ligamästare.
Matcherna mellan Spartak och Zenit är också ett möte mellan landets två huvudstäder. Sankt Petersburg som var Rysslands huvudstad fram till 1918 och Moskva som varit det sen dess. Lagen är de tveklöst mest populära runt omkring i landet och vanligtvis de två lagen som toppar publikligorna säsong efter säsong.
Rivaliteten mellan klubbarna föddes först efter Sovjetunionens fall. Innan dess var Dynamo Kiev den stora rivalen för Spartak men när Ryssland blev Ryssland så blev rivaliteten mellan Moskva och Sankt Petersburg allt starkare. Fram tills dess att Gazprom klev in och köpte klubben var Zenit ett lag som många runt om i Ryssland sympatiserade med, även ifall man redan hade ett favoritlag i landet. Den offensiva fotbollen och förmågan att slussa in egna talanger var populärt och då Zenit gång efter gång blev bortdömda just i Moskva mot antingen Spartak eller CSKA var det många som kände medlidande när den mindre klubben rånades utav Moskvaklubbarna.
Men i och med Gazproms intåg i fotbollen har den sympatin för Zenit långsamt dött ut. Nu är det istället Zenit som ofta anklagas för köpta domare och att man med Gazproms hjälp har ett stort inflytande på hur fotbollen i landet styrs. Den offensiva fotbollen har bytts ut mot en mer resultatinriktad och några egna produkter finns det egentligen inte längre att prata om. När Zenits startelva marscherar ut på Otkrytie Arena i morgon kväll finns det inte en endaste Sankt Petersburgfödd spelare i laget.
Under fjolåret var matcherna mellan lagen ganska lugna. Två oavgjorda resultat hjälpte naturligtvis till att lugna ner känslorna en aning och mer dramatiskt än när Hulk kvitterade bortamötet på övertid blev det egentligen aldrig, men då var Zenit i princip redan klara ligamästare medans Spartak säsong var över för längesen.
Mer underhållande var det då under åren då Valerij Karpin och Luciano Spalletti tränade klubbarna och turades om med att kasta skit på varandra. Karpin anklagade Zenit för i princip allt och varje domslut som gick emot Spartak var order från högsta ort, enligt Karpin. Spalletti gjorde ingenting för att lugna ner den dåvarande Spartaktränaren utan pikade honom för uteblivna resultat, misslyckade värvningar och önskade vid ett tillfälle att Karpin skulle ta över Zenit efter Spalletti "så att han fick känna på hur det är att vinna". Zenit som på den tiden fortfarande hade en stark kärna av egna produkter i laget la sällan några fingrar emellan när lagen möttes och just den attityden som fanns i laget då kan åtminstone jag sakna inför matcherna mot Spartak idag. Även om dagens Zenit är ett starkare lag, åtminstone på pappret.
Så det skulle naturligtvis kunna bli ett "lugnt" derby även på lördag, men det finns en sak som talar emot det. Och inte vilken sak som helst. I vintras förkunnade Artem Dzjuba att han inte tänkte förlänga sitt kontrakt med Spartak - trots att han erbjöds den högsta lönen som klubben någonsin erbjudit en spelare. Dzjuba valde istället att skriva på för Zenit och lämnade sin barndomsklubb för en av dess största rivaler. Dzjuba anklagades naturligtvis för att vara girig men förklarade själv att flytten gjordes för att han "ville vinna titlar".
Det stack naturligtvis i ögonen på alla Spartakfans att se en av deras egna flytta till Sankt Petersburg, men det blev också en påminnelse om att de inte längre är landets starkaste klubb. Inte ens i Moskva kan man titulera sig som nummer ett längre och det är nu 12 år sedan Spartak Moskva ens vann en titel. Mängder med högavlönade spelare och ledare har kommit och gått sedan dess men ingen verkar få ordning på vad som antagligen är Europas mest underpresterande klubblag.
Efter fjolårets miserabla säsong där Murat Yakin misslyckades totalt med sin defensiva fotboll gav presidenten Leonid Fedun upp. Han äger visserligen fortfarande klubben men avsade sig allt ansvar för det sportsliga och hans sista åtgärd var att göra sig av med både Yakin samt sportchefen. Spartak behövde något nytt (för hundrade gången i ordningen) och även om 2015/2016 börjat lite ojämnt är känslan ändå att man faktiskt kanske har träffat rätt tillslut. Från nedflyttade Arsenal Tula hämtades f.d. Spartakspelaren, Dmitri Alenitjev. Hans offensiva fotboll gjorde honom populär i Arsenal Tula som förvisso ramlade ur RPL, men som Alenitjev dessförinnan plockat upp från Division 2. Som spelare gjorde han över 100 matcher för Spartak innan han flyttade till Serie A och via Roma, Perugia och en sväng i Porto återvände till Spartak och avslutade spelarkarriären i klubben 2006. Alenitjev vann fyra ryska ligatitlar med Spartak och var redan innan återkomsten en extremt populär person bland supportrarna. När Spartak i våras föll borta mot Arsenal Tula smällde fansen upp en banderoll med budskapet "Dmitrij, kom hem!"
Och Alenitjev gjorde som fansen ville, han flyttade tillbaka till Moskva, rensade ut bland de överbetalda medelmåttorna och började använda de spelarna han hade på det sätt som de ville. Under tidigare år hade Spartak värvat mängder med offensivt skickliga spelare men de fick ingen plats under Murat Yakin som envisades med en fembackslinje och långbollar. Roman Sjirokov skickades till Krasnodar på lån men det första som Alenitjev gjorde när han tog över var att se till så att Roman Sjirokov förblev en Spartak Moskvaspelare den här säsongen. Sjirokov må ha fyllt 34 och har antagligen sina bästa år bakom sig, men det finns ingen annan rysk spelare som kan sätta lagkamrater i bra lägen som honom och tre assist på de inledande matcherna är tre fler än vad Sjirokov mäktade med under hela fjolårssäsongen med Murat Yakin. Därtill har Salvatore Bocchetti återvänt från Milan och verkligen visat sin klass i mittförsvaret, Jura Movsisjan har kommit tillbaka starkt från sin skada och Quincy Promes har fortsatt där han avslutade förra säsongen. Spartak är fortfarande ett ojämnt lag som inte riktigt har fått alla bitar att falla på plats ännu, 0-3 mot Kuban och 1-2 mot Anzji är tydliga bevis på det, men högsta nivån har varit högre i år än på många tidigare säsonger och för första gången på länge har klubben fått en säsongsstart som man faktiskt kan bygga vidare på.
Om det är försiktigt positivt i Spartak skulle man kunna säga att det är försiktigt negativt i Zenit. Ligaguldet i fjol till trots, det mesta den här säsongen har handlat om André Villas-Boas eviga klagande och uteblivna värvningar. Nu har även resultaten börjat gå emot Zenit och tre raka hemmamatcher utan seger har fått även de positivaste supportrarna att känna oro. Zenit är redan åtta poäng bakom CSKA Moskva och en positiv start på Champions Leaguespelet kan inte dölja att det finns stora problem i dagens lag. Majoriteten av startelvan är långt ifrån den form man var i ifjol och den bredd man tidigare haft såldes helt och hållet bort under transferfönstrets sista vecka. Nu har man ändå klarat sig bra från skador och eftersom att man bara spelat en match i veckan (fram tills att CL-gruppspelet började) är inte bredden, eller bristen på den, anledningen till den dåliga ligastarten utan den största anledningen är att Zenit inte har fått varken försvar eller anfallsspelet att sitta. Självklart kan man ifrågasätta om spelare som Witsel och Criscito, som länge ryktades vara påväg till större ligor, verkligen är motiverade och deras insatser i början av året har definitivt inte varit i närheten av förra säsongens.
Men motivation kan omöjligt saknas på lördag. Spartak räknar med en nära på utsåld arena och 4500 Zenitfans väntas göra resan från Sankt Petersburg och det kommer att vara en extremt hög ljudnivå inne på arenan. Det är ett hemmalag som nu kan backa upp sitt optimistiska snack med en hel del fina resultat och prestationer mot ett mästarlag som egentligen ingen vet var de har. En tränare som är avstängd och som redan i somras ville avgå, en nyckelspelare (Witsel) som var säker på en flytt till Serie A men som tvingades kvar och en anfallare i Artem Dzjuba som inte alls nått upp till de förväntningarna som både han och klubben hade på honom. Matchen på lördag är ett utmärkt tillfälle för Zenit att tysta sina kritiker, men det är också ett utmärkt tillfälle för Spartak Moskva att visa att de är på riktigt den här säsongen.
Avspark: 18:00, lördag
