Någonting är fel
Efter ännu en 1-2 förlust på hemmaplan växer sig kritiken mot Zenit och tränaren Sergej Semak allt starkare. Om man ändå spelade bra mot Brügge så fanns det ingenting av prestationen mot Rubin att ta med sig och Zenit ska snarare vara glada att man endast förlorade med ett mål.
Att slänga sig med ord som "kris" ligger nära till hands för alla fotbollssupportrar. Efter två raka 1-2 förluster på hemmaplan kommer det ordet automatiskt i en klubb som Zenit. Hade dagens förlust mot Rubin Kazan kommit för någon månad sedan hade reaktionerna varit ganska små, men efter en överraskande förlust hemma mot Club Brügge i Champions League så var en ny förlust och en riktigt dålig insats det sista som Sergej Semak och Zenit behövde. Lägg där till att man i skrivande stund också tappar serieledningen till Spartak Moskva samt att Borussia Dortmund väntar på bortaplan kommande vecka och Semak har inte sina enklaste presskonferenser framför sig.
Efter förlusten mot Brügge i tisdags skrev jag att det åtminstone fanns så pass mycket positivt att ta med sig spelmässigt för att kunna bibehålla ett visst lugn. Idag ska Zenit vara glada att man bara släppte in två mål mot ett Rubin som prickade stolpen tre gånger utöver sina två mål. Zenit skapade knappt någonting från öppet spel och den enda målchansen värd namnet var Sebastian Driussis vid ställningen 1-1, men argentinaren missade återigen ett jätteläge. Vi kan återvända till Driussi senare, för han är en del av problemet, men det finns bra många fler anledningar till att Zenit just nu inte är i närheten av det lag man var förra säsongen.
På de inledande 12 omgångarna har Zenit tappat poäng i fem matcher, och det är framförallt på bortaplan som spelet inte har stämt. Endast två segrar på de inledande sex bortamatcherna är långt ifrån godkänt.
Defensivt ser det i princip lika bra ut som i fjol och Dejan Lovren har ersatt Branislav Ivanovic på ett bra sätt, dessvärre har Jaroslav Rakitskij varit skadad en del och inte nått upp till samma nivå som i fjol. Trots det så är det inte defensivt som de stora problemen ligger.
Framåt har Zenit visserligen gjort 25 mål på de inledande 12 matcherna, lägger man till matchen mot Club Brügge så snittar Zenit fortfarande 2 mål per match den här säsongen, men tittar man lite närmare så ljuger siffrorna en aning. 10 av målen kommer mot Ufa och Tambov, två av seriens sämre lag, och jag tror inte att någon som följer Zenit dagligen kan påstå att offensiven är på samma nivå som den var under andra halvan av fjolårssäsongen.
Malcom har missat de senaste matcherna p.g.a skada och det är talande hur mycket han saknas när han inte är på planen. För även om brassen inte gjort speicellt mycket mål än så skapar han målchanser och framförallt drar han på sig väldigt mycket bevakning. Idag saknades även Serdar Azmoun och det är tydligt att Zenit inte har tillräckligt med kvalitet på bänken för att ersätta två spelare av den klassen. Visst, Alexej Mostovoj och Alexander Jerokhin kan gå in i enstaka matcher och täcka upp men över tid kommer ingen av dem att prestera på samma nivå. Artem Dzjuba gör alltid sitt jobb längst fram men han är också en spelare som är beroende av bra spelare omkring sig för att komma till målchanser.
Sebastian Driussi är en annan man kräver mycket mer av sådana här matcher då framförallt Malcom saknas. Driussi har sedan han kom till Sankt Petersburg varit en uppskattad spelare men målen och assisten har uteblivit. Med en ny utlänningsregel den här säsongen skulle Driussi få mer speltid men ingen kan påstå att han tagit chansen ännu. Mot Brügge senast missade han ett jätteläge, mot Rubin idag gjorde han detsamma och det är svårt att skylla på någon för att de börjar eller redan har tappat tålamodet med Driussi.
Precis innan transferfönstret stängde värvade Zenit in brassen Wendell från Sporting. Alla är överens om att det är en spelare med stor potential som värvats in men man kan verkligen fråga sig om det var spelaren som Zenit behövde. Sergej Semak har hållit fast vid sin 4-4-2 formation för det mesta och på innermittfältet har Zenit det redan bättre ställt än de flesta andra i Ryssland med Ozdojev och Barrios. Wendell kan spela längre fram i planen också men är inte den offensiva kreatören som man behöver i matcher som typ den här när Malcom saknas. När det så uppenbart saknas bredd i offensiven är det för mig snudd på oförståeligt att Zenit valde att lägga så pass mycket pengar på Wendell istället för att bredda truppen på forwards eller ytterpositionerna.
Det är fortfarande mycket kvar att spela om och även om det kommer smärta att se Spartak Moskva springa upp i serieledning senare ikväll är Zenit fortfarande favorit hos mig till att ta hem titeln nästa år. Men just nu finns det mycket att oroa sig över och att Semak ännu inte kunnat lösa problemen som uppstår varje gång som Malcom saknas är frustrerande. Ida skyllde Semak på "trötthet" efter matchen mot Brügge och om det ska vara ett återkommande faktum så kommer det bli en lång höst. Visst, alternativen att rotera i startelvan är inte jättemånga men Semak har i princip 1,5 års tid nu spelat med samma elva i match efter match så att vissa spelare är slitna efter en extremt intensiv sommar och höst är inte speciellt konstigt.
Redan på onsdag väntar nästa tuffa uppgift då Zenit reser till Tyskland för möte med Borussia Dortmund. Den matchen och hela Champions League känns dock sekundärt just nu. Zenit har två ligamatcher kvar innan nästa landslagsuppehåll och Semak behöver göra någonting för att laget inte ska börja tappa mark i toppstriden. Pressen på honom var stor från början och nu har de större tidningarna i landet börjat ifrågasätta mer och mer ifall han är rätt man att leda Zenit. Det är naturligtvis extremet att börja tala om en tränares framtid efter 2 raka förluster, men varken Zenit eller Semak har imponerat den här hösten och det enda som kan lätta på trycket från media och fans är att resultaten och spelet blir bättre. Helst redan på onsdag.