Slutet på en era?
Förlusten mot Benfica var med största sannolikhet den sista möjligheten till en stor europeisk framgång för det här ihop värvade stjärnlaget. Efter säsongen väntas Zenit bli av med flera av de storstjärnor som man med hjälp av Gazprom värvat in under de senaste säsongerna och betyget på de här fyra säsongerna kan inte bli något annat än underkänt.
"Vi jobbar på ett par affärer som vi snart kommer att offentliggöra. Ingen kommer att bli besviken". Så sa Zenits ordförande, Alexander Dyukov, i slutet på Augusti 2012. Några dagar senare, efter månader av rykten, offentliggjordes så övergångarna. Hulk värvades från Porto och Axel Witsel från Benfica för nämrare en miljard svenska kronor. Med värvningarna gjorde Zenit tydligt klart för resten av fotbollseuropa att man nu på allvar siktade mot toppen. De närmasta åren skulle en rad andra landslagsmän hämtas till Sankt Petersburg för dyra pengar. Ezequiel Garay, Salomon Rondon, Luis Neto, Christian Ansaldi samt Javi Garcia som värvades för närmare 150 miljoner från Manchester City. Totalt sett spenderade Zenit närmare 2 miljarder på spelarköp mellan 2012-2015.
Det vore hårt att säga att någon av de här spelarna har underpresterat. Hulk är kanske den individuellt bästa spelaren Zenit någonsin har haft, Ezequiel Garay har i princip varit outstanding från dag ett och Axel Witsel har varit en av ligans bästa mittfältare även om han inte levt upp till den extremt höga prislappen.
Ändå avslutas(?) hela det här projektet med en trist eftersmak. Man kan säga att Zenit etablerat sig bland europas 16 bästa lag genom att ta sig till åttondelsfinal i Champions League två av fyra gånger. Men en endaste ligatitel de senaste fyra säsongerna med alla dessa spenderade miljoner är givetvis ett stort misslyckande. Att man sen inte tagit sig vidare från åttondelsfinalen i Champions League eller längre än kvartsfinal i Europa League när man spelat vidare i den turneringen efter nyår är givetvis inte heller något man kan ge godkänt för, sett till pengarna som har spenderats.
Det är värt att understryka att det inte varit några katastrofala resultat för Zenits del. Man har trots allt spelat i Champions Leagues gruppspel under alla de här fyra åren och på så sätt tjänat tillbaka en del av de pengarna man lagt ut. Hulk har i princip på egen hand fått intresset för klubben att växa långt utanför Rysslands gränser och den tv-bevakning som idag finns på Zenits matcher går att jämföra med Europas allra största klubbar. Ändå är det nog inte någon som kan tänka sig att ge det här projektet godkänt.
Det gick egentligen fel redan från början. Bara dagarna efter värvningarna av Hulk och Witsel började det ryktas om att spelare i truppen störde sig på de enorma löner som nyförvärven fick. Igor Denisov gick längre än någon annan och efter hans enmannastrejk sparkades han i princip ut av klubben (eller dåvarande tränaren Luciano Spalletti) och såldes till Anzji.
Utrensningen av de Sankt Petersburgfödda spelarna fortsatte under resten av Spallettis tid i klubben. Kerzjakov bänkades, Bystrov lånades ut, Anjukov sades vilja lämna och målvaktslegendaren, Malafejev, fick se sig bänkad för nyförvärvet Jurij Lodigin. Helt plötsligt stod Zenit där med ett lag fyllt av internationella stjärnor med en indivduell nivå som klubben aldrig haft tidigare, men laget Zenit Sankt Petersburg var det få som kunde identifiera sig med.
Spalletti fick gå i början av 2014 och även om Villas-Boas på kort sikt lyckades muntra upp både laget och fansen med sitt inträde hade inte han heller några som helst intentioner på att satsa på något annat än etablerade stjärnor. Garcia och Garay hämtades in under Villas-Boas första hela säsong och även om han lyckades vinna tillbaka ligatiteln lämnade tredjeplatsen i Champions Leaguegruppen bakom Leverkusen och Monaco, samt uttåget ur Europa League mot Sevilla, intrycket av att säsongen 2014/2015 (trots ligaguldet) inte kunde få mer än godkänt i betyg.
Pågående säsong har kanske varit den mest påfrestande för klubbens supportrar. Under sommaren lovade klubben en rad förstärkningar för att nu på allvar gå långt i Champions League. Sen ändrades utlänningsregeln, Villas-Boas ville avgå men tvingades kvar och när transferfönstret stängde hade Zenit inte presenterat ett enda nytt namn. (Artem Dzjuba värvades redan under vintern 2015 men blev spelklar först till sommaren)
I ligaspelet har stjärnorna, med undantag av Hulk, sett tröga och omotiverade ut. I Champions League verkade spelglädjen finnas men det tog ändå stopp mot ett skadedrabbat Benfica i åttondelsfinalen. Nu återstår det 11 ligamatcher för att rädda säsongen med åtminstone en andraplats, något som hade setts som ett fiasko inför säsongen.
Att det här Zenitlaget kommer se annorlunda ut från och med nästa säsong är inte något som klubben själva har basunerat ut. Men det är egentligen oundvikligt. Axel Witsel har ett år kvar på sitt kontrakt och ska Zenit få tillbaka någonting av de €40m man en gång betalade för honom måste han säljas i sommar. Danny och Nicolas Lombaerts som länge varit bärande spelare i klubben är på tydlig nedgång och är dessutom väldigt dyra i drift. Intresset för Hulk bland kinesiska klubbar lär knappast avta i sommar och hade Zenit bara haft tid att hitta en ersättare i vinter hade han med stor sannolikhet ha sålts med tanke på de bud som fanns. Domenico Criscito skrev visserligen på ett nytt kontrakt tidigare den här säsongen men har spelat långt under sin normala kapacitet och inte gjort någon hemlighet av att han vill hem till Serie A igen. Att André Villas-Boas lämnar står klart sedan tidigare.
Ordförande Dyukov öppnade i vintras för att en rysk tränare tar över efter Villas-Boas. Det låter rimligt med tanke på att Zenit betalat stora pengar för både Spalletti och Villas-Boas utan att nå några exceptionella resultat. Sergej Semak som är assistent till Villas-Boas har samlat på sig erfarenhet som spelare och nu som tränare under Spalletti och Villas-Boas de senaste åren och har tillräckligt med respekt i spelartruppen för att kunna gå in och ta över huvudansvaret. I dagsläget är det svårt att hitta någon som följer laget som är negativt inställd till Semak som ny huvudtränare.
Zenit har inte längre Gazproms kassakista att röra sig med på transfermarknaden, men det saknas definitivt inte pengar i klubben. Den som tar över kommer få chansen att bygga ett nytt lag, men de riktigt stora namnen lär han få klara sig utan. Ryssland är ekonomiskt sett inte lika attraktivt för spelare längre när Kina kan betala 2-3 gånger så mycket. Och vill man ändå stanna i Europa finns det alltid ett mitten/bottenlag i Premier League som kan matcha lönerna och lite till.
Zenit lär fortfarnade ha en handfull utländska landslagsmän i sin startelva, men min gissning är att de företrädesvis kommer från östeuropa och att stommen i laget kommer heta Lodigin, Smolnikov, Sjatov, Kokorin och Dzjuba de kommande åren snarare än Garay, Witsel, Danny och Hulk.
När Zenit vann Uefacupen 2008 och de tre första ryska ligatitlarna under Advocaat & Spalletti gjorde man det med en stomme av Sankt Petersburgfödda spelare. Det kommer att ta tid innan Zenit får fram en lika bra generation spelare som man fick när Malafejev, Denisov, Bystrov, Kerzjakov & Arsjavin dominerade den inhemska fotbollen men det är åtminstone ett bevis på att det faktiskt går att vinna titlar utan att köpa sig till dem. Det är en lång väg dit, men det har gått innan och det kommer att gå igen. Det gäller bara att ha lite tålamod. I slutändan kanske en mindre namnkunnig tränare, en rysk finanskris och en klubbledning med mildare målsättningar är det bästa som kan hända klubben. Åtminstone så kanske fansen kan få en startelva att identifiera sig med igen.
