Zenit - Spartak Moskva4 - 2
Ny målfest när Zenit vann årets största match
Matcherna mot Spartak Moskva brukar vara intensiva och öppna, den i söndags var inget undantag. Zenit vann med 4-2 i en match som kunde gått lite hur som helst sett till målchanserna. Zenit var dock det effektivare laget och än en gång var Giuliano den stora arkitekten bakom segern.
Zenit har vräkt in mål de senaste veckorna så att det skulle bli ännu en målfest på Petrovskij var inget undantag. Myten brukar säga att rivalmöten som dessa ska bli målsnåla och försiktiga men Zenit och Spartak bjuder i princip alltid på målfester och de 10 senaste mötena lagen mellan har nu bjudit på totalt 47 mål.
Det var full fart framåt som gällde från första sekund och bägge lagen hade hyfsade chanser att ta ledningen, absolut närmast kom Axel Witsel som prickade stolpen efter ungefär en kvart. I den 20:e minuten kom ledningsmålet och föga överraskande var det Giuliano som låg bakom det. Han fick bollen av Artem Dzjuba i straffområdet och gick omkull i duell med Ilja Kutepov som samtidigt tog bollen med handen och domaren hade inget annat val än att peka på straffpunkten. Domenico Criscito klev fram och med hjälp av stolpen skickade han in 1-0. En kortvarig ledning skulle det dock bli, Quincy Promes drog en frispark från närmare 30 meter som studsade strax innan mål och Jurij Lodigin lämnade en alldeles för billig retur som Salvatore Bocchetti enkelt kunde slå in. Lodigin med ännu en tavla och det är svårt att förstå Lucescus idé att rotera de två målvakterna när Lodigin än en gång slänger in enkla mål. Mikhajl Kerzjakov är sannerligen inte den mest spektakulära målvakten men han gör väldigt få tavlor och med tanke på Lodigins tveksamma insatser borde Kerzjakov vara det givna förstavalet.
Zenit hämtade sig dock snabbt från kvitteringen. Robert Mak fick in bollen från vänsterkanten och Artem Dzjuba använde alla sina 91 kilo och 196 centimeter när han tryckte in 2-1 målet mot sin gamla klubb, ett mål som innebär att Dzjuba nu gjort mål i tre av tre matcher mot Spartak sedan han anslöt till Zenit. Den här gången höll sig ledningen inte ens i fem minuter, för en hörna från Ivelin Popov nådde Ze Luis som helt omarkerad kunde nicka in 2-2 i den 37:e minuten.
Därefter var Zenit det aningen bättre laget och man hade de flesta målchanserna. Efter ungefär en timmes spel fick man också utdelning när Giuliano med en perfekt passning hittade Axel Witsel som placerade in 3-2 bakom Rebrov. Spartak slängde allting framåt i jakt på en tredje kvittering och det saknades sannerligen inte målchanser. Denis Glusjakov gick omkull i straffområdet med mindre än tio minuter kvar att spela och på reprisen kan man definitivt tycka att domaren borde ha blåst straff. Några minuter senare gick Ze Luis runt Lodigin men fick ingen riktig träff på bollen och Luis Neto kunde rensa undan ungefär en meter framför mål. Åt andra hållet hade Zenit en jättechans att stänga matchen när Kokorin serverade Jusupov men avslutet gick strax utanför.
Målet som definitivt stängde matchen skulle komma i den 87:e minuten när Kokorin vräktes omkull utav Jestjenko i straffområdet, den här gången fick Giuliano slå straffen och han gjorde inget misstag. 4-2 i en match som hade i princip allt, precis som de här mötena nästan alltid har.
Fyra nya mål innebär att Zenit nu har gjort 32 stycken på de sju senaste matcherna. Mircea Lucescu har alltid förespråkat en offensiv fotboll och han har sannerligen tagit med sig de idéerna till Sankt Petersburg också. Visst, Zenit har problem att stänga den här matchen och en mer cynisk tränare hade säkert inte legat kvar med tre forwards men när det fungerar så är det otroligt underhållande att se på. Under Spalletti och Villas-Boas handlade det mest om att släppa in så få mål som möjligt och hoppas att någon av anfallarna gjorde ett eller två, nu känns det nästan som en garanti att Zenit gör minst två sen får man hoppas att försvaret kan stå emot så gott som möjligt.
Många spelare förtjänar beröm, Axel Witsel gjorde sin bästa match för säsongen och framåt var Artem Dzjuba ett ständigt problem. Aleksandr Kokorins formkurva fortsätter också att peka uppåt men det var i vanlig ordning Giuliano som var planens bästa spelare. Brassen är på en helt annan nivå än de flesta spelarna i den här ligan och det är bara att titta på mål och assistproduktionen för att förstå att Zenit gjort en riktig klassvärvning här. Det är förståeligt att Giuliano inte får de stora rubrikerna då han spelar i den ryska ligan men nivån han håller är god nog för de absolut bästa ligorna i världen och han är helt klart en av höstens bästa spelare i Europa.
